Att bara vara, det svåraste som finns


(null)
Sommarlov är härligt, inga tider att passa, inga krav, men ändå så kämpigt. Livet stannar upp och man ska själv sätta ramar, bestämma tider, andas, vila, göra. Allt hänger på en själv ock det tar lite tid innan man liksom kommer in i det. 
(null)
Ljudböcker ock korsord hjälper mig att varva ner mellan varven. Att få vara och känna att man är ifred är livsviktigt för mig. Något som jag i min iver att umgås och finnas för alla, ibland glömmer bort...


(null)
Att inte få vila hjärnan då och då gör att jag dräneras och blir trött. Så trött. Förvirrad, arg ock värsta bitterF och det blir ju inte bra för någon. 
J sa häromdagen, mellan jordgubbsäventyret, tvätten, skjutsandet ock det eviga samtalet, att det måste vara jobbigt för mig att vara "velad" hela tiden. Att någon alltid vill en något.  (null) 
Det var en skön känsla på ett sätt att hon kunde se och känna det som jag upplever ibland . 
Usch, nu låter jag så där otacksam ock som en mamma som inte vill vara med sina barn. Men så är det inte. Jag behöver bara bli bättre på att umgås med bara mig själv oftare. 
Promenad
















Köpt motivation

För några veckor sedan hade jag disciplin, jag hade motivation och driv att ta mig ut och springa.  (null)
De är jätteborta nu och återigen befinner jag mig på andra sidan berget . Oförmögen att ta mig över hindren som sätter stopp för min motion.  (null)

Min massör kallar min form av motivation för "köpt motivation". 
Den kommer inte inifrån mig, den kommer utifrån. 
Ett exempel på köpt motivation är det här med yogan..  när jag betalar dyrt för en yogakurs så ser jag till att komma iväg på den, bara för att inte förlora pengar ....
Nu, när jag har möjlighet att komma och gå som jag vill så kommer jag inte iväg...
(null)
Även fast jag vet att det är bra för mig, så händer det inte att jag tränar utan yttte pådriv.. 
Tillbaka till  joggandet, motivationen där var nog att nå dit där jag klarade att springa 5 km utan att stanna. Sen den dagen i december då jag klarade det så har det ju bara gått utför. 
Mission completed, bra... vad göra nu då? 
Hålla i och hålla ut...
Eller hur. 
(null)

Nej, jag slutade istället  successivt helt . 
Det gör mig lite down faktiskt, att det blev så, jag  gillade ju verkligen känslan av att springa (trots att jag inte gillar att springa)
🤣..
(null)
Jag skulle aå gärna vilja hitta motivationen igen . Jag behöver den eftersom hela mitt liv går på motivation. 
Adhd funkar jju så, utan motivation, auktoritet som piskar eller belöning - ingen prestation...
😅
"Motivation är det psykologiska kännetecken som ger en organism drivkraft, det vill säga väcker den till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar".  Wikipedia
(null)
Min utmaning nu blir att hitta nån form av yttre belöning eller motivation, eftersom det rent krasst verkar vara så jag funkar. 
Dags att liksom sluta tro något annat och acceptera livet som det är. 
Jag = belöningssystemsstyrd. Så det är bara att hitta något som jag ser som belöning för att därifrån få motivation att må bra 😅. 
Piece of cake. 
Nu kör vi
👊🏽👊🏽👊🏽