Att leva utan motivation

(null)
Jag tror att jag börjat att fatta nu! 
(Även fast kemi och biologi-biten av det hela inte är helt klar ännu) så har jag hittat ännu en pusselbit i mitt VUXEN-ADHD-PUSSEL  jag håller på att lägga... (null)
Motivation
Jag saknar den där viktiga motivationen man behöver för att planera ett långsiktigt hållbart liv. Jag saknar en av livets starkaste drivkrafter, roten av överlevnad,  moroten i att komma vidare. Den man behöver för att vara Svensson.
Så enkelt för de allra flesta, så svår att hitta för vissa. 
Men om man snubblat över något som motiverar (och belönar) så har man det för livet. 
Jag fick en motivationsmorot av Bo Hejlskov då han berättade att en person han träffade en gång fick mycket lättare att gå upp på morgonen då den kände kaffedoft. Och sån är jag. 
Kaffet på morgonen, doften av själva kaffet och ljudet från bryggaren motiverar mig att ViLjA gå upp. Inte mycket annat hjälper mig. 
Jag tror det är därför jag och den lille filosofen inte alltid klickar så bra den där allra första vakna timmen . HUR ska man hitta motivation att dela med någon när man själv har svårt att förstå varför man måste gå upp och jobba. Jag menar, det löser sig väl ändå? 
Eller.. (null)

Eller kramen från vännen. 
Den motiverar till att fortsätta ha vänner. Jag har turen att ha en på jobbet som både är vän ock kollega. Som i alla år hjälpt mig att träna på det här med vänskap. Jag har annars lite svårt för sånt. Jag vet hur man skaffar vänner men inte  hur man behåller dem. Det kallas visst för social ångest och kan bli av en odiagnostiserad uppväxt där man inte riktigt deltagit och tränat socialt som "de andra". Jag tänker nog att det mer handlar om att vissa människor finns där på riktigt, är sig själva och blir betydelsefulla på nåt viktigt sätt och därför motiverar mig att hålla kontakten med dem. Ytligt är skittråkigt och går FeT BOrT... varför slösa tid på sånt som inte är intressant?
🙏🏼
Energin från kollegor. 
Motiverar till att stanna kvar på jobbet.
Liksom samspelet med elever och föräldrar...
Tyvärr börjar jag inse att det inte räcker. Jag fyller inte på med lika mycket energi som jag gör av med och trots alla goda intentioner så måste jag tänka nytt. Jag kan inte leva ett liv där jag blir sjukskriven stup i kvarten för att min mentala energi dränerat all serotonin i hjärnan och får mig att inte vilja nåt. 
Där kommer även problemen med belöning in. Jag har enormt svårt att se att allt kan bli bättre  OM  jag byter jobb. Jag ser kortsiktiga lösningar som hjälper för stunden men som alltid slutar likadant. Jag kööööööör på , jag glömmer att andas, att lyssna inåt och så BOM blir nånting trasigt inuti nånstans. 
(null)



Med skräckblandad förtjusning inser jag skillnaden på mig ock andra då jag inte riktigt känner samma motivation som dem. ( jobbet) Jag har mina egna mål, min egen agenda och den är liksom annorlunda 😅. Jag kan lägga fokus helt fel saker och måste sen "springa" ikapp de andra för att inte hamna helt fel.
Jag är kortsiktig och impulsiv.                           Jag springer bara om jag får lust, inte för att träna för att kunna springa maraton om 6 månader. 
(null)

Jag gör det som känns bra NU inte det som blir bra sen....  den förmågan har inte jag. 
Jag härmar och gör det som andra så klokt kan inse är det rätta, så kompensativ att jag blir alldeles rörd, men shit vad energi det går åt. Så mycket att jag blir alldeles tom och hjärnan brinner...

(null)

Dopamin... 

Det här med att få ständig och snabb skön belöning, PRoNTo!! Skit i långsiktighet,  jag vill ha resultat NU, jag vill göra NU jag vill se resultat NU...
Jag gör- jag ser - jag är klar - MoVE on...
En tröst i allt är dock att jag faktiskt inte är ansvarig för detta. Det är Kemi och min hjärna har kemisk obalans.... jag äter ständigt de dagar jag inte tar min medicin, " belönar" mig själv genom att stoppa i mig saker som jag "mår bra av" för stunden i allafall 😜 men som i det långa loppet inte är hållbart..  jag vet människor med ADHd som tagit droger för att dämpa, stärka, belöna för att må. Jag förstår mer och mer  deras problematik även fast jag aldrig rört droger själv så kan jag förstå dem som gjort det.  

(null)
Eftersom jag har svårt att sätta egna ord på vad Dopamin egentligen är så har jag klippt ut lite text från Specialnest där de beskriver hur kemin kan funka för oss med AdHd:

(null)


Japp. 
Då var det klart med insikter för idag. 
Dags att återgå till familjen❤️




















Both knew how to strap on those fake wings and fly in the normal world

Semestern är slut.
Värmen försvann samtidigt som ledigheten och vardagen kom som en stor fet käftsmäll rakt i ansiktet. trots intentionen att hålla i den där softa lyxiga lediga fria känslan som nu ersatts med andnöd och virvelvindar i hjärnan.
Jag kämpar som en tok just nu,,för att fungera, för att finnas, för att lyckas med ett uppdrag som just nu känns helt omöjligt, Jag har motstått två väldigt starka impulser idag att gå in till min chef och tacka för mig. Bara för att se vad som händer om jag klipper banden med det som var en stor del i att jag blev sjuk en gång, men jag vågar inte. Är rädd för vad som händer då, även fast jag innerst inne vet, att ingen skulle må bättre än jag om jag bara vågade.. 
 Jag kämpar också med känslor som orättvisa, stresspåslag och mental trötthet.
Efter bara två dagar tillbaka i vardagen känns allt bara overkligt och otäckt.
 
Jag försöker hänga med i alla möten, planeringar och i alla tankar, men det tar en enorm energi att delta, jag blir så trött att jag inte ens kommer ihåg vad som hände sekunden innan.
Det blir vi väl alla dagarna efter semester,  det är sant, men ändå inte, det är skillnad på trötthet och trött förvirring.
Jag ser mailen från min chef, jag ser alla bilagor med bifogad uppmaning "LÄS DETTA" läs läs läs läs och jag får bara svårare och svårare att andas, att förstå, att höra vad som sägs...
Det är som om jag hela tiden befinner mig mitt på ett nöjesfält där ljud, dofter och synintryck omringar mig och hotar att stänga av alla kommunikation med omvärlden..
Förr, innan utmattningen, så sveptes jag med i virvelvindarna precis som alla de andra, jag kanske inte tog in mer information då heller, men jag var lyckligt ovetande om det på den tiden Jag fattade inte att jag inte förstod utan rusade bara på i full fart och klarade av alla mina uppdrag samtidigt som jag tappade alla semesterkilon på tre dagar...
 
Jag vet ju nu att min hjärna inte fungerar som din, att jag har en "disorder", en diagnos som gör att jag måste anstränga mig mer och ibland till och med "låtsas" för att fungera tillsammans med andra, Hela tiden lyssna in, vad säger andra, hur rör de sig? Är allt ok, läsa av, tolka, anpassa, helt galet egentligen när man tänker på hur mycket energi jag förbrukar dagligen =)
Jag måste lyssna på allt som sägs, även fast jag kanske ibland inte tycker att det  är så viktigt och verkligen anstränga mig för att minnas vad som egentligen sas. Jag tränar mig i att komma ihåg saker som jag vet är viktiga för dem jag på riktigt bryr mig om och det tar energi som jag inte har, men som jag får genom medicinering.
 
From these guys, I learned how hard you have to work your fake wings to fly in the linear world and to find a place where you can stretch your real wings and soar.Both knew how to strap on those fake wings and fly in the normal World      
Frank South
 
Bildresultat för morgontrött
Jag kämpar varje morgon med att komma upp ur sängen, för om jag inte känner motivation ( vilket händer bara några få gånger per år ) att gå upp, så måste jag tvinga mig själv. Övertala mig själv och sen bara slänga benen över kanten. Jag vet nu att det är kemi det med, Allt det där med dopamin och belöningar och sånt. Skulle någon säga " Gå upp nu så åker vi och shoppar kläder" så skulle jag gå upp med lätthet, men att bara vakna och vara tvungen att gå upp är grymt tråkigt och jobbigt.  
 
"In order to get into a position to thrive, we have to make our own fake wings, use them, and trust them. We have to work hard to glide with the social norms — getting to work on time, listening to and remembering things that are important to others, but not to us. When we mess up, we fly back again with our fake wings, without excuses and without sabotaging ourselves with self-loathing. We have to work harder than others to get where we want, but we’ll take surprising leaps and have startling insights along the way".
https://www.additudemag.com/building-self-esteem-tips/