Promenad i min barndoms områden...
När loven börjar så känns de alltid så långa, som att man har en oändlig tid framför sig att planera och uppleva. Men så säger det Swish och halva lovet har gått.
Ungefär Påskhelgen gick ju som ni vet åt till att fira den lille filosofens nioårsdag, men vi hann också med en härlig promenad tillsammans med lillebror, Lilla J och mamma.
Det är fantastiskt egentligen hur mycket det finns att uppleva och se i vår närhet här i Kolmården, bara man ger sig ut och öppnar ögonen lite... .
Som den här stora ståtliga eken belägen på den platsen där jag som liten lyckades ta mig ur flytvästen och ramla överbord från vår segelbåt.
Som tur var låg vi i hamnen och båten låg nära en annan, så mamma lyckades få tag i mig där jag hängde med armbågarna, en på vår båt och en på grannens båt.
Kan passa på att nämna att familjens båtliv inte blev långvarigt..
Förutom att jag var ett väldigt aktivt barn som liten, så tyckte jag tydligen också om att släppa allt jag fick tag i ner i sjön, mina föräldrars bestickkonsumtion blev väldigt hög under de år de hade båt..
Eller de ringformade formationerna i berget närmast vattnet, för en geologi-nörd som mig öppnar det upp för en del frågor. Hur skapades de egentligen?
När orken började tryta efter en timmes promenad upptäckte vi till vår glädje att några vänliga människor öppnat ett litet mysigt café strax efter den lååååånga backen nerifrån Bråvikens vatten upp till marmorbruksmuséet.
Billigt var det också, och trevlig personal, vad mer kan man begära?
Och vem kunde ana att den trädgårdshandel man passerat med bil under hela sin livstid på vägen mot Djurparken, skulle innehålla både en supertrevlig trädgårdsmästare, leksaker, tågbanor och sköldpaddor i en damm?
Som tur var hade vi inga klagomål
=)