Frökenmatilda.blogg.se

Med en suck  släpper jag väskan ned på sittpuffen i hallen. Boff låter det då den 

Jag släpar papper. Planeringar, handledningar, pennor, bindor, laddsladdar, och mycket mycket mer, alla saker lika oundvikliga att packa ner, lika många lika sällan använda vid dagens slut.

Tänker lite irriterat "hur svårt ska det va" och funderar om och om igen på Vad jag ska packa ur för att sluta släpa så förbannat! 

Inser sedan att det inte är så lätt som jag vill att det ska vara att vräka bort något. 

Men så slår det mig. 

Varför ska jag hålla på att bli trött på mig själv hela tiden?? Jag har släpat sen dag 1 med väska.... Varför inte bara gilla läget och ta det därifrån. Se var det leder mig istället för att vara missnöjd med allt som  jag tänker att jag inte är nöjd med? 

This is me och så är det! Jag är en släpare och nu ska jag göra det bästa av det!