När det vänder

Ibland vänder det. 
Fast man inte kunde föreställa sig att möjligheten ens fanns, så kan det vända. 
När man minst anar det...
(null)
Vi var hos sjukgymnast idag, Lilleman och jag. Hon ville träffa honom, kolla hans nacke och så. Det gjorde hon, noga, sakta, och med stor värme och försiktighet. Hon visste ju varför han har ont i nacken. När hon var klar berättade hon att hans nacke är helt frisk.  Att det är helt normalt att ha ont efter en krock men att barn läker snabbt. Han behöver inte oroa sig mer. 
(null)
Kanske var det det här som behövdes.
Att få höra att allt är ok 
Att kunna kliva vidare från det som verkar ha hängt över honom så länge nu. Som varit så stort att hantera och förstå.
Det var som om en spärr släppt ock jag fick höra så många kloka varma tankar igen.
Hans snusförnuftiga åsikter och resonemang. Det bara flödade....
(null)
Vi såg på en Barbie-film och helt plötsligt säger han det jag tänker:
"Alltså, så där glada är man ju inte hela tiden. De bråkar ju aldrig.                                             Men det är rätt skönt att se på ändå"
(null)
Kvällen blev så där mysig som den var förr.    
Vi läste böcker.
Pratade
Masserade och pratade ännu mer
  Så underbart ❤️ och jag förstod plötsligt att det faktiskt varit tunga tider ett ganska bra tag nu för fler än mig🙏🏼
(null)
När ens barn inte mår bra tar det ens energi utan att man märker det. Man liksom töms sakta tills man en dag står där utan lust ock ork och undrar vad som lett fram till det. För man mår hellre dåligt själv, det är ju tusen tusen gånger lättare att handskas med än när känslorna tynger hos någon annan.
(null)
Just nu känns det som en stor lättnad i kroppen. Jag ser försiktigt framåt och håller tummarna för att vi nu kan få vara lite ifred från olyckor och trauman ett tag. Vi kan hantera dem. Visst kan vi det. Men det skulle inte göra något att kunna välja var man lägger fokus ock energi ett tag framöver. Läka ut.
Gå ihop. 
Ladda batterierna på riktigt . 
(null)