Tänk ändå
Månaderna som passerat sen vi njöt av livet på Mali Losinj, har varit turbulenta, kaosartade ock rätt rejält utmanande.
Ändå sitter jag här varje morgon och undrar varför jag är så förvirrad och mentalt trött.
Ändå tänker jag på mig själv som en slags super-woman, satt på denna jord att klara allt, utan stöd från någon annan.
Mycket har så klart att göra med mitt jobb, men även annat finns i livet som tar energi och upptar mina tankar.
Det är som en gungbräda med balansövningar varje dag , minsta lilla får brädan att tippa över.
Eller nej.
Nu ljuger jag igen.
Inte minsta lilla...
att förminska är tydligen min grej. Det är rejäla saker som händer för att brädan ska tippa över.
Saker jag hanterar under tiden de sker ock sedan får betala för med mitt mående. Under flera veckor har så många varit borta på jobbet att flera av oss fått dubbelarbeta i flera olika yrken på en och samma gång. En vecka var jag ensam lärare på 4
klasser, där vikarier skulle instrueras, visas runt och tas om hand på bästa sätt. Självklart gör man det när krisen kommer, med allt som jag skulle ha gjort har ju fått skjutas åt sidan och ligger nu över mig som ett mörkt dammigt
gammalt draperi. Pappersbuntarna i väskan blir fler och fler och jag känner på riktigt att jag aldrig kommer reda ut kaoset där i nånsin. Ever. När ska jag ha tid till det ??
Jag vill så gärna lösa allt och har hamnat i en cirkel av oumbärlighet. Jag vet att det är en farlig känsla, den att man är oumbärlig. Den betyder att man aldrig kan slappna av helt, man är helt enkelt behövd av alla 24/7.
På torsdagar är jag i yogastudion och undervisar kring vikten av rätt andning. På dagarna i skolan pratar vi stressbägare. ... som rinner över då och då.
Men jag lever inte som jag lär och egentligen borde jag stanna upp nu. Hårt och brutalt dra i handbromsen och komma ikapp mig själv.
Men jag är så rädd för konsekvenserna. Eller kanske till ock med uteblivna konsekvenser? För känner man sig oumbärlig är det rätt tufft att inse att man inte är det.
Jag borde så mycket men jag bara fortsätter att göra allt för andra. Behagar, tillmötesgår, finns, och andas åt andra för att de ska må bra.
För vad finns det för alternativ för en Kvinna av stål som klarar allt?
Ha en fin dag !
❤️