Bakslag.
Det var varmt i bilen utan AC, j övningskörde ock de två första ställena vi kom till var stängda.
Koppling höll på att brinna upp i en stressfylld rondell samtidigt som bensintanken var på god väg att bli tom.
Någon blev hungrig, någon annan tappade tålamodet ock jag, jag bet ihop för att orka klara av.
Klara av det där som "alla andra" mammor gör automatiskt.
Som tur är så vet jag att sommarloven brukar börja så här.
M som fick ta del av verkligheten i ett stressat sms, ifrågasatte bilden jag senare la upp på instagram. En bild fylld av lugn och harmoni, helt i motsats till känslostormen i bilen. Det fick mig att fundera på varför man väljer att göra så, dela det
som är bra hela tiden och hålla inne skiten. Jag hittade inget svar och bestämde mig för att skriva här istället.
Men kanske var det för att just då och just där så upplevde jag lugn och harmoni. Det var rofyllt, varmt och skönt. Vi hade kommit fram, vi var begeistrade över alla fina goda gubbar som bara väntade på att vi skulle plocka dem. Stressen hade lagt
sig och lugnet infunnit sig.
Första veckan på sommarlovet är (och har alltid varit ) en prövning.
Jag önskar att jag liksom tjejen i Sound of music sprang fram, lätt på foten, fylld av glädje och bara njöt av min ledighet, men det blir helt tvärt om. Jag har svårt att släppa jobbet.
Känner mig inte färdig.
Kontrasterna från att alltid vara på väg nånstans till att bli kvar, blir extrema och att ställa in sig på ledigt är svårt och väldigt jobbigt.
Samtidigt är det som att alla portar som stängt in och tryckt bort alla tankar och känslor jag inte haft tid att känna under vårterminen, plötsligt öppnas ock alla undantryckta tankar väller fram i en enda röra.
Ivriga att bli mötta och omhändertagna av mig och min lagom möra, halvt utmattade hjärna...,
Och så på det en liten en som tycker att sommarlov är jobbigt för att hen vill att saker ska hända 24/7 och saknar sina klasskamrater..det är en del att hantera och processa
😅
Och just det, inte att förglömma.
PMS
Det där härliga tillståndet man kan ha turen att hamna i en gång i månaden som gör att man inte känner igen sig själv, den kom lite lagom nu i början av ledigheten.
PMS som kan förvandla mig till en arg, trött småsint liten djävul som bara ser problem och misstolkar allt folk säger.
Nu när jag skrivit av mig, så ska jag försöka landa i en dag utan krav. Jag behöver landa och komma ikapp mig själv så att jag inte hamnar i hjärndimman igen.
Jag är tacksam över signalerna hjärnan skickar mig om att stanna upp, varva ner, ta det lugnt.
Den är så klok och en av de starkaste motiveringarna till att kunna ta det lungt är just att stressen skadar mig och min hjärna.
Ha en fin dag
🙏🏼
Att finna harmoni tar tid, det kommer💖