Ping
Ping sa det när en ny polett ramlade ner alldeles nyss.
Jag kunde nästan höra den...
Vi var uppe,hade ätit sen frukost, vek lite tvätt, plockade lite allmänt och funderade på vad dagen skulle komma att innehålla. Vi har inget planerat! Inget bestämt! Och det är ju vadug tror att jag vill, att leva fritt ock obestämt, ledigt och lätt... men är det verkligen så?? Jag började tänka om lite idag. För helt plötsligt kom Lilleman och proklamerade att han och pappa skulle ha "pappa-son-ensamtid" tillsammans i stan.
Kul! Tänkte jag.
Så klart för det är viktigt att vårda sina relationer.
Men helt plötligt står jag där med min alldeles egen egentid där jag kan välja vad jag vill att göra och det enda jag känner är inre stress.
Så galet!
Jag lägger mig med boken som jag känner att jag måste läsa klart fast jag egentligen inte tycker om.
Lägger mig i solen.
Blundar.
Njuter av solens enormt värmande strålar.
Bara Jag!
Me Myself and I.
Och en bok.
Sol.
Värme.
Vad mer kan man begära?
Helt galet, men nej.
Det känns så obekvämt inuti!!
Jag pallar inte ligga kvar.
Hämtar gräsklipparen.
Rensar ogräs.
Plockar undan och fixar i mitt lugna hörn.
Samlar ihop återvinningen och åker med den.
Pantar.
Handlar mjölk och ägg.
Och Hårfärg!
Känner mig nöjd, lugnare trots att huvet snurrar lite. Men ändå,
Glad att jag tagit tag i det här med hårfärgningen.
Samtidigt är mina tankar hos killarna i stan.
Hos vännen i Danmark.
Hos vännen som jobbar första dagen idag efter semestern.
Hos de fina två i Hallmare.
Hos familjen som packar ihop husvagnen för att åka vidare nere i Skåne.
Hos vännen i arkö.
Hos familjen nere i Sandviken.
Hos grannarna.
Hos dottern som snart flyttar hemifrån känns det som.
Hos dottern som inte vill prata med sina efterblivna föräldrar som dessutom är helt dumma i huvet.
Tankar på hur livet kommer att bli efter.
Efter utredning, efter ev. medicinering.
Efter semestern.
Efter sommaren.
Sen tillbaka till boken en stund.
Jag suger verkligen på det här med att vara ledig.
Ping.