Förändringar sker gradvis
Att jag famlar i intet och inte får grepp om någonting.
Under de här perioderna far tankar omkring som tennisbollar skjutna ur en katapult, men de landar aldrig , utan flyger omkring som om de var gjorda av gas.
Förr i tiden kunde jag må riktigt dåligt när de här perioderna kom, nu är jag mer förberedd och vet att de faktiskt finns för min skull.
De "går över", planar ut, blir greppbara och till slut vaknar jag en morgon med en ny insikt.
En ny kunskap, en ny livsmening som blir som en ny pusselbit i mitt eviga pusslande.
Det tar tid för förändringar, det måste få ta tid, annars är det ju ingen förändring.
Så jag låter saker ske, få gro i sin egen takt och gör vad jag kan för att inte glömma bort processen de morgnar jag vaknar med hjärtklappning och hjärnstress.
Allting har sin tid
Allting tar tid
Kram