Att leva utan motivation

(null)
Jag tror att jag börjat att fatta nu! 
(Även fast kemi och biologi-biten av det hela inte är helt klar ännu) så har jag hittat ännu en pusselbit i mitt VUXEN-ADHD-PUSSEL  jag håller på att lägga... (null)
Motivation
Jag saknar den där viktiga motivationen man behöver för att planera ett långsiktigt hållbart liv. Jag saknar en av livets starkaste drivkrafter, roten av överlevnad,  moroten i att komma vidare. Den man behöver för att vara Svensson.
Så enkelt för de allra flesta, så svår att hitta för vissa. 
Men om man snubblat över något som motiverar (och belönar) så har man det för livet. 
Jag fick en motivationsmorot av Bo Hejlskov då han berättade att en person han träffade en gång fick mycket lättare att gå upp på morgonen då den kände kaffedoft. Och sån är jag. 
Kaffet på morgonen, doften av själva kaffet och ljudet från bryggaren motiverar mig att ViLjA gå upp. Inte mycket annat hjälper mig. 
Jag tror det är därför jag och den lille filosofen inte alltid klickar så bra den där allra första vakna timmen . HUR ska man hitta motivation att dela med någon när man själv har svårt att förstå varför man måste gå upp och jobba. Jag menar, det löser sig väl ändå? 
Eller.. (null)

Eller kramen från vännen. 
Den motiverar till att fortsätta ha vänner. Jag har turen att ha en på jobbet som både är vän ock kollega. Som i alla år hjälpt mig att träna på det här med vänskap. Jag har annars lite svårt för sånt. Jag vet hur man skaffar vänner men inte  hur man behåller dem. Det kallas visst för social ångest och kan bli av en odiagnostiserad uppväxt där man inte riktigt deltagit och tränat socialt som "de andra". Jag tänker nog att det mer handlar om att vissa människor finns där på riktigt, är sig själva och blir betydelsefulla på nåt viktigt sätt och därför motiverar mig att hålla kontakten med dem. Ytligt är skittråkigt och går FeT BOrT... varför slösa tid på sånt som inte är intressant?
🙏🏼
Energin från kollegor. 
Motiverar till att stanna kvar på jobbet.
Liksom samspelet med elever och föräldrar...
Tyvärr börjar jag inse att det inte räcker. Jag fyller inte på med lika mycket energi som jag gör av med och trots alla goda intentioner så måste jag tänka nytt. Jag kan inte leva ett liv där jag blir sjukskriven stup i kvarten för att min mentala energi dränerat all serotonin i hjärnan och får mig att inte vilja nåt. 
Där kommer även problemen med belöning in. Jag har enormt svårt att se att allt kan bli bättre  OM  jag byter jobb. Jag ser kortsiktiga lösningar som hjälper för stunden men som alltid slutar likadant. Jag kööööööör på , jag glömmer att andas, att lyssna inåt och så BOM blir nånting trasigt inuti nånstans. 
(null)



Med skräckblandad förtjusning inser jag skillnaden på mig ock andra då jag inte riktigt känner samma motivation som dem. ( jobbet) Jag har mina egna mål, min egen agenda och den är liksom annorlunda 😅. Jag kan lägga fokus helt fel saker och måste sen "springa" ikapp de andra för att inte hamna helt fel.
Jag är kortsiktig och impulsiv.                           Jag springer bara om jag får lust, inte för att träna för att kunna springa maraton om 6 månader. 
(null)

Jag gör det som känns bra NU inte det som blir bra sen....  den förmågan har inte jag. 
Jag härmar och gör det som andra så klokt kan inse är det rätta, så kompensativ att jag blir alldeles rörd, men shit vad energi det går åt. Så mycket att jag blir alldeles tom och hjärnan brinner...

(null)

Dopamin... 

Det här med att få ständig och snabb skön belöning, PRoNTo!! Skit i långsiktighet,  jag vill ha resultat NU, jag vill göra NU jag vill se resultat NU...
Jag gör- jag ser - jag är klar - MoVE on...
En tröst i allt är dock att jag faktiskt inte är ansvarig för detta. Det är Kemi och min hjärna har kemisk obalans.... jag äter ständigt de dagar jag inte tar min medicin, " belönar" mig själv genom att stoppa i mig saker som jag "mår bra av" för stunden i allafall 😜 men som i det långa loppet inte är hållbart..  jag vet människor med ADHd som tagit droger för att dämpa, stärka, belöna för att må. Jag förstår mer och mer  deras problematik även fast jag aldrig rört droger själv så kan jag förstå dem som gjort det.  

(null)
Eftersom jag har svårt att sätta egna ord på vad Dopamin egentligen är så har jag klippt ut lite text från Specialnest där de beskriver hur kemin kan funka för oss med AdHd:

(null)


Japp. 
Då var det klart med insikter för idag. 
Dags att återgå till familjen❤️




















Glad för min skoltyska.

Inte vet jag var alla andra nationaliteter semestrar , men hör på San Marino camping på Rab, är majoriteten av turisterna tyskar, kroater och slovener. 

Några enstaka belgare, fransmän och holländare finns också men än så länge bara vi ock en husbil till från Sverige. 

Alla verkar kunna tyska, även kroaterna, så de 3 år jag läste tyska på högstadiet kommer till användning. 
Iallafall då det gäller enkla fraser som "står du i kön" då alla toaletter är upptagna. 
Eller "bezhalen?" Då vi ätit färdigt på restaurangen. 
Mer än så blir det inte. 
Vi har nu varit hemifrån i en vecka och två dagar och jag har börjat acklimatisera mig, anpassat mig till värmen, toalettbesöken, handtvätten av kläder  och diskandet i servicehus. 
Jag har också bearbetar saknaden efter tjejerna som är hemma,  det är fortfarande väldigt tomt, men det är ju som det är och då gäller det att göra det bästa av vad stunden ger. 
Men en tår tränger fram när vi face-timar och det blir tydligt att de är där och vi är här. 
(null)
Idag ska vi hyra en båt. Just där vi bor på ön finns inget annat än campingen, en liten ort som heter Lopar och fina sandstränder. 
Ingen mysig gammal stad att besöka. 
Vi utmanar oss i att faktiskt bara vara, bada, åka båt och cykla. Fantastiskt kul att ha cyklar med sig❤️
Nu är det frukost, packning och solcreme som gäller, för kl 10 kastar vi loss🙏🏼

Att bara vara, det svåraste som finns


(null)
Sommarlov är härligt, inga tider att passa, inga krav, men ändå så kämpigt. Livet stannar upp och man ska själv sätta ramar, bestämma tider, andas, vila, göra. Allt hänger på en själv ock det tar lite tid innan man liksom kommer in i det. 
(null)
Ljudböcker ock korsord hjälper mig att varva ner mellan varven. Att få vara och känna att man är ifred är livsviktigt för mig. Något som jag i min iver att umgås och finnas för alla, ibland glömmer bort...


(null)
Att inte få vila hjärnan då och då gör att jag dräneras och blir trött. Så trött. Förvirrad, arg ock värsta bitterF och det blir ju inte bra för någon. 
J sa häromdagen, mellan jordgubbsäventyret, tvätten, skjutsandet ock det eviga samtalet, att det måste vara jobbigt för mig att vara "velad" hela tiden. Att någon alltid vill en något.  (null) 
Det var en skön känsla på ett sätt att hon kunde se och känna det som jag upplever ibland . 
Usch, nu låter jag så där otacksam ock som en mamma som inte vill vara med sina barn. Men så är det inte. Jag behöver bara bli bättre på att umgås med bara mig själv oftare. 
Promenad