I adhd-landet

Tiden går. 
Som strömmens forsande vatten rinner den snabbt fram. Så snabbt att jag knappt hinner med. 
Jag är ständigt i valet och kvalet om jag ska GRITTA sönder mig själv till små bitar eller om jag ska lägga mig platt utmattad ner och bara ge upp. 
Finns inget däremellan ...
Jag kastar mig själv mellan 
(null)
Små andningspauser mitt i allt....
(null)
Till smörgås i bilen på väg från Barnyogan som är direkt efter jobbet, in till stan för skrivarkursen vid sex.
Det finns ingen gråZon.  Inget mittimelllan. Inget lagom i Adhd-landet. 
Jag kör på,  landar, kör på , landar om och om igen.... (null) 
Vi var hos min lillebror i helgen.
Han är så klok. 
Han är liksom jag väldigt snabb på att ta tag i saker, lösa problem. Att gå all in och nörda klart. Men en stor skillnad är att när han blir trött så vilar han. Pang bom  så kopplar han ner och sover en stund. 
Det gör inte jag. 
Jag kör på. 
För i Adhd-landet är det svårt att hitta bromsen. 
(null)
På jobbet vimsar jag runt bland mina högar.
Sätter in rätt sak i rätt pärm men har sekunden senare glömt bort vilken pärm som var den rätta. 
Och hittar jag den rätta pärmen är det inte säkert att jag längre minns vad 17 jag skulle ha i den. I den utmattade adhd-hjärnan är det så ofta kaos. 
Så ofta oreda. 
Det stressar mig enormt... 
jag vet inte hur många timmar som går åt till att försöka komma ikapp saker som ALDRIG blir klara....


(null)

Mitt i allt kaos. 
Mitt i all andnöd.
Så försöker jag tänka positivt .
Ha ett Good Mindset.
GRITa lite. 
Peppa mig själv
För det är ingen ide att gnälla och gnöla. Det är inte konstruktivt alls, I Know., det värsta som finns är bakåtsträvare som bara ser problemen och aldrig lösningarna.
(null)

Men Om jag fortsätter att peppa mig själv,  forsätter att tänka positivt och leva därefter  och tänk om  min förmåga att vakna varje morgon med nya tankar och nya idéer , ock ett positiva jävlar-anamma humör leder till att jag ännu en gång dundrar in i den förhatliga  väggen? 
jag  vill inte hamna där igen!!
(null)
Frågan är, kan man leva i Adhd-landet och jobba som lärare på en skola som min. Eller ska man börja tänka om? Ska man tänka som man gjorde i början av terminen, att lagom till jul kan man sluta. 
Ska man fortsätta kämpa mot Goliat, i en värld skapad av andra för andra,  när man hela tiden måste kippa efter luft för att man inte har förmågan att tänka efter före, att  kunna sluta i tid, att reda ut allt det där som de andra gör. Som de orkar sitta och diskutera i timmar på lärarmöten medan min hjärna har fullt sjå att ha koll på var jag är och vart jag ska. Att intensivt försöka lyssna på vad som är viktigt att lyssna på ock kanske till ock med ta in varför...
Ja. Vem vet 
Kanske kommer jag fram till något 
Kanske inte. 
Men så är det ju att leva i adhd-världen så jag är van..
God natt 
❤️

(null)









En sån där dag

(null)
Jag skulle till Previa idag för mer samtal om hur jag ska få ordning på mig själv OCH min omgivning (så klart...) 
(null)
Blev lite sen iväg från jobbet, men MF i hjärnan gör att jag lnte jagar upp mig i onödan längre, så jag tog det lugnt ändå. 
Det är ju rätt logiskt egentligen, att ta det lugnt trots att man är sen. Det är ju inte direkt så att tiden går saktare för att jag kör som en galning direkt 😅 (null)
Vägarbetet strax innan påfarten till motorvägen saktade ner mig ännu mer men jag höll mig lugn ändå ...
Inte ens den oranga lampan som sedan plötsligt tändes i instrumentpanelen fick mig att gå igång...
(null)

Fantastiskt. 
Jag kom försent till mötet vilket var lite trist , AnnHelen stod där innanför glasdörrarna och väntade då jag kom, jag  behövde inte ens checka in. 
Jag fick lite mer "kött på benen" idag med hur jag kan tänkas tänka för att tänka åt rätt håll. 
Det är som om jag bit för bit börjar få tillbaka  de delar av mig som jag saknat, samtidigt som jag lär mig att göra nya saker som verkligen är jag och som gör mig gott. 

(null)
  Det Ann-Helen gör är att lyssna in vad jag säger och sedan försöka konkretisera det jag behöver göra på ett sätt som är greppbart för mig. Nu ska jag till exempel fundera över om alla de situationer jag hamnar i varje dag är bra för mig eller inte. Vill jag göra det jag gör? Behöver jag det och det eller den i mitt liv egentligen? Eller dränerar det som händer eller de jag möter min energi?  Saker ska inte längre vara självklara och tagna för givna bara för att jag alltid gjort eller tänkt så tidigare. 
🙏🏼
Amen..

(null)
Efter samtalet gick jag en stund på "stanstan", alltså inne i affärerna i city, inte shoppingcentret utanför stan som bara är "stan" för oss på landet. 
I väntan på att få prova ett par House of Lola byxor hos en tjej I lite senare på eftemiddagen,  så fördrev jag tiden med att köpa krukor till tjejerna och lypsyl till mig... jag var runt i massor av affärer innan jag hittade bästa ställlet för krukor. 
Blomsterlandet! 
Både mycket snyggt och bra priser! 
(null)

(null)
Jag letade krukor på Coop också men där fanns inte mycket just idag. Parkeringen var full av bilar som for hit och dit i värsta kaoset, inte många av förarna hade handlat på Coop. De kom körandes med vagnar fyllda av påsar, och flak med öl ock vin och annat drickbart. Det tog ett tag innan jag fattade vad som stod på. Det bunkras upp inför långhelgen... 
jag har en liten fundering på hur det blivit så, att ledigt och långhelg, midsommar eller nyår så ofta kopplas till alkoholintag. Jag tror aldrig att jag ens reflekterat över det förr, jag bara gjorde så. Utan att fundera på varför. 
för vad beror det på att just alkohol kan kopplas till ledighet ? Visst kan man väl vara ledig ändå? 
(null)
Att kunna glädjas åt andra är en värdefull egenskap som jag älskar och kommer skriva ner bland de saker jag mår bra av. . 
Idag fick jag veta att en vän som haft ont en längre tid nu äntligen mår bättre. 
Det var så skönt att höra!! 
(null)
Under den här långa dagen som ännu inte är slut, eftersom jag inte får åka hem riktigt än, så har jag fått lov att träna på att hitta på saker att göra. 
Det är inte helt enkelt när den lille filosofen åker till farfar och BM och jag helt plötsligt är fri som en fågel och kan bestämma helt över mig själv! 
Men det är en rätt underbar känsla som jag nog kan vänja mig vid så småningom! 
❤️

(null)
Just nu njuter jag av fågelsång och milsvida skogar i de sista solstrålarna för dagen.
(null)
Jullan och hennes vänner ska ut och dansa ikväll. Eller gå ut , eller hur man nu säger nu för tiden! 
Så hon bad så snällt om att få vara hemma hos oss innan de tar bussen in til stan. 
(null)
Jag hoppas verkligen att de får kul, ser efter varandra och får njuta av känslan att vara ung och gå ut på klubb utan att de blir ofredade av neandertalare som tror att kvinnor är till för deras nöjes skull....

(null)
Jag hade packat väskan full med böcker och korsord men har haft fullt upp med att njuta av naturen, skriva det här och (tyvärr) städa upp efter skitskallar som fortfarande inte  fattat vilken skada just deras petflaska eller annat junk, kan göra för vår planet och djuren som bor på den.  (null)

Jag brukar tänka på djuren när jag plockar upp en annan människas solblekta OLW-påse, eller annat skräp, de kan ju inte städa själva och det är dem som drabbas värst just nu iallafall.
(null)
🙄








Hej till dig som lever med en sån som jag.

Hej. 
Tänkte bara säga att jag är tacksam över att du finns. Att du orkar leva med alla mina ups and downs. Jag orkar knappt med mig själv. 

Att gå in i väggen mitt i livet har varit skittufft, att hitta tillbaka till den man en gång var utan att hamna i hjärndimman igen är så svårt att man ibland bara vill skita i allt och lägga sig ner och sova resten av livet.

Jag kämpar med att förstå mig själv utifrån den diagnos jag nyss fått, samtidigt som jag försöker balansera allt det med utmattningssyndromet som fortfarande sätter stopp för så mycket  som jag vill göra i livet. Jag har så stora begränsningar pga allt detta att jag ibland som sagt inte orkar med mig själv.  

Hur du gör det är för mig ett mysterium. 
Jag skulle inte orka med att leva med en sån som jag.   Bara så att du vet. 

Jag kommer troligtvis aldrig hitta tillbaka till den struktur och disciplin över hur saker "ska vara" som jag en gång hade, då tjejerna var små. Jag tog med dem ut, såg till att de lärde sig simma, fixade kalas och allt, hade koll på allt, höll ordning hemma, skötte saker som man skulle liksom. Nu är jag glad att jag kan komma ihåg när barnen fyller år.

 Att leva med en hjärna som min är inte lätt. Jag har otroligt svårt få ihop saker. 
Men jag är på väg att få lite ordning. Jag planerar mer och tror att om jag kan få till än mer planering kommer jag att få livet att funka ännu bättre. Men det verkar vara långt dit, och det tar så mycket tid som jag känner att jag inte har. Jag vill ju att allt ska bli klart typ igår. Men jag är på väg. Jag lär mig sakta att skynda långsamt.

På vägen kommer det dyka som det gjort nu. Jag kommer köra på för hårt och kroppen kommer att säga stopp. Bakslag, som man kan kalla dem, då huvudet känns som om det ska sprängas bara någon ber mig tänka på något. Då varje ord skär genom hjärnan som vassa knivar allt som sker gör ont i huvudet liksom. 
För mycket Tilt. Stopp..  typ. Jag förstår att du tycker att det är jobbigt att jag däckar och jag har så svårt att förklara hur jag mår just då i stunden. Men nu tror jag att jag fått ner en del av det på pränt. 
Som att allt som kräver hjärnverksamhet gör ont. Minsta lilla krav drar igång enorma stressreaktioner i kroppen och att jag själv inte bestämmer över vad jag kan och klarar av  längre. System shut-down liksom. Allt är avstängt och fungerar inte alls, kroppen lyder mig inte och i värsta fall blir det som nu i helgen, jag tar mig upp ur sängen. 

Utmaningen nu är att hitta en livsstil med inplanerad återhämtning, planerad struktur, att försöka undvika infall och plötsligheter. 
Ja att  i stort sett planera varenda minut av mitt liv för att få det hållbart. Och det är svårt när man har adhd. Super svårt. 
Detta upptar dessutom tyvärr så mycket tankeverksamhet att det inte finns utrymme för mycket annat i min hjärna ☹️

Tack för att du orkar finnas. 
Säg till när du inte orkar mer för det är högst naturligt🙏🏼

Kram❤️