Bursit, eller inflammerad slemsäck i axeln!
Bursit.
Eller, slemsäcksinflammation.
Man har slemsäckar på många ställen i kroppen. Som små stötdämpare sitter de där och dämpar. (Den ljusrosa säcken på bilden). Den kan bli akut inflammerad och det gör djävulskt ont. Jag vet...
Onda.
Slut på det nu, nu ska bröstmuskeln stretchas bakåt och jag ska återerövra min raka ståtliga hållning igen. Jag kommer att få vara lite påhittig vad gäller min yogaträning, för röra på men inte belasta är mottot för mig nu ett par veckor framöver.
Jag föreslog lite kaxigt att jag kunde väl sluta med värktabletterna under dagen, för när man tar värktabletter så lurar man ju kroppen att allt är "bra" och sjukgymnasten höll med.
Jag kan säga att jag inte håller med längre...
Det gör så ont nu efter att jag rört på axeln att jag bara vill ta bort smärtan. Får se hur länge jag står ut.
Jag har ju bestämt att inte skriva om allt som händer i mitt liv. Jag skriver om mig , mina känslor och sånt. Men ibland påverkas ju hur jag mår, av hur människor som står mig nära mår, och då väljer jag att bara skriva om mig ändå för att inte lämna ut någon annan. Men , just nu, är relationen till någon som står mig nära, skör och orolig. Och det påverkar mig direkt, jag får ont i magen, blir orolig och osammanhängande. Allt jag lärt mig i KBT behövs och jag försöker att andas , ta det lugnt och se rationellt på saken. Men det är svårt då det blir personligt och okontrollerbart.
Dessutom är det dags för tenta imorrn.
Jag var inte jätteorolig över den förrän jag fick höra att 59 / 130 elever fick U på den.... OMG! Försöker se lugnt på det faktumet också. Men jag är rädd att mitt lugn bara är en fasad och att "mitt inre" mår oroligt utan att jag fattar det!!
Jag vet inte hur man ska veta??
Hur vet man att man kan hantera läget utan att hamna i utmattningens långa hemska tentakler igen?
Hur vet man att man är så pass frisk att man kan hantera allt?
Som tur är börjar tentadagen med KBT. Så kan jag liksom rensa huvudet innan jag sätter mig och börjar skriva.