Nyfiken

Jag är lite nyfiken på vad vad det egentligen innebär att ha ADhD. 
Vadhänder när man äter ADhD-medicin egentligen?  Ska jag fortsätta med den? 
Jag upplever att vissa dagar då jag inte tar den så går allt i 180 innanför pannbenet och jag blir enormt rastlös.... 
(null)
När man hamnar i nya livssituationer eller i saker man har svårt att förstå själv är det viltigt med "stödgrupper". 
Alltså människor som förstår vad man är med om ock kan stötta. 
Nu för tiden finns sådana på nätet. Man ställer en fråga och får svar, sen tar man till sig det som låter rimligt och klokt. 
Jag frågade om fler hade upplevt allt som ännu mer stressande dagar utan medicin och fick bland annat det här svaret!: 

(null)

(null)

Galet egentligen att en medicin kan sakta ner tankeverksamheten. Jag tänker att det kan vara bra ett tag, så att man får in hållbara rutiner och tankemönster i livet. Men sen vill jag nog ha min hjärna tillbaka igen ☺️. 
Kram 

Min kamp


För tre år sedan gick jag in i väggen. 
Det var inte ett dugg som Sunes mamma i julkalendern 2003 med buller och brak, utan mer som att sakta, sakta glida in i ett dött, tomt, känslolöst töcken av evig förvirring.
Ungefär så. 
(null)
Sen fick jag lov att läka väldigt sakta. 
Så sakta att livet stundvis tedde sig så himla meningslöst att ingen utväg fanns. 
Men så småningom blev gräset så sakteligen grönt igen. 
Barnen hördes igen. 
Livet liksom vaknade till ock jag förvånades över hur mycket vackert det fanns att se.
(null)Jag vågade möta människor igen. 
Vågade testa nya saker. 
Vågade till och med komma tillbaka till allt det gamla och vanliga, till det som vissa stunder skrämt så mycket att jag inte ens vågat gå dit. 

(null)
Jag vågade och vann, 
vågade och förlorade.
 Gick framåt och bakåt och framåt igen. 
Om och om igen, 
men hela tiden med visshet om att det gick framåt! 
Så skönt. (null)
Så kom en smäll.
Inte en sån där vanlig vardaglig liten knuff, utan en rejäl käftsmäll, så hård att jag drattade omkull, precis  när jag stod redo för livet igen.Trauma kallas det visst.  
Jag ställde jag mig upp igen efter månader av kaos, rädsla och totalt adrenalinpåslag, vad annars kan man göra?!
Jag påmindes om den händelsen idag.       Tjejen på expeditionen kom in under en lektion ock jag såg på henne att det var något hon ville.  Precis som då, den gången  kom någon in under ett möte och saker var inte som det skulle. 
Idag var det inte så farligt som tur var, men jag hann känna paniken blixtra till inuti en millisekund..
(null)
Åren går och allt som skett har satt sina spår.
Både det bra och det dåliga.
  Djupa spår i vissa delar av hjärnan som tagit skada av all stress och all icke- vila.                    
Även om jag nu ser framåt med tillförsikt och sakta lär mig leva igen, även om mitt motto är att varje dag är en ny dag fylld med nya möjligheter, så har allt som hänt satt spår som gör att jag får kämpa så mycket mer än förut bara för att klara av det mest basala. 
(null)
Jag vet att det är så men har skitsvårt att förstå det på riktigt. 
Jag har läst massor om hur stresstoleransen kan minska som en följd av Utmattningssyndrom. 
Hur UMS i kombo med AdHD kan sätta en hel del käppar i hjulet och troligtvis skulle göra det för vem som helst ,men ändå går det inte in att jag Inte klarar lika mycket som förr! 
jag drar igång varje dag som om jag vore som vanligt, och mår skit när det inte går som jag tänkt eller det brister i min förmåga att hantera saker som dyker upp. 
(null) 
Jag lägger som så ofta skuld på mig själv.
 Om jag bara varit lite lugnare. 
Om jag bara tänkt innan. 
Om jag bara varit lite starkare!
Andra orkar ju? 
Andra är inte sjukskriva hit och dit? 

Och kämpar för att inte fastna i ett osunt utmattnings-Adhdtänk, jag försöker förstå och leva efter att jag är jag, men med vissa förmågor som är starkare än andra, och vissa svårigheter (även fast det bär emot) . 
Målet är att landa i något nytt aldrig testat förut. 
(null)Men åren går som sagt och det är svårt att hitta och hålla i balansen! 
Jag vet ärligt talat inte hur länge man ska orka med det här med att  "orka med".... 
jag är livrädd att det ska brista igen, ock att allt ska ta stopp. 
Kanske måste jag byta miljö? Kanske är det som någon sa idag att jag borde byta jobb istället för att inte klara av vissa utmaningar . 
Frågan är bara vad man ska göra istället ..
(null)
🙏🏼






















Att leva Trasmatteliv med ADHD och UMS

Igår var vi på namngivningsfest för lilla L. 
Mysigt trevligt och gott! 
Hon har unnats världens finaste föräldrar och jag är så glad att vi får vara en del av deras liv
❤️🌸❤️
(null)
Idag är hjärnan som mos.
All social interaktion 
All aktivitet 
Alla ljud
Alla intryck 
Alla jag mötte
Allt jag såg
Bilresan hem
Allt dränerar energi och gör att det känns som om jag druckit ren sprit i flera dagar och nu är superbakis...  (null)
Hemma igen skulle Lilleman ha en kompis på övernattning. Jag känner mig så usel när jag hela tiden försöker undvika övernattningar. 
Hans vän är superrar och väldigt trevlig att ha här, men det blir en extra ansträngning och ansvar ändå som jag känner att jag inte riktigt har resurser till just nu,  så jag känner  mig som världens sämsta mamma...
(null)      
Jag vet ju att det blir så här ibland så jag ska inte gnälla. Det är inte syftet med det här inlägget.
Jag skriver för att förstå, för att tänka vidare, för att försöka planera hur ska jag göra nåsta gång? Hur ska jag få till ett hållbart liv ?

(null)Jag tänkte nog att utmattningssyndrom bara är något man läker och visst. Det har jag gjort, massor, men det tar extremt lång tid och det är tufft.. (null)

Jag skulle verkligen behöva någon form av energi mätare på min hjärna som signalerar Vad som drar energi och Vad som ger energi. Och när det är dags att ladda!!  (null)
Det första jag gjorde när jag kom hem igår var att plocka runt bland mina små krukodlingar... Humlen börjar försiktigt titta upp över kanten, men de andra fröerna jag planterat (som jag glömt vad de heter nu) verkar stendöda.
Att påta runt i jord så där det ger energi! 
Ska skriva det på pluslistan...
(null)
Att läsa kloka tankar i böcker ger också energi.
Jag lånade en bok häromdagen som jag tror kan vara till hjälp i processen framåt.,
Att börja med att försöka sammanlänka "DuBlirVadDuTånker"-teorin med en ödmjuk syn på att min hjärna är lite tilltufsad efter alla år med utmattningssyndrom blir första steget. 
Att nu på riktigt acceptera att jag fått skador i vissa delar av min huvuddator, som jag nu ska reparera.  (null)

Jag ska fortsätta träna mig i att tänka i nya tankebanor, göra nya saker för att skapa nya tankeloopar för det funkar faktiskt eftersom hjärnan är formbar, det är verkligen magiskt ! 
Det är mycket tack vare det sättet att tänka som varje dag alltid blir en ny dag ändå, trots bakslag och hjärnmos då och då. 

(null)
Idag blir det lugnt fast jag dumt nog samlat alla "måsten" till idag...
Jag vet att det är dumt, men nu är det som det är med den saken så det är bara att sätta igång med det så att det blir klart 
🙏🏼
Sen väntar en födelsedagspromenad med Min fina mamma som fyller år idag. 
❤️
Sen tror jag att jag är nöjd för idag.
Det får räcka, för att jag ska räcka 
🌸
Ha en fin dag 
Puss