Den tar vi....
En halv dag. Det är vad det tar att göra en sak som jag i min enfald tänkte skulle ta en timme....att hitta en ynka liten bild till en hemsida för en yogastudio där det är tänkt att jag ska arbeta i höst. En bild, och en liten kort berättelse om mig som barnyogaledare. Hur svårt kan det vara? Nu är klockan snart midnatt och varken bilden är vald eller texten skriven... Får ägna mig åt det i morrn då jag har studiedag.
För övrigt känner jag mig för tillfället otroligt pigg och klartänkt. Så där som förr! Jag orkar jobba En full dag och besöka en resturang på kvällen!
Jag orkar och vill bjuda hem folk och orkar till och med med att de stannar ! Att jobba halvtid och plugga lika mycket kan nog vara en bra lösning. Just nu. Jag känner mig otroligt glad och tacksam över att ha kommit så här långt i min tillfriskning. När jag letade bilder till yoga-jobbet så hittade jag 3 stycken som är tagna under ett av mina värsta bakslag ever. Jag minns den dagen. Jag minns hela "sjukdoms"-förloppet, jag minns mina skruvade känslor som inte var jag, jag minns hur jävla tufft det var. Men ändå är jag tacksam. För jag har fått chansen att leva, leva på riktigt.
Bakslag.....
