”Everybody inside” och en mental vuxen-härdsmälta
Dagen efter ovädret var allt som vanligt igen. Som om inget hänt ock den dundrande åskan som omringat oss i timmar kvällen innan aldrig existerat.
Business as usual.
Bad, öl, sol och tvätta. (när man nu äntligen var först i kön på en utav campingens få tvättmaskiner)...
För den nätta summan av 50 kuna (cirka 70 SEK)😯får man ren tvätt som sen torkar på en timme i solen.
Om solen skiner vill säga...
Genom Facebookgruppen "Vi som ska till Kroatien....." hade M. bestämt träff senare på kvällen med två familjer från Linköping. Det är ju liiite udda.. men iallafall. Vi skulle ses på Pizzerian nere vid badet vid 8-tiden. Vi skulle äta innan och satt där
i godan ro och spanade nyfiket efter personer vi bara sett bilder av på Facebook innan. Lite spännande faktiskt! En av dem är fotograf i Linköping ock har tagit fina yogabilder på min yoga-kollega. En annan driver en bowlinghall .
Iallafall.
Vi satt där ock njöt av skådespelet längre ut i vattnet där ett nytt oväder börjat torna upp sig.
Himlen var magisk ock jag njöt innerligt av de ljumma vindarna som sakta smög sig in mellan borden på serveringen.
Åska på håll ock snart nya ljusspel på himlen, vinden tilltog och M började skruva oroligt på sig, får en stark kastvind tag i markisen kan det gå riktigt illa....
Vi hade beställt mat och precis fått våra drycker då servitörerna började röra sig snabbare. Tömde borden framför. Fällde parasoller. Dukade av. Det var som om de visste något som vi inte visste.
När vinden tilltog lämnade M oss ock gick för att kolla läget på Pitchen.
Strax efter det brakade allt loss. Servitörerna sprang nu runt oss och uppmanade oss att gå in "Everybody inside" skrek de och började dra igen glasdörrarna ut mot uteborden medan blåsten ven och regnet piskade.
Alla matgäster trängdes ihop på halva ytan ock vi stod som packade sillar medan personalen sprang runt ock försökte hitta vem som beställt vad. Jag var så förvirrad! Ovädret tilltog ock vi stod där lilleman ock jag ock såg stressen stiga runt oss. Skulle
vi gå!? Skulle vi stanna!? Betala! Maten!? Hur fan gör man när middagen liksom abrupt bryts? M ringde ock behövde hjälp med markisen så vi letade upp en servitör betalade och fick med maten hem i lådor!
Två uppjagade föräldrar, en hysterisk 10åring i mix med en kroatisk ovädersstorm är som bäddat för mental breakdown. Man kan väl säga att humöret var allt annat än på topp...
När markisen var räddad ock jag duschat i allt regnvatten som samlats uppe på den, så kunde vi äntligen slå oss ner för att äta!
När vi ätit och fått nya torra kläder så gick vi för att träffa Östgötarna i baren. Det blev en fin avslutning på en ganska uppjagande kväll.
Familjen K som också kör med markis berättade för oss att de alltid har koll på väder appar. Varnar apparna för oväder så tar de in sin markis eftersom det i samband med åskoväder kan komma stormliknande vindar.
Man lär så länge man lever som dem säger...