Vemod..

Ja inte vet jag var det kommer ifrån, men ibland så känns det bara piss ock skit och blaaaaah i hela kroppen ! 

Trots alla mysiga stunder som varit i helgen. 

Bara att gilla läget verkar det som. 

Min första tanke var att fly, som jag brukar göra när något känns läsligt ock jobbigt ,att sätta igång med att gräva upp trädgården, städa, tvätta, sy eller något annat "duktigt" som brukar få mig att må bra.. 

En obeskrivligt vacker plats på motorvägen där himlen alltid är så fin!!!
Söt va?

Men så hamnade jag i solen på "hyllan" , en slags trappa vi byggde på baksidan förra året, där man kan vila, sitta, yoga eller vad man vill strax utanför altanen. Fåglarna kvittrade, Tara-tidningen som låg framför frukostknäcken roade mig och fick mig att må lite bättre. Jag kunde snart konstatera att jag vågat möta det jobbiga, låtit det rumstera om en stund som det ville utan att fundera ihjäl mig på orsaken till det. Bara låta den vara. 

Kanske är det oro inför plugget? Hösten? Vänner? Familj? Nytt hus? Kommande födelsedagar? Studenten? Depp över att det inte blev besök hos lillebror ock lilla J i helgen som var bestämt? Oro över Lillemans superhöga feber i natt (41,6)!!!!! Eller tankar på varför han blir sjuk så ofta nu när han är nästan 8!? Eller kanske, en viss liten oro över om en eventuell utredning som kanske blir och vad den i så fall visar.  Ellerl, kanske lite funderingar kring ett besök på onsdag. Eller en färgglad cocktail av allt. 
Hur som helst , jag lät det vara, lät det komma ock mådde blääääää ett litet tag. Sen blev det lite bättre, lite mer greppbart, och helt ok faktiskt. 




Feber i sovrummet ...
sååå värd denna !!!

I dessa stunder av nytt, av liv som tar andra vändningar än den förut stakade vägen, är det viktigt att ha nån form av trygghet. Som i fina vänner som förstår ock kan vägleda i trasslet som uppstår, som trygga föräldrar, som fina familjen eller kollegor som hjälper och stöttar, som förstår utan att själva ha en aning. Eller som när man hittar en blogg som Niclas Nygren. En psykiatriker som bränt ut sig och som så klockrent sätter ord på alla konstiga tankar och funderingar som dyker upp när man läker. 

Såna saker är viktiga. 
Så tack alla, för det ni gör är så viktigt! 
Kram