Dagar som dessa

Alla har dem, jag vet, men de är ändå så skrämmande..Dagarna efter att man gett allt och lite till både kroppsligt och mentalt. 

Dagar då man ansträngt sig så, både till bredden och höjden och mått så bra i det man åstadkommit. 
Dagar då man inte inser att vilan är livsviktig och väldigt väldigt nödvändig för allting känns så himla bra.


Skillnaden är att har man adhd och är en utmattad person som börjar bli frisk, då är det nästan olidligt dagarna efter "bra" dagar. Det känns som om energin tagit slut, riktigt slut. Som om huvudet ska sprängas, jag brukar säga att jag har migrän för då förstår folk vad jag menar, det är extremt svårt att förklara hur det känns. 

Men jag ska försöka, huvudvärk som sagt, jag ser suddigt, ryggen värker, illamående kommer och går, jag orkar inte sitta och äta en hel måltid utan sjunker liksom ett litet barn ihop på stolarna mellan varven. Som för att kura ihop sig och samla ny energi. Jag orkar knappt se på film men tar ändå tacksamt emot inbjudan att vila en stund i Jullans säng efter maten. Det gör ont att tänka. 
Jag sover illa, vaknar mitt i natten och tusen och åter tusen tankar bombarderar mitt huvud. Drar igång all oro jag lyckats förtränga under dagen. Det är som om allt kommer tusenfalt igen under natten och allt känns för stort , för mycket och totalt omöjligt. Allt det sim känns som en piss i havet under de bra dagarna känns ångestfyllt på natten. 
På morgonen när jag vaknar känns huvudet som överkört, som om en stor bulldozer liksom manglat hjärnan och lämnat den i bitar. Det bränner i huvudet, i nacken, överallt. Det enda som hjäper är Ipren. Den liksom får mig att orka. Det är inte bra, jag borde stanna hemma och läka mig med lugn istället. Men vissa dagar, som denna, finns inte det alternativet för då stjälper jag en hel dag för massor av andra människor. Så vissa dagar måste man bara gå till jobbet och då behövs Ipren. Så är det. 
Jag lär mig sakta. 
Kanske kommer jag kunna balansera bättre redan imorgon. Kanske kommer jag kunna vila fast jag är i flow. Kanske. Eller så får jag tvinga mig själv till det. För att jag måste om jag inte vill bli "sjuk" igen.  
Jag måste också sluta jämföra mina prestationer med dem runt mig. Alla de som inte har adhd. Som inte varit utmattade. Jag är jag och jag måste tänka Good enough. Jag måste låta min hjärna vila vissa stunder då alla andra orkar en bit till. Jag måste lära mig att stänga av och jag måste bli bättre på att inte lyssna... 
jag tränar på det ....

Minken framtiden och annat en onsdagmorgon som denna!

Nu börjar det närma sig. 

Jag ser på hösten med blandade känslor. 
Kommer så klart sakna dagarna som bara var mina, men samtidigt är det enormt skönt att slippa all studieångest och krav på att sätta sig in i, klara av och reda ut det som studierna innebar. Jag ska jobba heltid på samma ställe. Ja till ock med lite mer än heltid eftersom lärare arbetar 45 h/ vecka + att jag ska fortsätta som yogaledare ett pass/ vecka. Jag hoppas att hjärnan kommer orka med. Men det är ju bara att prova ock se, går det så går det. Men det måste till ett par steg på vägen för en hållbar utveckling av mig själv. .....

Jag skulle behöva göra en livsplan för hösten. En, "nu ska du göra så här"-plan över veckans alla timmar... jag får be mina vänner om hjälp med det. De har sån förmåga att tänka så som jag inte klarar av. Jag har redan börjat genom att snott en veckoplaneringsmall-idé  av C, där varje veckas viktiga tider kommer att stå.

När jag sedan lyckats med att lokalisera årets planeringskalender med halvårsöversikt så ska den också börja fyllas på med allt som redan är planerat! (Jag var mäkta stolt över mig själv när jag häromdagen lyckades få det stora arket att sitta kvar på tvättstugedörren... när jag sedan började fylla i den stämde ju inte datumen alls, det är ju förra årets kalender)... att ha en översiktskalender på en vägg tror jag kan vara bra för mig och min familj. 


Att planera in ledig tid är också ett måste. Att lika naturligt som tandborstning varje morgon och kväll lägga in tid för yoga, meditation och egentid (som jag ska lägga på att läsa ock skriva) är ett måste. 

I min adhd finns inte utrymme för "icke-planering" eftersom jag så lätt följer minsta motståndets lag och gör det som känns lättast för stunden. OM jag nu inte är supermotiverad att bli klar med något förstås.....

Den största utmaningen av alla är dock att INtE gå all in på jobbet.... ( jag tränar redan på det genom att inte tänka på allt jag ska göra med klassen...) 

Det kommer att gå eftersom jag varit öppen med hur jag funkar och mina kollegor är förstående ock ser saker jag själv inte gör. Dessutom kommer en av de som känner mig bäst vara bara en dörr bort i år, hon är en mästare på att se när jag gått i gång OCH hon vågar säga det till mig. 
Det låter så lätt nu när jag sitter här hemma ock skriver. Det känns som överkomligt på något vis. 
Men jag vet hur lätt jag tappar bort mig. 
Hur snabbt jag sveps med i rushen,  nu vet jag ju varför... 
Kvar är då "bara" att få det att funka. 
Med hjälp av kollegor, arbetsterapeuten och eventuell medicin ( men jag vill egentligen inte behöva medicinera mig för att leva som "alla andra"), så ska det nog gå. 
Jag har iallafall den intentionen! 
Kram på Er och ha en fin dag! 

Just det! Jag höll ju på att glömma! 

Minken! 
Vi hade ju glädjen att få se den igen, på nära håll och på land!! Så söt, så kvick ock så underbar! Den gör mig så glad! Vi stod längst ut på den lilla bryggan, Lilleman och jag, då minken tittade upp på oss från stranden. Jag lovade Lilleman att den inte skulle våga kliva ut på bryggan och komma fram till oss, samtidigt som jag funderade på hur jag skulle få loss den om den högg sig fast i mitt ben! 
Vi tror att den kanske är två, minst, för annars måste den vara supersnabb...

God morgon!

Idag är jag uppe först. 

Morgonstund har guld i mun, eller nåt sånt. 
Försöker andas lugnt, kontrollerat, slappna av och  vara lite här och nu. Det går så där. Tankar far fram och tillbaka och jag önskar att min utredning snart blir klar så att jag kan testa medicin. Få se om det blir någon skillnad i virrvarret , i tankekaoset jag har varje dag.

Fåglarna kvittrar febrilt runt mig, trots att vi bor i ett radhusområde så verkar det finnas tillräckligt med träd i närheten för att rymma alla möjliga sorters fåglar. Det är ganska mysigt tycker jag, men måsarna får gärna hålla sig nere vid vattnet för de för ett himla liv...

Inatt har jag drömt om grammatik. 

Jag antar att det är min hjärna som försöker få ihop allt jag läst under min sista kurs inom högskolan -ever.... (kodväxling minsann....) försöker förstå alla begrepp ock tänka ut en plan över hur jag ska kunna ha nytta av dem när jag på torsdag sitter i flera timmar på Nyköpings universitet och försöker komma ihåg. Tänk om allt låser sig helt? Eller, tänk om det inte gör det!☺️
Efter att jag är klar har jag tänkt äta lunch nånstans i Nyköping. Kanske ta en promenad vid slottet innan jag beger mig hemåt igen.