När allt stannar upp
På en kort sekund så tappar annars så viktiga saker betydelse och falnar ihop till små korn som försvinner i fjärran.
Att man spillt mat på blusen, har hål i båda strumporna ock får massivt dataproblem under föräldramötet man håller i, förvirrar en stund men spelar sen ingen roll.
Ingen alls.
För allt är relativt.
En gång förut har jag upplevt när vintertid går över till sommartid.
En gång förut har jag upplevt att en timme tar en sekund. Det var den natten då Liileman föddes.
I lördags fick vi uppleva det igen.
Men under helt andra omständigheter. Under en mycket jobbig natt som inte slutade förrän morgonen efter.
En nära anhörig föll under lördagen så illa att hon fick en livshotande blödning i huvudet. Tack vare snabba insatser och läkarvård så överlevde hon.
Men sedan dess har hon varit sövd ock vaknar inte då man försöker väcka henne.
Ovissheten och oron är stor och tär på livet
Vi stöttar varandra så där som vi alltid gör i familjen då något oerhört inträffar. Vi finns för varandra men ovissheten tär.
Så hål i strumporna ock en pinsam tystnad är ingenting. Det betyder ingenting fast att det så ofta ställt till det för mig förut.
Allt är relativt och när saker händer som verkligen betyder något, blir saker satta i dess riktiga perspektiv.
