Att bara vara jag

Det hände något nytt och spännande häromdagen. 
Jag hade bestämt med en vän att umgås hela dan och bara vara. 
En alldeles underbar och ny känsla. Att bara få vara jag, utan ansvar för barn eller jobb. 
Jag har insett att jag sällan gör sånt, umgås utanför familjen bara ensam. 
Jag har tänkt att handla är egentid, att träna och att tvätta typ. 
Herregud....  (null)
Dagen började med ett besök hos Josefine, arbetsterapeuten, där fick jag en del matnyttigt att ta med mig in i nya året. 
Efter besöker där skulle jag reklamera en del kläder, men det gick så där, eftersom jag endast hade med mig hälften av kvittona....
Jag är alltid så nervös innan jag ska reklamera, är rädd att jag ska behöva argumentera ihjäl mig och inte få rätt i sak. Varför vet jag inte, och oftast oroar jag mig (som så ofta) helt i onödan....

(null)
Sen blev det lyxlunch med fina M. 
Jag lyxade till det med en Tasty-meny på Donken, menyn jag tröck i mig är "värd" två dagars mat i Points om man är med i viktväktarna....
Gulp.... 
vad man stoppar i sig utan att veta ...
Men men. 
Efter lunchen styrde vi bilen ut mot Vikbolandet. Vi skulle leta efter en kyrka där. Vi hittade den till slut där den låg uppe PP en kulle mitt bland alla åkrarna och husen. 
Det visade sig vara en riktigt vacker plats på jorden,med en lagom stor kyrkogård i sluttning ner mot två gamla vackra hus. 

(null)
Här finns en plats där min första  pojkvän nu ligger begravd. 
Det kändes väldigt konstigt  att se hans namn på en skylt där i gräsmattan, det väckte en hel del tankar inombords. 
Hur kan någon i vår ålder vara död? Vi är ju inte så gamla, vi gör inget som kan skada oss, alla jag känner är ju rädda om sig! det ska inte vara så att någon jag en gång känt är död..... 
Det är en märklig känsla att inse att man inte är odödlig ock att även människor i vår ålder kan dö..
Tungt. 
(null) 
Efter kyrkobesöket fortsatte vi vår roadtrip på Vikbolandet och i stan, vi hade en mysig dag helt enkelt! (null)
Vi (jag)  höll på att backa ner  i diket när vi skulle spana in nybyggda hus . 

(null)
När vi kom hem till M var det helt underbart att få slänga sig i hennes soffa, 
Jag hade ingen som ville mig nåt,  jag var med min vän som bara jag, inte mamma, inte fru, inte fröken, bara jag! 
Jag måste bli bättre på detta. Jag ska göra det oftare som ett steg i att träna upp min  "jag-är-inte-oumbärlig".....känsla! 
Jag backar, någon annan får chansen att ta över. 
Win-win-situation helt enkelt! 
❤️
Vi hade pratat om att ses ock planera en återträff den kvällen, som ska ske någon gång under våren, men jag orkade inte. I två dagar hade huvudet bultat så jag var inte på sitta och planera humör alls. Att bara få vara var lagom utmanande
🙏🏼 
(null)
M bjöd på en supergod Ceasar sallad värd endast 3 points ! Aningen nyttigare än min flott-lunch tidigare under dagen! 
(null)
Jag slog följe med M på hennes kvällspromenad, vi gick ner till Mimmi för att säga hej till henne på jobbet. 
(null)

(null)
Hon var så fin och vänlig där hon satt bakom kassan
❤️
Jag summerar dagen med att jag mådde bra av att umgås. 
Jag vill försöka bli bättre på att göra saker med mina vänner, att träna bort  den lömska känslan av att jag måste vara ständigt närvarande i vissa personers liv. 
(null)

Som ADHD- ministeriet  säger "var sunt" egoistisk! 


(null)




Trasmatteliv

(null)
Idag har jag haft möte med min chef. Vi skulle diskutera min partiella sjukskrivning ock hur vi bäst fördelar den tid jag ska vara där. Jag hade oroat mig en del inför mötet, Det är tyvärr fortfarande (eller kanske återigen) så att jag känner prestige förlust i att inte orka som jag en gång i tiden gjorde. Och förväntningen låg väl ungefär på den nivån att han skulle omplacera mig nånstans där jag inte är ivägen.... 
(null)
Men så blev det inte alls. 
Han hade fullt fokus på mig och mitt mående. Han pratade flera gånger om hur viktigt det är att först ock främst ha fokus på mig just nu. På att få till ett hållbart liv. 
           En fantastisk känsla.                                                     Jag kommer sakna honom när han går i pension.

Så nu ska jag som trots att jag är en ganska ego-person, lära mig att leva med att sätta mina behov före andras.. 
hur gör man det?  
Hur tänker man bort att man behövs överallt? Hur gör man sig själv umbärlig, eller iallafall tänker tanken att man är det? För det är faktiskt så att man är bara lärare, man är inte mer. Och även om jag är viktig och jobbar ihjäl mig nu, så kommer jag "bara vara" en lärare man mötte nån gång sen. 
Så är det. Vi är viktiga delar i våra elevers dagliga liv, men vi är inte så viktiga att vi inte går att ersätta! Och det måste jag förstå om jag ska orka jobba med det här. 
Hur nu det ska gå till...
(null)
Nu är jag ju på god väg att anamma det här med dynamiskt tänkande, jag har extremt bra stöd på jobbet och vänner att prata med så jag ska klara det. Det svåra är ju den inre konversationen man har med sig själv varje dag. Den kommer man inte ifrån och den är jävligt svår att ändra.... 
 Jag har lätt för att tänka i nya banor när det gäller ALLT annat än Mig själv!!! 
Jag är mer eller mindre konstant tyvärrr😜
Men. 
Som som sagt, dynamiskt tänkande är bra, det går att ändra tanken. 
Alltid. 
Jag kan vila varje dag .
Jag kan springa! 
Jag kan yoga!
Jag kan lyssna på musik! 
Jag kan njuta av vår underbara hemort! 
Jag kan tillåta mig själv att inte vara behövd överallt (Scary!!!!!!!) att inte alltid vara den viktiga.
Jag ska bara se till ATT göra det varje dag och även hemma.

(null)

Jag behöver inte alltid finnas till för alla andra.
Jag får finnas bara för mig också ibland.
 Det är okej.
❤️


Skolstart , löpning och friends!

Idag blev jag äntligen vän med mina joggingskor!

(null)
Det tog ett tag! Men idag sprang vi 5,5 km utan att behöva stanna!! Det är nog första gången i hela mitt liv som jag gjort en sån sak. (null)
Men jag gjorde’t! 
Jag har börjat att sudda bort det statiska tänkandet som "jag kan inte träna. Jag är lat. Jag kan inte springa. Jag är en vindrickare.." och försöker tänka mer dynamiskt! 
Det går att ändra tankemönster!              Hjärnan är formbar och går att träna även den. Dessutom är motion bra för hjärnan, det vet man nu ..
Jag har haft pepp av kollegan, jag hade dessutom riktigt roligt idag när jag sorang för jag hade tydligen ändrat röst på runkeeper . Den nya rösten heter "my conscience" ock mitt under springrundan kan den kläcka ur sig att. "You run like a bear who just woke up from hibernation"  
Eller saker som att jag sprang så pass bra att jag var värd en hel flaska vin i soffan när jag kom hem "just kidding" 
(null)
Jag har dock inte lyckats lika bra med den delen av hjärnan som ska hålla ordning.  Som var f la jag hörlurarna sist jag hade dem.  Jag skulle behöva en hel vägg med markerade lådor där var sak har sin plats och alltid läggs där. 
Tänk en hel vägg med byrålådor.... 
Jag åkte ju och hämtade det fina vita skåpet i somras med förhoppning om att kunna ha många av mina vardagssaker i det, men det är ju lite för stort tyvärr....
Oordning stör mig mycket  men jag orkar inte ta tag i det så jag låter det vara, ett tag. Det blir dock lite jobbigt när barnen tar hem kompisar som förundras över hur stökigt det kan vara ibland..
(null)
Ja ja. 
Vi har ju iallafall plockat undan julen... 
nu väntar den bara på vidare transport upp på vinden. 
(null)
Idag var första skoldagen för barnen. Några av oss laddade med smoothie , ägg och macka. Andra hällde ut sin. 
Det verkade som om alla tre haft en bra skolstart. Det är så viktigt ju. Att dagarna blir bra.  (null)
Jag hade svårt att koppla av idag och vila som jag ska göra nu när jag är halvt sjukskriven.  
Så jag tittade lite på hur man kan tänkas arbeta med  värdegrunden och att alla ska  känna sig trygga i skolan. 
Hamnade på friends hemsida och grät strida tårar över hur jävla jobbigt livet kan vara i skolan. 
Jag hade en person i min klass på låg och mellan som inte var snäll en enda gång. Som gömde sig i garderoben hos en annan tjej aom sedan frågade ut mig om  tjejen i garderoben i syfte att få mig att säga något dumt om henne så att hon hade något att jävlas med mig om.  Jag minns inte hur jag egentligen mådde över att behöva stå ut med hennes totala oförmåga att vara en god medmänniska. 
När jag tänker på henne nu känner jag  att det är mest synd om henne . 

(null)
Avslutar nattens inlägg,( för nu måste jag sova😫)  med en bild som gör mig glad. 
Så söta! 
Kram och sov gott! 
Hoppas att jag inte skrivit för många stavfel för jag orkar inte läsa igenom allt innan jag publicerar! (Eller råkat klistra in nåt som inte ska vara med i inlägget eg.!) 
🤣
❤️