Rebote

(null)
Vaknade precis. 
Har sovit , slumrat ,drömt ock sovit igen i nästan ett helt dygn,  med vissa små avbrott för mat som serverats mig,
 La mig vid halv 7 igår kväll och vaknade nu,
En hel dag är borta. 
Sovit bort en hel dag och jag försöker förstå varför  
(null)
Men egentligen så vet jag ju 
Fast jag vill inte veta. 
Vill inte se, men jag vet. (null)

Det började, som så det ju gör så många gånger, för jättelänge sen. Det började med att jag slutade längta. 
Jag märker så klart av det redan från början. Men jag lyssnar inte. Jag försöker istället göra mer för att bli mig igen, vilket istället resulterar i mer stress. Mer oro och ännu mindre längtan.
Jag stänger ner 
Slutar bry mig. 
På riktigt 
Det är inte mycket som tränger igenom i mitt medvetande . Jag känner ingenting förutom direkt hjärtesorg och avgrundsdjup ilska. 
Men ingen längtan 
Ingen insikt 
Och så fortsätter det ett tag 
(null)

Jag vet ju så väl, att hjärnan är min bästa vän, den säger ifrån när jag går för långt. Stänger av den rationellt tänkande delen och låter den mindre väl socialt anpassade reptilhjärnan ta över. 
Jag börjar märka av ett extremt dåligt närminne. Jag minns inte namnen på mina elever. Får extremt svårt att planera ock genomföra och kompenserar mina svårigheter genom att göra ännu mer. Och mer och mer för att jag inte får ihop det . 
Kraven på mig själv ökar i takt med att mina svårigheter ökar. 
Men vem vill erkänna för sig själv eller sin chef att man är på väg in i väggen ? 
Vem vill stå där och säga att man inte pallar? 
Vem vill?
Inte jag. 
För jag kan ju allt 
Jag är kompetent
Jag är stark 
Men jag är också så himla hjärntrött. (null)
Jag orkar ingenting 
Vill ingenting 
Ingenting spelar någon roll 
För jag vill ju ingenting för min egen del 
Så jag blir liksom ingenting 
(null)
 När man är medveten men inte vill se, så är det som att hjärnan får ta till andra medel . Den får ont. Den ger en ex migrän , synbortfall, yrsel eller annat som man snabbt bortförklarar på ett eller annat sätt .
Man blir en mästare på att hitta förklaringar, för man vill inte ge sig. 
Inte den här gången heller. 
Inte igen  
Så 
När hjärnan märker att du inte bryr dig om signalerna den här gången heller, så sätter den stopp genom att dra ännu mer i bromsen och du blir för trött för att ens försöka gå upp.  (null)

(null)

(null)

CONTROLL ALT DELETE
Vi stannar upp och startar om systemet. 
Den här gången ( för jag har insett att jag är på väg in i hjärndimman igen ) så ser jag tidigare vad som är på väg att ske. 
Jag är också mer medveten om det skrämmande i att min hjärna redan tagit skada men kommer göra allt jag kan för att inte skada den mer.  (null)
Kanske till ock med övertala mig själv att stanna hemma från jobbet ett par dagar 🥲

(null) (null)



(null)


Text och bild är från svenska YLE
Samt SVT