Flow

(null)
Att stoppa ett flow är ganska svårt.
Jag vill så gärna bli helt klar och måste anstränga mig hårt för att tänka kloka tankar och Good enough! 
Stop. 
Det räcker nu liksom.
(null)Jag klarade det nästan! 
Jag bröt och lämnade klassrummet tip-top ock väl förberett för 23 7åringar, (ytligt sett i alla fall.) och middlade genom att ta med allt Sv, Ma, och engelskamaterial hem för sortering!
(null)
Dagen idag började med en känsla seg som klister, trött som en sork satte jag mig i bilen för att åka till stan. 
Akupunktur för tredje gången stod på schemat.
Trots att jag var så stresstrött att allt snurrade så kom jag ner i varv och kunde vila i stunden. 
(null)
Igår kväll var det middag på Sjöstugan för oss på jobbet .
God mat och mycket trevliga bordskamrater, men OMG vilket liv det blir med ca 50 personer i en lokal.
Skönt ändå att jag kommit så pass långt i livet att jag kan berätta om att jag tycker att det är jobbigt och acceptera att så är det för mig.
(null)
En pratglad, mysig och tårfylld kväll som för en gångs skull gav något mer än det brukar ❤️ (null)
Innan sorlet hann jag och Jullan med att fira morfars födelsedag. 
Dörrstoppet "hund" fick bli present!
Inte konstigt att jag är trött kanske!
❤️

Lördag igen...

Så var det lördag igen. 
Tiden bara rusar. 
Min intention för dagen var att ta mig ner till Sandviken för att yoga på bryggan, men jag kommer inte iväg. 
(null)Jag får liksom inte fram motivationen eller lusten att åka, får lite dåligt samvete för det men landar sedan i att det är så det är..
(null)
En av svårigheterna med ADhD kan ju vara just att förmå sig att ta sig iväg till saker som inte motiverar eller ger snabb - direkt belöning. 
Det är kemi helt enkelt...
Jag ligger i soffan istället och njuter av att kunna ligga i soffan, känner mig tacksam över att jag har en soffa att ligga  och att jag själv kan bestämma över att jag ska ligga kvar här.
(null) Jag brukar tänka mycket på  kemi de dagar då jag vill sluta med min medicin och intalar mig sjäv att den inte behövs. (Vilket den iofs inte gör om jag levde ett lugnt, helt inrutat liv utan utmaningar och frustrationer där jag bestämmer precis alla förutsättningar😂)  (null) 
 Jag tänker att jag kommer att komma dit så småningom, men att just nu behöver min hjärna hjälp med att hantera ( stänga ute faktiskt) alla intryck, att kunna tänka mer rationellt, ta beslut och gå hem på eftemiddagen med lite mer energi än för bara ett år sedan...
(null)
Blommor plockade av den Lille Filosofen på vägen hem... 🙏🏼
En nackdel med medicinen skulle kunna vara att jag inte är lika känslosam.. Jag blir rörd och tårar kan komma, men jag är inte alls lika känslig längre. 
Eller, det kanske är en fördel förresten.... 
Det gör ju att jag inte går igång på allt som i vanliga fall triggar mig... (fast jag har extremt svårt att hantera orättvisor.... jobbar på det, eventuellt, eller så bråkar jag färdigt tills någon får mig att förstå logiken i det orättvisa...)  😁.. (null)
Den här veckan har varit en intensiv känsloladdad vecka med många nya och gamla möten och avsked. Våra elever lämnar oss för nya äventyr på mellanstadiet. Sorgligt, tomt och annorlunda men ändå så bra och i rättan tid..
(null)
Så kloka små ord från en individ som gett mig så mycket under åren tillsammans 🙏🏼
(null)
Nästa år slutar den lille filosofen trean och vi kommer behöva säga hejdå till världens bästa pedagoger som verkligen går in för att se varje barn och möta dem där de behöver bli mötta. Det kan bli tufft och sorgesamt...Men den dagen den sorgen .... 
(null)
Vi har varit extremt trötta den här veckan, sovit långt längre än lagom. Haft så där en halvtimme på oss att fixa alla morgonsysslor vilket innebär en del stress. Men vi har haft den under kontroll ändå så dagarna har ändå blivit bra.  (null) 
 man märker h
ur "hemma" blir bortrationaliserat dagar då jobbet kräver mycket fokus.... överlämningar hit, mottagande dit, nya laget här, gamla laget där och där och där... gamla klassrummet ska tömmas. Nya ska fyllas. gamla arbetsplatsen ska flyttas, men vart!? Äsch, det får vänta en stund!  (null)
Avslut med kollegor, ett enkelt sätt att umgås på, då alla tog med sig något att äta!!  Att vi inte tänkt på det förut ❤️  
I höst väntar nya lag, nya kollegor och nya utmaningar. Jag ser fram emot det med stor spänning och förväntan. Det är en helt fantastisk känsla. Något jag saknat i flera år märker jag nu när den kommer åter! 
(null)
Jag har redan nu lagt ribban nere vid fotknölarna, jag har aldrig gjort det jag ska göra i höst förut, men jag vågar erkänna det för mig själv, jag vågar be om hjälp och har utvecklat en förmåga att arbeta i lag. Vi är ett lag och tillsammans ska vi ... jag är inte ensam ock måste lnte klara allt själv! En underbar insikt!  (null)
Det är extra viktigt i intensiva perioder som dessa att man försöker se en stund på allt det vackra runt omkring. Bara genom att vända blicken uppåt en sekund eller två så kan man bli lite lugnare och varmare om hjärtat....
(null)

(null)
Eller titta neråt och se de vackra som finns runt omkring oss.  (null)

Ha en fin lördag! 
Själv ska jag styrka mina sommarkläder ock ladda för fest med släkten då morbror Pelle fyller år idag 🙏🏼













































Min kamp


För tre år sedan gick jag in i väggen. 
Det var inte ett dugg som Sunes mamma i julkalendern 2003 med buller och brak, utan mer som att sakta, sakta glida in i ett dött, tomt, känslolöst töcken av evig förvirring.
Ungefär så. 
(null)
Sen fick jag lov att läka väldigt sakta. 
Så sakta att livet stundvis tedde sig så himla meningslöst att ingen utväg fanns. 
Men så småningom blev gräset så sakteligen grönt igen. 
Barnen hördes igen. 
Livet liksom vaknade till ock jag förvånades över hur mycket vackert det fanns att se.
(null)Jag vågade möta människor igen. 
Vågade testa nya saker. 
Vågade till och med komma tillbaka till allt det gamla och vanliga, till det som vissa stunder skrämt så mycket att jag inte ens vågat gå dit. 

(null)
Jag vågade och vann, 
vågade och förlorade.
 Gick framåt och bakåt och framåt igen. 
Om och om igen, 
men hela tiden med visshet om att det gick framåt! 
Så skönt. (null)
Så kom en smäll.
Inte en sån där vanlig vardaglig liten knuff, utan en rejäl käftsmäll, så hård att jag drattade omkull, precis  när jag stod redo för livet igen.Trauma kallas det visst.  
Jag ställde jag mig upp igen efter månader av kaos, rädsla och totalt adrenalinpåslag, vad annars kan man göra?!
Jag påmindes om den händelsen idag.       Tjejen på expeditionen kom in under en lektion ock jag såg på henne att det var något hon ville.  Precis som då, den gången  kom någon in under ett möte och saker var inte som det skulle. 
Idag var det inte så farligt som tur var, men jag hann känna paniken blixtra till inuti en millisekund..
(null)
Åren går och allt som skett har satt sina spår.
Både det bra och det dåliga.
  Djupa spår i vissa delar av hjärnan som tagit skada av all stress och all icke- vila.                    
Även om jag nu ser framåt med tillförsikt och sakta lär mig leva igen, även om mitt motto är att varje dag är en ny dag fylld med nya möjligheter, så har allt som hänt satt spår som gör att jag får kämpa så mycket mer än förut bara för att klara av det mest basala. 
(null)
Jag vet att det är så men har skitsvårt att förstå det på riktigt. 
Jag har läst massor om hur stresstoleransen kan minska som en följd av Utmattningssyndrom. 
Hur UMS i kombo med AdHD kan sätta en hel del käppar i hjulet och troligtvis skulle göra det för vem som helst ,men ändå går det inte in att jag Inte klarar lika mycket som förr! 
jag drar igång varje dag som om jag vore som vanligt, och mår skit när det inte går som jag tänkt eller det brister i min förmåga att hantera saker som dyker upp. 
(null) 
Jag lägger som så ofta skuld på mig själv.
 Om jag bara varit lite lugnare. 
Om jag bara tänkt innan. 
Om jag bara varit lite starkare!
Andra orkar ju? 
Andra är inte sjukskriva hit och dit? 

Och kämpar för att inte fastna i ett osunt utmattnings-Adhdtänk, jag försöker förstå och leva efter att jag är jag, men med vissa förmågor som är starkare än andra, och vissa svårigheter (även fast det bär emot) . 
Målet är att landa i något nytt aldrig testat förut. 
(null)Men åren går som sagt och det är svårt att hitta och hålla i balansen! 
Jag vet ärligt talat inte hur länge man ska orka med det här med att  "orka med".... 
jag är livrädd att det ska brista igen, ock att allt ska ta stopp. 
Kanske måste jag byta miljö? Kanske är det som någon sa idag att jag borde byta jobb istället för att inte klara av vissa utmaningar . 
Frågan är bara vad man ska göra istället ..
(null)
🙏🏼