Eufori
Ibland finns dem bara där. De små stunderna av lycka. Inte för att jag är olycklig i vanliga fall, långt ifrån, utan mer de där små stunderna av total lycka ock nästintill euforiskt
välbehag.
Ofta dyker de upp i stunder av kontakt med barnen. Stunder då man verkligen pratar med varandra. Lyssnar. Får kontakt i samtal om saker som kanske inte alltid är så väldigt viktiga för en själv, men som blir viktiga för att man märker hur
bra det blir när man verkligen är närvarande i ett samtal ock lyssnar på riktigt.
Jag kan nu en hel del om Minecraft ock "skinns". Inte för att jag undrat så mycket över hur Kimmy ock UfOxsm ser ut i verkligheten. Men jag vet det nu eftersom det är en stor ock viktig del av lillemans intressen i livet just nu.
II gengäld har jag fått orera fritt om naturen ock hur viktigt det är att röra på sig varje dag.
Vi skulle gå till Wildkids-stugorna och på vägen dit och hem fick vi mycket sagt.
Tyvärr fanns ingen av stugorna kvar.
Några beslag i metall i bergsidan, två skeva och gistna bryggor, grillplatser och högar med gammalt virke vittnade om att de en gång funnits där. Men inget mer.
Så synd!
Men en härlig promenad blev det i den blåsiga skogen. Vi fick motion ock frisk luft och som sagt, en hel del viktigt att prata om hade vi...
Precis som dagen innan då jag och W ivrigt planerade hur vi skulle kunna renovera lilla huset hos Ma ock pa. Rensa, städa ock sätta in nytt glas.
Spara vissa fina gamla saker
Kasta ut en hel del annat mindre miljövänligt...
Stunder av kontakt kommer och går.
De försvinner snabbt men blir ändå kvar på nåt vis. Som minnesstenar i det som är jag och mitt liv. Påminner om hur fint det är att lyssna på riktigt.
Inte alltid för att man vill veta sakerna man får höra, men för att visa att man tycker att personen som berättar saker är viktig på riktigt.
Ha en fin dag!
Och håll i hatten
🙏🏼
Ser superhärligt ut!