Så himla många känslor och intryck på en och samma gång🥴
Att kunna känna ock uppleva saker är fantastiskt!
Underbart härligt men också fasansfullt förskräckligt!
Att leva med ADHD är att leva med 1000 saker på en och samma gång.
Man känner allt
Ser allt
Upplever allt
och får kämpa häcken av sig för att inte reagera - agera på varenda liten impuls som tränger in i medvetandet dygnet runt.
När sedan den psykiska pressen blir för stor orkar man inte hålla emot.
Fula ord, ilska, avund, rättvisebehov, sorg, känslor bara väller ut och över kanterna som ibland under mer ordnade former faktiskt hjälper en att inte säga allt som poppar upp.
Jag går igång på och har enormt svårt att släppa saker som är "fel" och när jag sedan försöker förklara för min omgivning vad som händer, hur det känns så blir det oftast bara värre.
Mycket värre.
Folk blir sårade, rädda och drar sig undan och känslan av ensamhet blir om möjligt ännu större.
Att lita på folk som om och om igen gör samma jävla fel känns så meningslöst och energidränerande!
Det är så otroligt viktigt för mig att man "gör rätt" visst är det ok att göra fel. Men inte mer än en eller högst två gånger . Om fel och brister ( som går att påverka) drabbar andra så tänker jag att man är egoistisk och eller ignorant
ock sånt är jag helst utan.
Jag stänger ute och är hellre utan än med sånt.
Känslan av att man bara går runt och trampar på tår gör att allt blir värre, större, och den psykiska pressen ökar.
Jag hamnar i en känsla av att ensam är otroligt stark vilket är skönt. Jag känner att jag inte behöver någon annan, biter ihop och får otroligt mycket gjort.
Blir stark och kämpar för att få bort det som gör mig orolig och stressad.
Ensam är stark 💪🏼 sägs det och jag är otroligt tacksam över den känslan dagar som dessa.
Jag klarar det den här gången också. Som såååå många gånger förut.
❤️