Jul jul strålande jul

Den här veckan har varit full av aktivitet och vila i en salig blandning. 
Jag är tacksam för proffsigt bemötande av "min"  läkare som nu föreslagit en plan för  ett hållbart liv, för mig ända fram till mars. 
Deltid på jobb, deltid hemma och planerad egentid är vad som måste till för att starta igång 2018 på bästa sätt. Och så ska det bli, jag har många möjligheter att lyckas.  (null)
I måndags utmanande jag mig med julbord tillsammans med ett hundratal andra pedagoger. Utsikten var fin, maten helt ok men ljudnivån var hemsk. Jag stod ut i två timmar tack vare fina C&C som fanns i mitt sällskap  ❤️🙏🏼❤️.men efter två timmar var det stopp ock jag ville bara åka hem.  
😅🎄🎅🏽 Kanske var det i samband med att medicinen gick ur kroppen, ljud och annat brukar märkas så mycket mer då...
(null)
Här satt jag en stund i lugn och ro och väntade på att få åka hem.
(null)
Så "ledig" tisdag med morgonpromenad innan jag gav mig själv ensamtid och lugn hemma ett par timmar. Som balsam för hjärnan och möjlighet att landa i allt från måndagen samtidigt som jag  kunde samla kraft inför kommande arbetsdagar. 
(null)     Lilleman i mörket framför mig. Promenad hem från fritids och jag tänkte använda bilden för att visa honom hur dåligt han syns utan reflexvästen...

(null)
Klokord på vägen🙏🏼😆
Ganska fyndigt om jag får säga det själv😜
(null)
Så här fin dessert får man när man lånar ut en lusselinne till en vän 😍 mums! 
(null)
Och så här fina saker får man när man jobbat en termin med härliga elever och föräldrar. 
❤️
(null)
Såååå goda. Jag åt en halv påse på en gång.. snart dags för mens kanske...

En kollega ock vän har inspirerat mig till att hålla i mitt joggande. Jag tar mig ut fler dagar än förr och tycker både om och inte om det. Men jag har förstått att hjärnan mår bra av pulshöjande akitiviteter så jag ska inte ge upp. Dessutom är det så skönt efter löp-gå-löp-gå-rasa-yin-i-en-hög-stunderna! Jag tror att medicinen har ett finger med i spelet  även där. Jag har mycket lättare att ta tag i vissa saker nu och även att se vinningar i saker som i stunden är skitjobbiga .... wow liksom 
(null)
Så har familjen Annorlunda äntligen fått en toalett till!! Så skönt att slippa köa och diskutera vem som ska få gå in först, duscharen eller toabesökaren!
(null)
Jobbade bara två timmar igår så jag hade energi kvar att städa. Det var väldigt längesen jag hade sådan ork.  Det är jag tacksam för. Tror att medicinen hjälper där med. Den stänger ute alla intryck jag annars skulle behöva  uppleva under en dag och gör att energin räcker till mer! Wow liksom där med. 
(null)     Fina ord i en fin gran.
I år känner jag mig mycket lugn inför själva julaftonen, mycket av den förväntansångest jag dragits med i så lång tid är som bortblåst. Jag tänker att det löser sig, det som varit har varit, det som är det är och det som blir det blir. I sann buddistisk anda! 
🙏🏼
Fast livet kan vara turbulent i en familj med adhd. Det ska man inte förminska. 
Jag känner det som att jag landar mer och mer i det  med. Som att jag accepterar mer och mer att livet faktiskt är tuffare för vissa och att det är ok att be om hjälp. 
Det är ok att bryta ihop, att inte orka, att komma igen, igen och igen. 
Story of my life. 
Men det är ok. 
För det är ju så! 
Och jag har ett liv som jag älskar, jag har människor i mitt liv som jag älskar och jag har mening med saker jag gör, och bara det är ju något stort och vackert, att det man gör har betydelse...
❤️❤️❤️

(null)
Bild från DN:s hemsida i morse på det "mystiska" ljusskenet i USA igår. En raketuppskjutning visade det sig. Men så vackert! 
(null)
Jag sprang idag med. Fast skogen var full av is. Det gick bra, det var hemskt backigt och trist, men det var skönt efteråt. Då när man får rasa ihop i en liten yin-yoga-hög hemma på golvet och njuta av djup stretch! 
(null)
Den här underbara himlen får avsluta mitt inlägg. 
I morgon är det julafton och jag önskar att alla får en god jul. 
❤️🎄❤️



Barnyoga

Alltså detta under med barn som får möjlighet att stanna upp. 

Jag hade mitt sista barnyogapass för i år igår kväll. Det blev en helt magisk stund🙏🏼

Barn som liksom andaktigt trots inre oro ock mycket spring i benen, får en slags lugn blick då de följer en enkel avslappningsövning.

Utan att de själva egentligen tänker på det så slappnar de av och blir ett med sig själva.

Bara en liten stund. 

Bara för ett par minuter. 

Men ändå.

Några av dem kommer att komma tillbaka nästa termin. 
Några kommer välja att prova på annat. 
Men alla har fått möjlighet att spara en och annan lugn stund inom sig. 

Alla har fått en liten gåva att ta fram i oroliga stunder. 

Alla har fått träna sig i att andas lugnt om så bara för en minut eller två. 

Jag är så grymt tacksam över att få den här möjligheten. Över att få förtroendet att leda barn i yoga. I mindfulness, i lek, i förtroende, i självkänslan, i allt som har med det inre självet att göra. 

Att få utmaningen i att leda en levnadsglad sprallig liten en som inte ”kan sitta still” och vända det tlll att det är en fantastisk förmåga att kunna röra sig som hen gör. Att det är något bra det här med kroppskontroll och rörelseglädje och inte något skamfyllt obehagligt. Samtidigt som det är bra att kunna stilla sig ibland, på sitt eget sätt.

på avslutningen igår fick vi till ett nästan andaktsfullt samtal där alla lugnt och stilla efter en stojig lek, lyssnade på varandra och förde fram så kloka ord att jag nästan blev religös.... 

så små och så fyllda av klokhet. 

När vi alla sedan skulle fika med pepparkaka och mandarin så valde en av dem att sätta sig i ett annat rum, i Easy-pose (korslagda ben) med händerna i knät och slutna ögon. Hen valde en stund i stillhet och det var så fint att se. Hen har annars många ord att säga och sprider fläktande energier kring sig var hen än går. Så att se just hen i den lugna positionen värmde hjärtat. 


Jag längtar redan efter en ny termin och jag har lovat mig själv att grovplanera alla 13 gångerna redan nu 🙏🏼


 Måste passa på att berätta även om ett meddelande jag fick till mig förra veckan. 

Jag har undervisat i yoga, mindfulness och massage med mina elever i skolan några minuter i veckan. 
Det är magiskt att se hur de allra flesta anammar det jag säger och hur lugnet sprider sig i klassrummen. 
Men så i allafall fick jag till mig att en elev tagit lugnet med sig hem, hen hade suttit ner en stund på vägen hem och tagit en lugn stund. Hen hade berättat hemma om hur lugn hen kände sig och jag fylldes av en sådan skön tacksamhet över att ha nått fram ❤️. 
Det är lite som Astrid Lindgren sa; 

 ”Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom så är jag nöjd.” 


Fast i mitt fall handlar det om att försöka ge banen redskap i hur man kan hantera stress, oro, mående och annat. Och att hitta en acceptans i att vara den man är. 


Ha en fin dag. 

Puss 

Utmattad en onsdag

Idag är jag trött.

Så själsligt tom och trött trots att dagen varit rätt bra och lagom fartfylld.
Jag vet att det beror på dagarna som varit innan, men som vanligt hjälper det inte ett dugg att tänka så. Utan det är mer bara ett konstaterande ATT det är så. 

Vid hemkomst idag hade jag kryp innanför skallbenet. Som om små små kyliga eldar tänts runt omkring där inne. Jag exploderade på någon som precis tappat sitt humör. Jag orkade inte hålla emot utan for ut med all kraft då personen ilsket for omkring framför mig i hallen. 

Jag har lagt för mycket energi på saker den senaste tiden och då funkar inte normaliteterna alls. 
Troligtvis känns det likadant inom min ilskna familjemedlem. 

Det enda som funkar i såna här lägen är vilande yogapositioner som t.ex Viparita Karani, (benen upp mot vägg). Inget stillar så bra som yoga. Kuddar och täcken i en enda stor värmande gosig hög kan också funka. Och lugn. Tystnad. Inget. 

Min arbetsterapeut visade oro igår då vi möttes. Det är nog så att människor runt mig känner av min stress, vissa kan tala om för mig hur jag mår även då jag själv inte är medveten om det. 

Hon påminde mig om att andas lugnt. 
Hon pratade om vikten av vila. (Jag vet...) men i flow är man unstoppable! Man klarar allt hela tiden .... tills det tar stopp. 
När hon så mötte mig med oro för mitt mående igår så höll jag på att bryta ihop, kände tårarna komma lite i ögonvrån och det är lite oroväckande för det är liksom första signalen på att jag faktiskt inte mår så bra just nu.
Jag har kört på lite för hårt lite för länge för mitt eget bästa och blivit dränerad på kuppen. 
Det är inte lätt att bränna ut sig, men det är inte svårt heller om man en gång varit där. Batteriet blir liksom aldrig helt uppladdat längre, max 75% skulle jag tro.
Så om man kör på som vanligt, som man gjorde innan man blev sjuk, så dränerar man sig ganska ofta,  till och med varje dag, och då tror jag att batteriets livslängd kortas ner. 
Insikten igår, då en människa på riktigt visade omsorg och oro över att jag inte är rädd om mig, var tung men samtidigt nödvändig. 
Är man febrig, magsjuk eller har nån annan sjukdom så stannar man hemma. 
Är man yr, har huvudvärk, illamående, illa mående eller annat kropppsligt tecken på att hjärnan inte orkar, då jobbar man på om man är som mig. Man tar sig i kragen knaprar Ipren mot huvudvärken och omeprazol mot magen, men man stannar inte hemma för man är ju INtE SjUk! 
Fast igår när jag fick frågan varför jag går till jobbet när synen är dimmig av mental trötthet och jag är så utmattad i sinnet att jag knappt håller ihop, så fick det mig att fundera. 
Fundera på vad jag håller på med. 
Fundera på att under tiden jag jobbar så himla mycket med att jag ska passa in i livet jag nu valt att leva, glömmer bort att vara rädd om mig.
Jag har förträngt hur det gick sist eftersom det är så min hjärna fungerar. 

Jag var hemma i nästan ett år och kan ändå inte fatta när jag är på väg åt fel håll igen. 


Jag har jobbat med anspassningar i hela mitt liv. Jag ser andras problem ock anpassar runt dem så att livet ska rulla på för dem. Så att de utmanas lagom. 

Så att de lyckas så ofta som möjligt.
Men jag klarar inte av att göra det med mig själv. Det är väl det som arbetsterapeuter och psykologer och läkare ska hjälpa mig med nu. Det är bara det att min hjärna i såna här tider inte är mottaglig. Den har stängt ner de exekutiva funktioner som jag behöver för att kunna tänka rationellt och ta rätt beslut i stundens hetta.... det är inte lätt att stötta andra och reda i andras konflikter när man själv har lust att bara skrika rakt ut så fort något går en emot...  jag är som ett litet barn i tankarna och inte mycket fungerar som det ska.
Men!!! 
Nu är ju inte allt skit och mörker ändå. 

Ett nytt liv har nämligen kommit till vår släkt inatt. 

En ny liten person som vi ska få lära känna så småningom, även fast jag helst av allt bara skulle vilja rusa dit för att få känna känslan av den lilla nya och hennes fina föräldrar!! Men så tänker jag att det nog kan vara skönt för dem att få landa lite innan vi stormar in. Jag längtar galet efter att få stifta bekantskap med henne och även få en ny form av relation med hennes mamma som funnits i mitt liv i 21 år nu. En tjej som är väldigt viktig för mig ock som nu blivit mamma för första gången.❤️❤️❤️