En sån där dag

(null)
Jag skulle till Previa idag för mer samtal om hur jag ska få ordning på mig själv OCH min omgivning (så klart...) 
(null)
Blev lite sen iväg från jobbet, men MF i hjärnan gör att jag lnte jagar upp mig i onödan längre, så jag tog det lugnt ändå. 
Det är ju rätt logiskt egentligen, att ta det lugnt trots att man är sen. Det är ju inte direkt så att tiden går saktare för att jag kör som en galning direkt 😅 (null)
Vägarbetet strax innan påfarten till motorvägen saktade ner mig ännu mer men jag höll mig lugn ändå ...
Inte ens den oranga lampan som sedan plötsligt tändes i instrumentpanelen fick mig att gå igång...
(null)

Fantastiskt. 
Jag kom försent till mötet vilket var lite trist , AnnHelen stod där innanför glasdörrarna och väntade då jag kom, jag  behövde inte ens checka in. 
Jag fick lite mer "kött på benen" idag med hur jag kan tänkas tänka för att tänka åt rätt håll. 
Det är som om jag bit för bit börjar få tillbaka  de delar av mig som jag saknat, samtidigt som jag lär mig att göra nya saker som verkligen är jag och som gör mig gott. 

(null)
  Det Ann-Helen gör är att lyssna in vad jag säger och sedan försöka konkretisera det jag behöver göra på ett sätt som är greppbart för mig. Nu ska jag till exempel fundera över om alla de situationer jag hamnar i varje dag är bra för mig eller inte. Vill jag göra det jag gör? Behöver jag det och det eller den i mitt liv egentligen? Eller dränerar det som händer eller de jag möter min energi?  Saker ska inte längre vara självklara och tagna för givna bara för att jag alltid gjort eller tänkt så tidigare. 
🙏🏼
Amen..

(null)
Efter samtalet gick jag en stund på "stanstan", alltså inne i affärerna i city, inte shoppingcentret utanför stan som bara är "stan" för oss på landet. 
I väntan på att få prova ett par House of Lola byxor hos en tjej I lite senare på eftemiddagen,  så fördrev jag tiden med att köpa krukor till tjejerna och lypsyl till mig... jag var runt i massor av affärer innan jag hittade bästa ställlet för krukor. 
Blomsterlandet! 
Både mycket snyggt och bra priser! 
(null)

(null)
Jag letade krukor på Coop också men där fanns inte mycket just idag. Parkeringen var full av bilar som for hit och dit i värsta kaoset, inte många av förarna hade handlat på Coop. De kom körandes med vagnar fyllda av påsar, och flak med öl ock vin och annat drickbart. Det tog ett tag innan jag fattade vad som stod på. Det bunkras upp inför långhelgen... 
jag har en liten fundering på hur det blivit så, att ledigt och långhelg, midsommar eller nyår så ofta kopplas till alkoholintag. Jag tror aldrig att jag ens reflekterat över det förr, jag bara gjorde så. Utan att fundera på varför. 
för vad beror det på att just alkohol kan kopplas till ledighet ? Visst kan man väl vara ledig ändå? 
(null)
Att kunna glädjas åt andra är en värdefull egenskap som jag älskar och kommer skriva ner bland de saker jag mår bra av. . 
Idag fick jag veta att en vän som haft ont en längre tid nu äntligen mår bättre. 
Det var så skönt att höra!! 
(null)
Under den här långa dagen som ännu inte är slut, eftersom jag inte får åka hem riktigt än, så har jag fått lov att träna på att hitta på saker att göra. 
Det är inte helt enkelt när den lille filosofen åker till farfar och BM och jag helt plötsligt är fri som en fågel och kan bestämma helt över mig själv! 
Men det är en rätt underbar känsla som jag nog kan vänja mig vid så småningom! 
❤️

(null)
Just nu njuter jag av fågelsång och milsvida skogar i de sista solstrålarna för dagen.
(null)
Jullan och hennes vänner ska ut och dansa ikväll. Eller gå ut , eller hur man nu säger nu för tiden! 
Så hon bad så snällt om att få vara hemma hos oss innan de tar bussen in til stan. 
(null)
Jag hoppas verkligen att de får kul, ser efter varandra och får njuta av känslan att vara ung och gå ut på klubb utan att de blir ofredade av neandertalare som tror att kvinnor är till för deras nöjes skull....

(null)
Jag hade packat väskan full med böcker och korsord men har haft fullt upp med att njuta av naturen, skriva det här och (tyvärr) städa upp efter skitskallar som fortfarande inte  fattat vilken skada just deras petflaska eller annat junk, kan göra för vår planet och djuren som bor på den.  (null)

Jag brukar tänka på djuren när jag plockar upp en annan människas solblekta OLW-påse, eller annat skräp, de kan ju inte städa själva och det är dem som drabbas värst just nu iallafall.
(null)
🙄








Hej till dig som lever med en sån som jag.

Hej. 
Tänkte bara säga att jag är tacksam över att du finns. Att du orkar leva med alla mina ups and downs. Jag orkar knappt med mig själv. 

Att gå in i väggen mitt i livet har varit skittufft, att hitta tillbaka till den man en gång var utan att hamna i hjärndimman igen är så svårt att man ibland bara vill skita i allt och lägga sig ner och sova resten av livet.

Jag kämpar med att förstå mig själv utifrån den diagnos jag nyss fått, samtidigt som jag försöker balansera allt det med utmattningssyndromet som fortfarande sätter stopp för så mycket  som jag vill göra i livet. Jag har så stora begränsningar pga allt detta att jag ibland som sagt inte orkar med mig själv.  

Hur du gör det är för mig ett mysterium. 
Jag skulle inte orka med att leva med en sån som jag.   Bara så att du vet. 

Jag kommer troligtvis aldrig hitta tillbaka till den struktur och disciplin över hur saker "ska vara" som jag en gång hade, då tjejerna var små. Jag tog med dem ut, såg till att de lärde sig simma, fixade kalas och allt, hade koll på allt, höll ordning hemma, skötte saker som man skulle liksom. Nu är jag glad att jag kan komma ihåg när barnen fyller år.

 Att leva med en hjärna som min är inte lätt. Jag har otroligt svårt få ihop saker. 
Men jag är på väg att få lite ordning. Jag planerar mer och tror att om jag kan få till än mer planering kommer jag att få livet att funka ännu bättre. Men det verkar vara långt dit, och det tar så mycket tid som jag känner att jag inte har. Jag vill ju att allt ska bli klart typ igår. Men jag är på väg. Jag lär mig sakta att skynda långsamt.

På vägen kommer det dyka som det gjort nu. Jag kommer köra på för hårt och kroppen kommer att säga stopp. Bakslag, som man kan kalla dem, då huvudet känns som om det ska sprängas bara någon ber mig tänka på något. Då varje ord skär genom hjärnan som vassa knivar allt som sker gör ont i huvudet liksom. 
För mycket Tilt. Stopp..  typ. Jag förstår att du tycker att det är jobbigt att jag däckar och jag har så svårt att förklara hur jag mår just då i stunden. Men nu tror jag att jag fått ner en del av det på pränt. 
Som att allt som kräver hjärnverksamhet gör ont. Minsta lilla krav drar igång enorma stressreaktioner i kroppen och att jag själv inte bestämmer över vad jag kan och klarar av  längre. System shut-down liksom. Allt är avstängt och fungerar inte alls, kroppen lyder mig inte och i värsta fall blir det som nu i helgen, jag tar mig upp ur sängen. 

Utmaningen nu är att hitta en livsstil med inplanerad återhämtning, planerad struktur, att försöka undvika infall och plötsligheter. 
Ja att  i stort sett planera varenda minut av mitt liv för att få det hållbart. Och det är svårt när man har adhd. Super svårt. 
Detta upptar dessutom tyvärr så mycket tankeverksamhet att det inte finns utrymme för mycket annat i min hjärna ☹️

Tack för att du orkar finnas. 
Säg till när du inte orkar mer för det är högst naturligt🙏🏼

Kram❤️

Vad är väl en bal på slottet..

Ikväll är det stor fest inne i stan. 

”Alla” ska dit, (förutom några fina kollegor som liksom jag får stanna hemma) och här ligger jag med bultande huvud, varma kinder och värkande öron. 
Jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv och väntar febrilt på minsta lilla känsla av välmående och energi. 
Jag vill inte må så här, jag vill inte inte orka. 
Jag vill må bra.
Jag vill 
Men så är det inte. 


Jag har hållit i ock hållit ut lite för länge, igen. Gått igång och kört på, ansträngt mig och kört på utan återhämtning nånstans. 

Att jag aldrig lär mig.
Att jag efter en vecka med Ipren ändå inte inser att jag lnte varit tillräckligt rädd om mig. 
Jag förstår lnte hur det kan bli så här.
Det kan ju vara så att jag har ”fel” jobb” som min arbetsterapeut tänker. 
Att jag borde leta upp ett jobb som har med hälsa och vuxna att göra säger hon samtidigt som jag ser 6 års högskolestudier forsas ner i avloppet. 
Men hon har en poäng. 
Jag går så in i det jag gör att jag går isär. Till slut. 
Suck ☹️


Jag vet ju att det finns sanning i det hon säger, men det känns ändå så bittert. 

Så jobbigt och svårt. 
Dessutom har jag ju enormt skitsvårt med förändringar. 
Jag hatar att stå inför dem men klarar oftast av dem bra då jag genomfört dem. 
Men förändringar är så läskiga. 

Jag har verkligen försökt med planeringsblock, olika färger för olika aktiviteter, olika lika olika lika blandas i en helt galen kakafoni av ord. 

Tills världen bara snurrar och gör mig virrig och trött.

Hon påminde mig om att vi med adhd har lätt att bränna ut oss, hon gjorde mig också medveten om att har man en gång varit utbränd kan man lättare bli det igen. 

Så nu ligger jag här och tänker på allt jag kunde ha gjort annorlunda för att orka. 
Skuldbelägger mig själv för att jag lnte andats tillräckligt rätt och mediterat tillräckligt mycket. 

Gaaaaaah

Men men . 

Nu är det som det är och jag kan bara gilla läget och vila ut hjärndimman under ett par dagar. Hoppas att det lättar och att jag snart kommer ikapp mig själv igen så att jag slipper må så här.

Kram