Me and my AdhD-brain
När världen sover, då vaknar jag till liv.
När mörket faller utanför så ljusnar det i mig!.
Som om min hjärna laddat hela dagen på snoozenivå och sedan drar igång igen när det är dags att sova...
Full av idéer. Full av tankar. Under den senaste timmens misslyckade försök till Yinyoga på mattan, har jag planerat ihop en Rörelse-måbra-prova på dag här på orten..
Hittat musik till introt på yogapasset jag vill genomföra och funderat på vilka man skulle kunna få med sig i genomförandet av en sådan dag..
Jaaaaaaa....
Jag vet att man måste sova, det är viktigt, men min hjärna lyssnar inte på sensibelt prat.
Den styr sig själv på nåt sätt.
Man pratar om stragtegier och planeringskalendrar och allt sånt är ju superbra, men när nattkänslan slår till hjälper inga strategier i världen..
Man blir som en flow-junkie och tackar sin lyckliga stjärna att man kan få ha sina adhd-flows ett tag i allafall...
speciellt efter två mörka dagar med migrän och hjärndimma....
Det här med att lära av sina misstag finns liksom inte i min värld.
Jag gör samma sak om och om igen.
Ibland tänker jag till lite i förväg, och då känner jag mig extremt duktig efteråt.
Men jag har ju en grym förmåga att lösa allt som oväntat dyker upp så det gör ju inte så mycket om man ställer till det för sig då och då...
Eller?
Jo.
Så klart gör det det.
När det verkligen är viktigt så kan jag så klart. Och om jag inte skulle ha varit ledig just nu så skulle jag ha varit så trött att jag inte orkat nattsudda alls....
Men just nu är tiden så himla diffus och ostrukturerad och det blir liksom ännu rörigare då. Och lika dåligt som jag kan må av ostruktur så älskar jag det.
Härligt härligt men farligt farligt typ...
Att fira jul har varit riktigt mysigt i år. Precis lagom mycket på nåt sätt med så många underbara människor. Men ändå blev det för mycket på nåt sätt. Jag tänker att jag de senaste två dagarna däckat i migrän, för huvudet är inte med mig. som
vanligt när jag överansträngt min hjärna så blir det så diffust och svårförklarligt så migrän får det bli.
Som tur är har jag välsignats med kloka och förstående barn som funkar även när jag inte gör det.
Att höra dem tillsammans, att trots att huvudet sprängs, kroppen sjunker ihop och allt känns totalt övermäktigt, se dem och känna lyckan över att få dela en hel dag med dem är så läkande.
Jag ska hjälpa min flow-junkie-hjärna på traven genom att dra ur hörlurarna med all den nya spännande musiken jag egentligen inte vill sluta spela....
men jag vet ju att jag mår bättre imorrn om jag gört så 👍😇🙏🏼👊🏽
Bye😘