Surrealistisk värld
Två veckor efter hemkomst kom Corona till stan.
Sedan dess har vi levat i en slags surrealistisk värld som dominerats av handtvätt , handsprit, avstånd och hysterisk propaganda som fått folk att tro att man kan döda någon genom att säga hej typ.
Så två år senare, tas restriktionerna bort i vårt avlånga land. "Faran är över" och folk kan sakta börja återgå till sitt normala liv.
Vi kan umgås, gå på teater, resa. Ja i stort sett göra allt vi så lättsamt kunde göra för två år sedan.
Men med sunt förnuft så klart .
För ingen går ut och är förkyld längre, vi stannar hemma, räddar världen från virus och har implementerat Corona som en del av våra liv.
Så gott så.
Men så vaknar man en morgon på hotellet i Meloneras, vaknar upp i det nya normala vanliga Charter-liv man en gång alltid haft, och möts av nyheterna att Han gjort allvar av sina löfthot.
Han har på riktigt gått in och attackerat Ukraina. Jag kan inte riktigt ta in. Förstå. För så vitt jag förstår finns inget rimligt att förstå. Åsikterna går isär kring syftet med det oerhörda.
Han vill
Han säger
Han gör
Men varför ?
Vad är syftet ?
Det har skett en attack i Europa , inatt.
Det kan bli krig i Europa, det kan bli krig i världen.
Hur förhåller man sig till det ? Hur tar man in att en krigshandling begåtts i ett land endast 180 mil hemifrån .
Hur ska man hantera det?
Vi som precis skulle leva som vanligt igen.