En sån där dag

(null)
Jag skulle till Previa idag för mer samtal om hur jag ska få ordning på mig själv OCH min omgivning (så klart...) 
(null)
Blev lite sen iväg från jobbet, men MF i hjärnan gör att jag lnte jagar upp mig i onödan längre, så jag tog det lugnt ändå. 
Det är ju rätt logiskt egentligen, att ta det lugnt trots att man är sen. Det är ju inte direkt så att tiden går saktare för att jag kör som en galning direkt 😅 (null)
Vägarbetet strax innan påfarten till motorvägen saktade ner mig ännu mer men jag höll mig lugn ändå ...
Inte ens den oranga lampan som sedan plötsligt tändes i instrumentpanelen fick mig att gå igång...
(null)

Fantastiskt. 
Jag kom försent till mötet vilket var lite trist , AnnHelen stod där innanför glasdörrarna och väntade då jag kom, jag  behövde inte ens checka in. 
Jag fick lite mer "kött på benen" idag med hur jag kan tänkas tänka för att tänka åt rätt håll. 
Det är som om jag bit för bit börjar få tillbaka  de delar av mig som jag saknat, samtidigt som jag lär mig att göra nya saker som verkligen är jag och som gör mig gott. 

(null)
  Det Ann-Helen gör är att lyssna in vad jag säger och sedan försöka konkretisera det jag behöver göra på ett sätt som är greppbart för mig. Nu ska jag till exempel fundera över om alla de situationer jag hamnar i varje dag är bra för mig eller inte. Vill jag göra det jag gör? Behöver jag det och det eller den i mitt liv egentligen? Eller dränerar det som händer eller de jag möter min energi?  Saker ska inte längre vara självklara och tagna för givna bara för att jag alltid gjort eller tänkt så tidigare. 
🙏🏼
Amen..

(null)
Efter samtalet gick jag en stund på "stanstan", alltså inne i affärerna i city, inte shoppingcentret utanför stan som bara är "stan" för oss på landet. 
I väntan på att få prova ett par House of Lola byxor hos en tjej I lite senare på eftemiddagen,  så fördrev jag tiden med att köpa krukor till tjejerna och lypsyl till mig... jag var runt i massor av affärer innan jag hittade bästa ställlet för krukor. 
Blomsterlandet! 
Både mycket snyggt och bra priser! 
(null)

(null)
Jag letade krukor på Coop också men där fanns inte mycket just idag. Parkeringen var full av bilar som for hit och dit i värsta kaoset, inte många av förarna hade handlat på Coop. De kom körandes med vagnar fyllda av påsar, och flak med öl ock vin och annat drickbart. Det tog ett tag innan jag fattade vad som stod på. Det bunkras upp inför långhelgen... 
jag har en liten fundering på hur det blivit så, att ledigt och långhelg, midsommar eller nyår så ofta kopplas till alkoholintag. Jag tror aldrig att jag ens reflekterat över det förr, jag bara gjorde så. Utan att fundera på varför. 
för vad beror det på att just alkohol kan kopplas till ledighet ? Visst kan man väl vara ledig ändå? 
(null)
Att kunna glädjas åt andra är en värdefull egenskap som jag älskar och kommer skriva ner bland de saker jag mår bra av. . 
Idag fick jag veta att en vän som haft ont en längre tid nu äntligen mår bättre. 
Det var så skönt att höra!! 
(null)
Under den här långa dagen som ännu inte är slut, eftersom jag inte får åka hem riktigt än, så har jag fått lov att träna på att hitta på saker att göra. 
Det är inte helt enkelt när den lille filosofen åker till farfar och BM och jag helt plötsligt är fri som en fågel och kan bestämma helt över mig själv! 
Men det är en rätt underbar känsla som jag nog kan vänja mig vid så småningom! 
❤️

(null)
Just nu njuter jag av fågelsång och milsvida skogar i de sista solstrålarna för dagen.
(null)
Jullan och hennes vänner ska ut och dansa ikväll. Eller gå ut , eller hur man nu säger nu för tiden! 
Så hon bad så snällt om att få vara hemma hos oss innan de tar bussen in til stan. 
(null)
Jag hoppas verkligen att de får kul, ser efter varandra och får njuta av känslan att vara ung och gå ut på klubb utan att de blir ofredade av neandertalare som tror att kvinnor är till för deras nöjes skull....

(null)
Jag hade packat väskan full med böcker och korsord men har haft fullt upp med att njuta av naturen, skriva det här och (tyvärr) städa upp efter skitskallar som fortfarande inte  fattat vilken skada just deras petflaska eller annat junk, kan göra för vår planet och djuren som bor på den.  (null)

Jag brukar tänka på djuren när jag plockar upp en annan människas solblekta OLW-påse, eller annat skräp, de kan ju inte städa själva och det är dem som drabbas värst just nu iallafall.
(null)
🙄








Min kamp


För tre år sedan gick jag in i väggen. 
Det var inte ett dugg som Sunes mamma i julkalendern 2003 med buller och brak, utan mer som att sakta, sakta glida in i ett dött, tomt, känslolöst töcken av evig förvirring.
Ungefär så. 
(null)
Sen fick jag lov att läka väldigt sakta. 
Så sakta att livet stundvis tedde sig så himla meningslöst att ingen utväg fanns. 
Men så småningom blev gräset så sakteligen grönt igen. 
Barnen hördes igen. 
Livet liksom vaknade till ock jag förvånades över hur mycket vackert det fanns att se.
(null)Jag vågade möta människor igen. 
Vågade testa nya saker. 
Vågade till och med komma tillbaka till allt det gamla och vanliga, till det som vissa stunder skrämt så mycket att jag inte ens vågat gå dit. 

(null)
Jag vågade och vann, 
vågade och förlorade.
 Gick framåt och bakåt och framåt igen. 
Om och om igen, 
men hela tiden med visshet om att det gick framåt! 
Så skönt. (null)
Så kom en smäll.
Inte en sån där vanlig vardaglig liten knuff, utan en rejäl käftsmäll, så hård att jag drattade omkull, precis  när jag stod redo för livet igen.Trauma kallas det visst.  
Jag ställde jag mig upp igen efter månader av kaos, rädsla och totalt adrenalinpåslag, vad annars kan man göra?!
Jag påmindes om den händelsen idag.       Tjejen på expeditionen kom in under en lektion ock jag såg på henne att det var något hon ville.  Precis som då, den gången  kom någon in under ett möte och saker var inte som det skulle. 
Idag var det inte så farligt som tur var, men jag hann känna paniken blixtra till inuti en millisekund..
(null)
Åren går och allt som skett har satt sina spår.
Både det bra och det dåliga.
  Djupa spår i vissa delar av hjärnan som tagit skada av all stress och all icke- vila.                    
Även om jag nu ser framåt med tillförsikt och sakta lär mig leva igen, även om mitt motto är att varje dag är en ny dag fylld med nya möjligheter, så har allt som hänt satt spår som gör att jag får kämpa så mycket mer än förut bara för att klara av det mest basala. 
(null)
Jag vet att det är så men har skitsvårt att förstå det på riktigt. 
Jag har läst massor om hur stresstoleransen kan minska som en följd av Utmattningssyndrom. 
Hur UMS i kombo med AdHD kan sätta en hel del käppar i hjulet och troligtvis skulle göra det för vem som helst ,men ändå går det inte in att jag Inte klarar lika mycket som förr! 
jag drar igång varje dag som om jag vore som vanligt, och mår skit när det inte går som jag tänkt eller det brister i min förmåga att hantera saker som dyker upp. 
(null) 
Jag lägger som så ofta skuld på mig själv.
 Om jag bara varit lite lugnare. 
Om jag bara tänkt innan. 
Om jag bara varit lite starkare!
Andra orkar ju? 
Andra är inte sjukskriva hit och dit? 

Och kämpar för att inte fastna i ett osunt utmattnings-Adhdtänk, jag försöker förstå och leva efter att jag är jag, men med vissa förmågor som är starkare än andra, och vissa svårigheter (även fast det bär emot) . 
Målet är att landa i något nytt aldrig testat förut. 
(null)Men åren går som sagt och det är svårt att hitta och hålla i balansen! 
Jag vet ärligt talat inte hur länge man ska orka med det här med att  "orka med".... 
jag är livrädd att det ska brista igen, ock att allt ska ta stopp. 
Kanske måste jag byta miljö? Kanske är det som någon sa idag att jag borde byta jobb istället för att inte klara av vissa utmaningar . 
Frågan är bara vad man ska göra istället ..
(null)
🙏🏼






















Yoga

En av de viktigaste saker yogan gett mig är inte att klara av olika invecklade positioner som handstående eller gräshoppan.
(null)Nej. 
Det allra viktigaste för mig har varit att våga stanna upp i livet och känna saker. 
Att vara i nuet och låta allting bara skölja över mig.
Gott som ont. 
Att låta en känsla av sorg få finnas likväl som känslan av glädje. 
På mattan kan man låta saker få vara som de är en stund, men efteråt kan det komma som flodvågor med känslor man inte ens visste att man har.
(null)
Känslor man inte tillåter sig att känna kommer tillbaka ändå på nåt sätt. Antingen som en känsla av oro och inre stress eller huvudvärk eller annans kroppslig reaktion men den kan också jaga ikapp oss som en rejäl härdsmälta då allt liksom bara rasar samman.  (null)
Forograf: Rebecca.selin.se @yogalivingstudio 
Idag landar jag hemma och ska vila min hjärna en stund innan det är dags att jobba igen i morgon. Jag tänker inte ge mig ut och springa eller svettas på yogamattan för att känna mig "duktig", jag tänker rulla ut mattan, ta djupa andetag, landa i hur kroppen känns just nu. Andas  ock låta mig föras med  i vad kroppen behöver.  (null)Ock eftersom mina axlar och nacke är så spända att jag helt tappat orken att tänka ock må  så tar jag hjälp av boken Healing Yoga av Jennie Liljefors där det finns ett program som mjukar upp de muskler som liksom stelnat till och dränerat mig på min livsork (null)
Det är galet egentligen hur några spända muskler, på "fel" ställe kan göra att all ork dräneras. Jag har varit så down ett par dagar nu på grund av huvudvärk ock orkeslöshet. 
Crazy... 
(null)
Så...
Släpp ner tungan
Andas djupt
Slappna av i käkarna
Andas ännu djupare 
Släpp spänningen mellan ögonbrynen 
Andas in  igen, andas långsamt ut.
Släpp ner axlarna 
Andas in
Andas ut 
Andas in, till hjärtat 
Andas ut till den del av din kropp som mest behöver det. 
Släpp fokus från det som gör ont ock är obehagligt och rikta fokus mot den mjuka avslappnade känslan som sakta börjar sprida sig i kroppen.
Namaste 
Djup sidostretch, som inte blev så djup på vänster sida... så långt bort var tårna.....
(null)

Liggande rotation

Pranayama Nadi shodana

(null)