Frökenmatilda.blogg.se

Redo, laddad och nästan klar inför dagens föreläsning på Universitetet.
Känner mig smått förvirrad för ju mer jag läser desto mindre kan jag verkar det som.

Det är i stunder som dessa jag inser saker. Det faller på plats.
Som begreppet "The learning Pit", lärandegropen, som vi lär om i skolan just nu. Den går ut på att man först tror sig kunna ämnet, sen börjar man läsa och ramlar ner i en grop med en känsla att inte kunna något alls helt plötligt ... (känns det som) för att sedan, med ny lärdom och gammal erfarenhet, sakta klättra upp igen på andra sidan gropen. Nylärd och mer erfaren än nånsin förut! (Förhoppningsvis.)

Det är så skönt att förstå sig på det som dyker upp. Att kunna hantera saker som känns konfundersamma samt att äntligen ha fått tillbaka förmågan att ta beslut! Jag kan bestämma mig! Underbar känsla!!

Jag har tagit tag i saker rörande nära anhöriga till mig också. Som faktiskt gav utslag direkt. Hjälpte direkt. Gav resultat direkt! Fantastiskt!

Idag gick jag från universitetet efter halva dagen. På nåt mystiskt mysigt sätt har jag börjat tänka innan lite mer. Med fokus på ledorden "vad är viktigt på riktigt" kan jag lättare navigera mig fram i djungeln som är mitt liv. Jag valde att gå vid lunch , inte bara för att jag är alldeles utan bekanta på kursen ( vilket kan vara avskräckande nog när det är dags för lunch). Utan för att min energi helt enkelt inte skulle hålla hela dagen om jag stannade och vecklade in mig i diskussioner hit och dit om saker som ännu inte landat i mitt huvud. Jag valde att lämna för att Lilleman behövde en tidig dag efter allt som skedde igår. Men framförallt valde jag att lämna för min egen skull.
Det gör mig lite smått tårögd att jag kunde ge mig själv ett break och samtidigt sparka Jante-lagen i baken.
Jag måste inte klara allt!
Jag får vara svag!
Jag får vara stark att tänka på mig själv!
Det är ok att tänka på sig själv!

Så efter att ha irrat mig ut ur LiUs ibland, komplicerade korridorsystem, åkte jag till jobbet för att samtala med en elev inför ett kommande samtal. Bra tänkt! För hade jag inte gjort det idag hade det blivit superstressigt för mig på jobbet på torsdag! 👍

Eftersom Lilleman var trött redan i morse så såg jag till att bli klar med samtalet till skolan slutade. (Vi firade W på hennes födelsedag igår och det blev aningen senare än vanligt, dessutom var Lilleman inblandad i en konflikt och fick ett slag under skoldagen igår, så han var lite off i morse.) Men trots att ögonen gick i kors på honom då jag kom vid 2-tiden, så skulle han väl inte gå hem nu! Han ville stanna! Men det löste sig med att hans vän följde med oss hem. De lovade att leka själva och sköta humöret så att jag ska kunna plugga...

Ha en himla fin kväll!
Kram