Förväntningar
Man kan ha förväntningar på sig själv ock på andra. Men man kan också ha förväntningar på sig själv, från andra.
Ni vet.
Såna som hur man ska vara.
Hur man ska leva sitt liv.
Hur man ska prata, bete sig, klä sig och sånt.
Jag hade en gång i tiden ganska klara starka tankar kring mig själv och mitt liv. Jag visste hur jag ville ha det och hur jag ville vara.
I möten med andra har jag under tidens gång ändrat vissa föreställningar och även ändrat på sånt som en gång var viktigt för mig, inte bara för att jag mognat och växt med åren utan också för att försöka leva upp till andra människors förväntningar
på mig och hur jag ska leva mitt liv.
Ibland går det att mixa förväntningar. Man kan liksom blanda ihop dem till en juste mix av "så här lever vi tillsammans och det blir bra" men ibland så går det inte.
Man upptäcker att om man gör avkall på vissa saker så blir livet lugnare och behagligare, för stunden. Men efter ett tag börjar det kännas helt fel.
Man lever sitt liv för att försöka göra andra nöjda. Man gör det man gör för att det passar så bra in i hur man förväntas vara vilket gör att man till slut lever upp till måsten som egentligen inte är ett dugg
viktiga för en själv. Galet...
Jag har tillbringat allldeles för många år med att tolka in vad som är viktigt för de som står mig närmast och helt glömt bort vad som är viktigt för mig.
Men jag tänker att det inte är försent, jag måste bara börja tänka att jag är en lika viktig del i mitt som alla andra! 😂
Jag börjar idag ❤️🙏🏼
