Ödet, eller nåt...
Ödet eller nåt...
En av tjejerna hade ett viktigt möte idag. Jag skjutsade dit och skulle även hämta efteråt, jag hade tänkt sitta i bilen och försöka ta mig igenom första boken i kursen som just startat . Men Orden rumlade bara runt i huvudet, gjorde ett halvhjärtat försök att fastna nånstans på vägen, men det är svårt att koncentrera sig då man har annat att tänka på. Så.
Jag satt där läste skrev läste skrev och försökte dämpa en otrolig längtan efter att få prata med någon, någon som vet det mesta om hur jag mår och det liv vi lever just nu. Så jag slipper förklara liksom.
De flesta jobbar väl en måndag och jag visste inte vad jag skulle ha sagt ändå så jag läste vidare i boken om sociala processer och grupperingar....
Hade kommit igång rätt bra då en bil parkerar bredvid mig. En bil som är rätt lik en av mina bästa vänners bil. En bil som, visar det sig sedan, har exakt samma regnummer som min väns bil! Så där kom hon, en av dem som jag kan prata med allt om! , som en skänk från ovan klev hon intet ont anande ur sin bil bredvid min. Hon skulle följa sina barn till parken för att de skulle leta Pokémons i höstsolen.
Jag blev så himla glad att se henne! Vi spenderade en timme tillsammans i den fina parken gåendes och pratande.
Trots en på många sätt supertuff dag kan jag ändå känna lugn och glädje över hur vackert det är runt omkring just nu. Och hur tacksam jag är över att någon kom när jag behövde det som mest.
Bara så där.
Som ödet.
Eller nåt.
Ibland får man precis det man behöver! Gott att du fick njuta en stund. Kram