Hur mår du?

Timing is everything. 

Brukar man säga. 
Och att bli sjuk nu är inte riktigt vad jag tänkt med ALLT som ska ske i maj månad. 
Jag behöver plugga, jobba färdigt i klassen och kanske även finnas här för mina egna privata barn.. istället svajar jag som en flaggstång så fort jag ställer mig upp, mår illa ock har som en betongkeps som klämmer  runt hela huvudet. Så idag får jag ta det lilla lugna, blanda vila med mjuka rörelser för att försiktigt få igång cirkulationen i kroppen igen,  låta saker vara som de är och försöka att inte låta det dåliga samvetet gnaga hål på läkningen. Det är ju så lätt hänt. 

Fina C.❤

Dagens mantra

Jag är viktig. 
Jag får vara sjuk. 
Jag får tänka på sig själv.

Namaste 🙏🏼

Bam.

Idag är det tungt.

Varje snabb rörelse av huvudet gör mig så yr att jag nästan kräks. Varje gång jag lutar mig framåt känns det som att jag kommer ramla handfallen framåt.

Jag har försökt plugga, men det går inte när huvudet inte vill, när hjärnan bara vill få vara ifred. Istället hamnar jag på golvet. Det är en trygg plats när hela världen snurrar. Inte så långt att falla därifrån. 

Man blir så maktlös när det är så här. Jag vet inte ens om klarar av att cykla för att hämta Lilleman om en stund. Får nog gå. Men det är svårt det med när huvudet strejkar. 

Det är lömskt det här med sviterna efter en utmattning. Sånt som jag trott mig klara av och reder ut under en längre tid nu, det dränerar i smyg på nåt vis. Tömmer reserverna och river ner det jag inbillar mig att jag bygger upp genom att öka på vad jag klarar hela tiden! 
Men så bam, ligger man där. 
Och fattar ingenting, förutom att kroppen än en gång drar i bromsen. 
Ännu en gång visar den mig att nu är det hög tid att stanna upp. Lyssna på fåglarna och lukta på blommorna. Och sånt.
Inte sen. Inte i morrn. 
Nu.

Sista dagen på långhelg

Sitter och försöker smälta alla intryck från helgen som gått.

Alla människor jag mött och alla saker jag upplevt. Det tar på krafterna att vara ensam vuxen, allt man ska göra, allt ansvar, jag fylls återigen av enorm respekt för alla singlar som lever ensamma med sina barn. Idag när M kom hem kände jag hur trött jag egentligen var efter de här dagarna ensam hemma. 😂
Försöker samtidigt dämpa lite oro över den allra sista kursen innan jag får min lärarexamen. Jag måste erkänna att jag är tjutfärdig mellan varven , jag förstår orden som står där i böckerna men får inte till något samband. Jag peppar mig själv att jag kan, att jag visst förstår, men så faller jag ner i lärgropsträsket igen...
I värsta fall så får jag läsa en annan kurs i sommar. I värsta fall får jag vänta med min legitimation ett halvår till. Vi får se...


idag kom äntligen lite regn.

Ett sånt där befriande, rensande försommarregn som liksom städar rent i luften på pollenpartiklar och spolar bort den där tryckande huvudvärksframkallande känslan som funnits under de varmaste stunderna den här veckan. Det behövs vatten i naturen, det är torrt! 

Mamma och pappa bjöd på middag idag , så vi fick vara tillsammans på mors dag. 

Egentligen är jag inte mycket för dagar som "mors och fars". Kärlek och sånt känner jag ju för min mamma & pappa varje dag. Hela tiden. Jag har inte förstått syftet med att ha sådana dagar utan tänker nog mest att det är en kommersiellt skapad dag för att affärerna ska få sälja blommor , kort och choklad. Men det är ju bara vad jag tänker.

Hemma hos dem kan man hitta allt möjligt i rummen, som den här mobilen,  som Lilleman kallade den 😅😂. 

Ikväll sitter jag här ensam med mina böcker. Igår var det fullt ös med de bästaste ❤ jag är fortfarande full av så mycket glädje och tacksamhet över att få ha vänner som dem. Som man kan vara sig själv med, slappna av med och allt sånt som vi tänker att man ska kunna göra tillsammans med någon som man känner sig trygg med! 😃