Himlen, lärandegropar och vad är egentligen viktigt på riktigt!!!

Redo, laddad och nästan klar inför dagens föreläsning på Universitetet.
Känner mig smått förvirrad för ju mer jag läser desto mindre kan jag verkar det som.

Det är i stunder som dessa jag inser saker. Det faller på plats.
Som begreppet "The learning Pit", lärandegropen, som vi lär om i skolan just nu. Den går ut på att man först tror sig kunna ämnet, sen börjar man läsa och ramlar ner i en grop med en känsla att inte kunna något alls helt plötligt ... (känns det som) för att sedan, med ny lärdom och gammal erfarenhet, sakta klättra upp igen på andra sidan gropen. Nylärd och mer erfaren än nånsin förut! (Förhoppningsvis.)

Det är så skönt att förstå sig på det som dyker upp. Att kunna hantera saker som känns konfundersamma samt att äntligen ha fått tillbaka förmågan att ta beslut! Jag kan bestämma mig! Underbar känsla!!

Jag har tagit tag i saker rörande nära anhöriga till mig också. Som faktiskt gav utslag direkt. Hjälpte direkt. Gav resultat direkt! Fantastiskt!

Vacker himmel!

Idag gick jag från universitetet efter halva dagen. På nåt mystiskt mysigt sätt har jag börjat tänka innan lite mer. Med fokus på ledorden "vad är viktigt på riktigt" kan jag lättare navigera mig fram i djungeln som är mitt liv. Jag valde att gå vid lunch , inte bara för att jag är alldeles utan bekanta på kursen ( vilket kan vara avskräckande nog när det är dags för lunch). Utan för att min energi helt enkelt inte skulle hålla hela dagen om jag stannade och vecklade in mig i diskussioner hit och dit om saker som ännu inte landat i mitt huvud. Jag valde att lämna för att Lilleman behövde en tidig dag efter allt som skedde igår. Men framförallt valde jag att lämna för min egen skull.
Det gör mig lite smått tårögd att jag kunde ge mig själv ett break och samtidigt sparka Jante-lagen i baken.
Jag måste inte klara allt!
Jag får vara svag!
Jag får vara stark att tänka på mig själv!
Det är ok att tänka på sig själv!

Så efter att ha irrat mig ut ur LiUs ibland, komplicerade korridorsystem, åkte jag till jobbet för att samtala med en elev inför ett kommande samtal. Bra tänkt! För hade jag inte gjort det idag hade det blivit superstressigt för mig på jobbet på torsdag! 👍

Vägen till ock från stan är så otroligt vacker. Jag måste stanna flera gånger och fota! Himlen är grym den här hösten / vintern!

Eftersom Lilleman var trött redan i morse så såg jag till att bli klar med samtalet till skolan slutade. (Vi firade W på hennes födelsedag igår och det blev aningen senare än vanligt, dessutom var Lilleman inblandad i en konflikt och fick ett slag under skoldagen igår, så han var lite off i morse.) Men trots att ögonen gick i kors på honom då jag kom vid 2-tiden, så skulle han väl inte gå hem nu! Han ville stanna! Men det löste sig med att hans vän följde med oss hem. De lovade att leka själva och sköta humöret så att jag ska kunna plugga...

Ha en himla fin kväll!
Kram

Kommentarer:

1 Anonym:

Hej jag kon in på din blogg då jag googlade utmattningssyndrome. Jag har haft det tidiare i mitt liv men varhe gång det slår till så blir jag så druktansvärt rädd. Tyvärr aå är det avårt för mina nära att förstå mig då jag försöker förklara hur jag mår eftersom jag anses vara en väldigt stark peron. Så att läsa om din erfarenhet om ex yrsel som jag oxå har så känner jag mig nu bättre till mods..Det kansle onte är något större fel på mig vilket jag har trott. Ville bara skriva å säga att jag kännwr mig lite bättre nu efter din text. TACK Evelina

Svar: Hej! Jag tror att vi starka envisa ambitiösa människor "mattar ut oss" eftersom vi är just starka ock envisa och inte ger upp! Det är en bra egenskap att ha nu då jag ska "tillbaka" till mitt nya liv! Jag vill annat än innan jag blev utmattad. Jag värdesätter så mycket annat i livet än förut! Har lärt mig att stanna upp och lukta på blommorna! ❤️ bakslag är hemska!! Det kan ta en dag eller två innan jag fattat att det är just ett bakslag.. men jag har lärt mig leva med dem., de kommer för att visa mig att jag behöver stanna upp. Vila. Tänka om. Fantastiskt egentligen hur våra kroppar och knoppar fungerar! Allt hänger ihop!
Var rädd om dig! Och tack för din fina kommentar !❤️🙏🏼❤️kram
Fröken Matilda

2 Anonym:

Hej igen oj jag skrev visst som en kråka:) Absolut det är ju så man vill så mycket å har inga begränsningar att kroppen till slut tar stopp...oro och stress är vad jag tullslut blir utmayyad av fast det synsninte på ytan alls att jag skulle vara stressad plus att all min stress sätter sig i nacken som blir sen hård..Jag har haft några veckor med stress å oro för ekonomi bla å jag e så dum jag märker alla varnings signaler men stannar i alla fall inte upp..å det sluta med att jag bara blev sjukligt trött. Yrsel . Minnesluckor. Ledsen . O tror att jag e dödsjuk i måndags.. å även fast det har hänt förut så tar det några dagar å ex att läsa vad du skrev innan jag änns kan acceptera att jsg e utmattad..jag vill ju inte vara det för jag har så mycket saker att göra men vad för man när man är så trött..Har i alla fall haft ett prat med några i dag å berättat försökt stt få dom att föratå vad som står på...ahh ok sorry jag babblar på men du vet inte hur skönt det är att någon förstår en:) Tack

Svar: Det har varit superviktigt för mig att få prata om allt detta då skriv på du! Att skriva kan vara så läkande!!! Kram❤️
Fröken Matilda

3 Stubbarp 222:

Hej
Har följt din blogg ett tag och jag tycker du blir klokare och klokare för varje dag som går, speciellt under hösten - att planera, att tänka efter före och att varva mellan stress och lugn, ta hjälp och att sättagränser för sig själv och att våga ta beslut och konflikter!
Bra jobbat!

Svar: tack så hemskt mycket !!!! ❤️🙏🏼❤️
Fröken Matilda

Kommentera här: