Tar ett break

Alltså detta med ADHD och energi...
I hela mitt fd liv körde jag på. 
Allt skulle bli klart när det skulle bli klart och inga ursäkter fanns. 
Sen kom den mentala kraschen och hjärnan stängde ner. Och jag fick lära mig den hårda vägen att skynda långsamt.. 
såååå långsamt att jag till slut faktiskt mådde rätt bra.
Men så kom vardagen igen och med den alla måsten, jobb ock alla tider att passa ...
Jag har hjälp av min medicin i vardagen för den gör mig loj. 
Den stoppar impulser och jag får inte mycket gjort mer än jobb i veckorna. (null)

Idag är det lördag och jag vaknade strax efter 7 med huvudet fullt av tankar . 
På jobbet 
Kul...
Men jag tänkte att jag skulle tänka positivt, andas lugnt och tänka på annat 
Men inte sjutton funkade det. 
Så jag gick upp. 
Skulle göra frukost men hamnade istället i en storrensning av kökslådorna som var överfyllda av gammalt bröd och ihopknycklade makaronpaket.
Smulor och skräp...
Slängde ut alla mattor när jag ändå var i farten och dammsög hallen.
Åt frukost med Lilleman och efter det blev det avtork av alla ytor i köket. 
Rensa gammal mat i kylen ock sen började jag plocka med tvätten.
 Bäddade sängen och försökte tänka bort alla tankar på allt som inte gått bra på jobbet under veckan. 
Slog bort ångesten över att vara en värdelös pedagog som inte klarar av att möta 23 individer på rätt sätt exakt hela tiden. 
Städade trappen medan tankar  på att jag ännu inte bloggat den här veckans veckobrev snurrade i huvudet.
Bestämde lek med en vän till Lilleman och tittade på tvättställningen som ännu var full med kläder. 
Funderade lite på helgen som kommer, vi ska åka husbil till Göteborg, gå tonårsyogautbildning och sen ta tåget hem på söndag. 
Dags att packa till det kanske för i veckan blir jag zombie igen.
 Men först skriva klart alla elev-omdömen inför utvecklingssamtalen. 
Har gjort 8 av 23..
 Inser att huvudet håller på att sprängas och trycker tillbaka tårarna som hotar komma då känslan av total jävla skit väller in. 
Jag försöker att inte vara bitter över att mitt liv blivit så svårt att reglera. 
Försöker acceptera att vi alla är olika, att andra fortfarande  kan ta livet med en klackspark, njuta av en sen kväll medan jag inte kan det längre.
 Allt ska vägas nu för tiden, 
Kan jag/ kan jag inte 
Ska jag/ ska jag inte 
Noga.
Allt ska tänkas över för att det inte ska bli "för mycket."
Allt i mitt liv handlar om det och  det gör mig så  himla trött!
Jag vill ha mig själv tillbaka. 
Jag vill orka som jag gjorde förr. 
Jag vill vilja som jag gjorde förr.
Jag vill allt som var då. 
Förutom kraschen då så klart. 
Men jag vill inte vara mentalt trött mer! 
Jag vill leva som jag gjorde förr. 
Så nu har jag haft en liten break. 
Gnällt lite och vilat huvudet i soffan.
Sen upp igen ock sätta fart 
🤘🏽