Sommaren är kort….

I år har det tagit mig ungefär fem och en halv vecka  att komma ner i varv och lugna mina nerver. Har ärligt talat aldrig tagit så lång tid förut och jag funderar allvarligt på att hoppa av min Masterutbildning till hösten. Naprapat -massörens ord ringer i mina öron när jag berättade att jag jobbat 80 % och pluggat 50 "är du inte nöjd med dig själv ?.  (null)
Bild från fantastiska Lisa Aisotos instagramsida 
 Nu, i eftertankens kranka blekhet inser jag att 50 %studier i kombination med att mentora, undervisa och vägleda alla mina fantastiska årskurs 6 - elever imål tog mer energi än jag förstod. (null)
Bild från härliga "broderauttexten" på instagram
Sommarlovet kom och luften gick liksom ur mig, nu en bra bit in i juli känner jag att min kropp (och framförallt knopp) fått anstränga sig ordentligt för att reparera sig efter flera månader av förhöjda kortisolnivåer pga upplevd stress.. 
(null)
Kunde inte varva ner hur mycket jag än ville. Kunde inte ens formulera viljetankar kring hur jag ville spendera min ledighet. Blev mest ingenting av någonting och tiden gick. Tick tack tick. 
Satt timme ut och timme in, letade resor, idéer och inspiration. Hemma är mysigt att vara men jag kan inte på riktigt släppa tag om allt och alla tankar på måsten om jag inte åker iväg. Så… något bara måste vi hitta på kände jag.. 
Varje sommar känner vi att det är lite lockande att ge oss iväg. På semester. Få andas ut, koppla av, komma iväg. Sen husbilen såldes för ett par år sedan, har vi testat att bila, tälta och bo på hotell. Men i år hade varken jag eller M ork eller mental kraft att få ihop en sån resa, så det fick bli flyg och hotell istället (null)
Måste erkänna att denna form av reseplanering inte direkt blev mycket lugnare för min sönderstressade hjärna. Men det kan ju också bero på att vi nästan aldrig planerar sommarresor som andra gör, och därför blev själva planeringen en grej för mycket..