Highline 179 a place where history meets innovation!
bild lånad från: https://www.highline179.tirol/en För några år sedan åkte vi under en hängbro någonstans i Österrike och sedan dess har tankarna på att gå över den funnits med oss. M letade fram den via internet innan vi åkte i år och la in den i semesterrutten. Det är första gången vi planerat något överhuvudtaget innan avfärd (förutom målet med resan) som vi iallafall oftast haft en tanke på innan vi åkt hemifrån.. Vuxenpoäng minsann...
Vi hade förberett The Dude kvällen innan med montering av cyklar och inpackning av stolar för att komma iväg tidigt. Ännu en vuxenpoäng tänker jag, som vi dessutom skulle komma att ha nytta av under dagen!
Vägen in/ ut från ställplatsen var som så ofta nere i Europa, inte gjord för möten med större ekipage, men man vänjer sig (säger den som inte kört "lådan" en meter utanför Sveriges gräns =) ).
Vi behövde inte åka många kilometer innan vi nådde Highline 179. Om ni tänker åka dit med husbil eller husvagn kan vi varmt rekommendera att åka mot P 2 eller P3 istället för P1.... Till och med chauffören blev nervös i uppförsbacken därifrån... Vi testade därför nerfarten vid parkering 2 och 3 och lotsade genom hela den lilla "byn" till P3 den säkra platta vägen..
Man kan gå upp till bron om man vill, det tar cirka 20 minuter, men värmen var redan nu på förmiddagen tung och tryckande så vi valde att ta Ehrenberg Lines "linbana" upp istället.. Mycket bättre och en upplevelse till att lägga till minnena =) .
Lite spännande faktiskt... Nervöst också, allt är ju egentligen bara maskiner byggda av människor.. allt kan hända tänker jag ofta men lika snabbt tänker jag bort oro och försöker ersätta den med andra lite mer rationella tankar fyllda av trygghet, (vilket kom väl till pass uppe på bron sen)..
Innan man ger sig ut på en sådan här anordning kan det kännas bra att veta att den 406 meter långa och 1,2 meter breda bron som svävar 114 meter upp i luften hänger i 4 stycken stålvajrar 60 mm i diameter som är fästa vid 8 olika betong-fundament som var och en är förankrade 17 meter ner i marken! Dessutom släpper de inte in mer än 500 personer åt gången vilket känns bra eftersom den väger hela 70 ton själv... Risken är alltså rätt liten att bron skulle braka ner just den dagen som vi klev upp på den.
Jag hade ingen oro i kroppen när jag klev ut på den, men som mamma säger "Du har ju ingen koll på vad som är farligt eller inte, det har du ju aldrig haft", och det stämmer har jag förstått. Jag har svårt att se innan vad som skulle kunna gå fel, däremot kan jag blir rädd. och det blev jag nu.
Jag hade INTE förväntat mig att bron skulle svaja som den gjorde, jag blev helt stel av skräck de första metrarna och tänkte vända om som flera andra gjorde.
Med skakiga ben och överspända lår gick jag, med blicken stadigt fäst framåt, inte titta ner, alls för då blev det otäckt faktiskt... andades lugnande genom näsan som jag lärt mig och steg för steg lugnade jag mig....
utsikten är fantastisk om man tittar åt sidorna och man vänjer sig med det gungande svajet efter ett tag..
Väl över på andra sidan kom tankarna på att "FAN, man måste ju gå tillbaka över igen" det hjälpte att tänka på att Lilleman väntade på andra sidan, vad gör en mamma inte för sina barn....
Sen kändes det rätt skönt att kontrollera att de tjocka stålvajrarna inte börjat tvinna upp sig också =).
Staden Reutte ( tror jag iallafall).
I säkerhet på andra sidan igen traskade vi uppför grusbacken till Burgruine Ehrenburg för att uppleva lite historia efter den moderna bron. M berättade att han som initierat brobygget gjort det för att man lättare skulle kunna besöka både Ehrenburgs slottsruin och Fort Clauida som ligger på andra sidan bron.
Utsikten från den härliga ruinen var fantastisk och man kunde känna historiens vingslag när man struttade runt där och fantiserade om hur det varit att leva och bo där för sisådär 300 år sedan!
Man får välja skor efter tillfälle har jag alltid tänkt... (men just idag hade kanske ett par löparskor varit bättre...) liiiiite slipprigt ihala sandaler ska jag erkänna, men de matchade ju kjolen så bra ( som inte heller var den bästa klädseln i bergsklättringen inne i Borgen =) ).
Fin utsikt med bron i bakgrunden..
Vem kan dra svärdet ur stenen?
Ingen visade sig, den satt lite fast där inne, men jag fick barndomsnostalgi för en stund då jag fick minnen av LP- skivan "Svärdet i stenen" jag lyssnat på tusentals kvällar när jag var liten.. Mysigt=)
..
Att se hundar med tungan släpandes i marken, människor med röda kinder och svettpärlor i pannan gjorde att jag kände mig tacksam över vårt beslut att åka till bron tidigt, och att ta linbanan upp, och ner! Vuxenpoäng som sagt.
Nere på marken igen i Burgenwelt Ehrenberg fick vi ännu en vuxenpoäng kan jag berätta... Vi stannade och åt lunch istället för att stressa vidare i bilen... WOW!
Runt oss pågick förberedelserna för fullt inför Riddarspelen i slutet av juli. Man byggde barer och läktare för fullt!
När vi mätta och nöjda sedan satte oss i bilen igen blev jag såå trött att jag somnade till flera gånger. jag brukar hålla mig vaken eftersom jag känner sån sympati till M som måste vara vaken bara för att han kör, men idag gick det inte. Adrenalinpåslaget jag upplevt i backen upp från P1 då jag trodde att vi skulle rulla baklänges ner i branten igen ihop med skräcken då jag kände bron svaja under mina ben hade tagit mer energi än jag trott.
Den supervänliga parkeringsvakten lotsade oss hela vägen tillbaka genom "borgsbyn" igen så vi slapp åka den hemska backen upp igen... Att ta sig ut på väg 179 från P2 och P3 visade sig dock inte vara helt enkelt vid lunchtid, som tur var kom det en bil med en vänlig turist nerifrån Reutte och stannade upp trafiken bakom så att vi kunde ta oss ut.
Over and out for now. Återkommer med nästa destination snart!
Puss