Förstå - motstå - utstå

Parera 
Ducka 
Bemöt 
Andas 
Parera igen 
Hantera 
Andas 
Bemöt
Svälj 
Andas djupare 
Förstå 
Gråt 
Ta inte åt dig 
Tänk 
Tänk inte 
Förstå 
Yoga
Diska 
Träffa en vän 
Sitt ner 

Bemöt 

Hantera 


Förstå                         Motstå                        Utstå 


Du 

Viktigt 

Papperskorg 1,2,3

Andas
Parera 
Dem 
Livet 
Solen 
Andas 

Bygga broar 
Skapa förståelse 
Bygg insikt 
Medla 


Förstå 


Vi har bara ett liv. 
Och 
Vi har alltid ett val
Men ibland, 
tack och lov för att det bara är ibland, 
så är det svårt att leva som man lär. 
Ibland blir det bara för mycket. 
För mycket förstå 
För mycket motstå 
För mycket utstå

De gångerna vill jag bara rymma. 
Långt bort och länge för att läka revorna som uppstår i min själ när orden som sägs i affekt ändå på något sätt påverkar mig. 
Hur sättet vi har mot varandra gör ont ÄVeN fast jag VeT att meningen inte är såra.
Så känns det. Visst gör det det. 
För jag är inte bara NPf-mamman med ett helt register av smarta strategier och mycket kunskap som skapar förståelsen som är så viktig att ha. 
Jag är inte bara henne, jag är ju också jag. 
En människa med behov av egen inre trygghet.  Lugn och ro. 
Förståelse och medkänsla. 

Jag är så tacksam för de människor som finns i mitt liv som ger mig allt detta.  
Utan er skulle jag gå isär. 
På riktigt 
Utan er förståelse och era tankar som ger mig kraft och mod att fortsätta kämpa skulle jag bara vara en blöt pöl på golvet. 
Utan er skulle jag inte finnas. 

Jag är också tacksam för "Pusselfamiljen" på instagram och Facebook, där Petra Björkman öppet och rakt delar med sig av sitt liv med NPF. Ger kloka tips och självklara livsval som ger sååå otroligt mycket till mig. 

När man levt ett helt liv med att känna sig "onormal" och alltid haft en strävan efter att vara som "alla andra" är det skönt att få stöd i att vara den man är. 
Petra skrev ett inlägg en gång om fredagar. Om hur de i deras familj inte nödvändigtvis "måste" äta tillsammans  varje fredag. Att det är ok att vara på varsitt håll efter en lång slitig vecka . Det hade jag ALDRiG gjort om jag inte läst att det var ok. Så osäker är jag väl ändå på de sociala normer vi alla "ska" leva efter. …. 
Det är så mycket jag gjort i mitt liv bara för att man ska göra så… 

Så, nu känns det bättre. 
Att skriva och sätta ord på tankarna och känslorna som snurrar efter en utmanande stund, är som balsam för min själ. 
Att få dela med mig av mitt liv och kanske väcka tankar eller skapa en känsla av samhörighet med någon som kanske känner som jag, är viktigt. Jag vill att vi är öppna om saker. Jag har märkt att om man är öppen ock vågar prata om saker, så hittar man andra som känner / har upplevt samma saker. 
Så tack för att ni finns 
Tack för att ni lyssnar 
Ha en fin dag 
Kram 




Kommentera här: