Alla dessa roliga schemabrytande aktiviteter och hur man kan möta dem
Jag ligger i migrän och den lille filosofen skulle iväg på en "rolig" aktivitet med skolan.
Problemet med alla dessa roliga aktiviteter i slutet av en termin är att de inte är så speciellt roliga för alla.
Snarare tvärt om.
De skapar oro och frustration som ger sig utryck i ilska och fula ord.
Jag vet ju att det är så
Men jag har trots det svårt att relatera
Jag är ju vuxen nu. Jag vet att det går över, jag vet att alla barn, neurotypiska eller andra, kommer överleva alla dessa schemabrytande dagar. Men jag vet också att det kan vara ett rent helvete för vissa att ta sig igenom dem..
Så.
I morse
Från att vi vaknade var det panik
Ångesten över allt som är okänt, som inte går att kontrollera eller ens överskåda är så stor att man får känslan av att vara ett jagat djur.
Ord som aldrig annars uttalas formligen sprutar ut ur munnen, känslan av rädsla ger sig utryck i ett hat över hur den annars så omtyckta idrottsläraren, kan vara så dum, så idiotisk att hen lägger en sån här dag sista veckan….
I och med att mina barn har en mamma med samma svårigheter som dem, har jag otroligt svårt att inte hamna i samma känslor som dem.
Deras ilska, oro, ångest, känns ända in i märgen på mig och jag speglar så ofta, eller blir arg och tappar tålamodet själv, men inte idag.
Jag lyckades hålla mitt humör i schack. Lyckades vara lågaffektiv.
Lyckades stå fast vid mitt lugn och hjälpa honom igenom den timme som skulle bli grunden inför den utmanande dag han hade framför sig
Kanske berodde det på att jag själv inte skulle iväg, att jag skulle gå ock lägga mig igen med migrän.
Kanske berodde det på att jag faktiskt lyckats implementera all kunskap jag har om NPF till en egen agenda.
Kanske berodde det på båda? Mindre stress = mer lugn för mig
Det kan också vara så att ett inlägg på instagram i morse hjälpte mig.
Ett inlägg om att kunna se skillnad på"det som är" och det som jag tänker kring det som är…
@mickegunnarson
Eller Kanske är det en mix av allt?
Hur som helst .
Han kom iväg, jag hoppas bara att det var värt det.
Att han kan känna den glädje och gemenskap såna här dagar syftar till att skapa . Att han slipper den känsla av vanmakt som fyllde hela huset i morse.
Hoppas 🙏🏼