Bakslag.

Igår skulle vi plocka jordgubbar barnen, mamma ock jag. 
Det var varmt i bilen utan AC, j övningskörde ock de två första ställena vi kom till var stängda. 
Koppling höll på att brinna upp i en stressfylld rondell samtidigt som bensintanken var på god väg att bli tom. 

Någon blev hungrig, någon annan tappade tålamodet ock jag, jag bet ihop för att orka klara av. 
Klara av det där som "alla andra" mammor gör automatiskt.  (null)
Som tur är så vet jag att sommarloven brukar börja så här.  (null)
M som fick ta del av verkligheten i ett stressat sms, ifrågasatte bilden jag senare la upp på instagram. En bild fylld av lugn och harmoni, helt i motsats till känslostormen i bilen. Det fick mig att fundera på varför man väljer att göra så, dela det som är bra hela tiden och hålla inne skiten. Jag hittade inget svar och bestämde mig för att skriva här istället. 

(null) (null)
Men kanske var det för att just då och just där så upplevde jag lugn och harmoni. Det var rofyllt, varmt och skönt. Vi hade kommit fram, vi var begeistrade över alla fina goda gubbar som bara väntade på att vi skulle plocka dem. Stressen hade lagt sig och lugnet infunnit sig. 
(null)

(null) 
Första veckan på sommarlovet  är (och har alltid varit ) en prövning. 
Jag önskar att jag liksom tjejen i Sound of music sprang fram,  lätt på foten, fylld av glädje och bara njöt av min ledighet, men det blir helt  tvärt om.  Jag har svårt att släppa jobbet. Känner mig inte färdig. (null)
Kontrasterna från att alltid vara på väg  nånstans till att bli kvar, blir extrema och att ställa in sig på ledigt är svårt och väldigt jobbigt. 
Samtidigt är det som att alla portar som stängt in och tryckt bort alla tankar och känslor jag inte haft tid att känna under vårterminen, plötsligt öppnas ock alla undantryckta tankar väller fram i en enda röra. 
Ivriga att bli mötta och omhändertagna av mig och min lagom möra, halvt utmattade hjärna..., 
Och så på det en liten en som tycker att sommarlov är jobbigt för att hen vill att saker ska hända 24/7 och saknar sina klasskamrater..det är en del att hantera och processa
😅

(null)

Och just det, inte att förglömma. 
PMS
Det där härliga tillståndet man kan ha turen att hamna i en gång i månaden som gör att man inte känner igen sig själv, den kom lite lagom nu i början av ledigheten. 
PMS som kan förvandla mig till en arg, trött småsint liten djävul som bara ser problem och misstolkar allt folk säger. 

(null)
Nu när jag skrivit av mig, så ska jag försöka landa i en dag utan krav. Jag behöver landa och komma ikapp mig själv så att jag inte hamnar i hjärndimman igen. 
Jag är tacksam över signalerna hjärnan skickar mig om att stanna upp, varva ner, ta det lugnt. 
Den är så klok och en av de starkaste motiveringarna till att kunna ta det  lungt är just att stressen skadar mig och min hjärna. 
Ha en fin dag
🙏🏼


Flow

(null)
Att stoppa ett flow är ganska svårt.
Jag vill så gärna bli helt klar och måste anstränga mig hårt för att tänka kloka tankar och Good enough! 
Stop. 
Det räcker nu liksom.
(null)Jag klarade det nästan! 
Jag bröt och lämnade klassrummet tip-top ock väl förberett för 23 7åringar, (ytligt sett i alla fall.) och middlade genom att ta med allt Sv, Ma, och engelskamaterial hem för sortering!
(null)
Dagen idag började med en känsla seg som klister, trött som en sork satte jag mig i bilen för att åka till stan. 
Akupunktur för tredje gången stod på schemat.
Trots att jag var så stresstrött att allt snurrade så kom jag ner i varv och kunde vila i stunden. 
(null)
Igår kväll var det middag på Sjöstugan för oss på jobbet .
God mat och mycket trevliga bordskamrater, men OMG vilket liv det blir med ca 50 personer i en lokal.
Skönt ändå att jag kommit så pass långt i livet att jag kan berätta om att jag tycker att det är jobbigt och acceptera att så är det för mig.
(null)
En pratglad, mysig och tårfylld kväll som för en gångs skull gav något mer än det brukar ❤️ (null)
Innan sorlet hann jag och Jullan med att fira morfars födelsedag. 
Dörrstoppet "hund" fick bli present!
Inte konstigt att jag är trött kanske!
❤️

Lördag igen...

Så var det lördag igen. 
Tiden bara rusar. 
Min intention för dagen var att ta mig ner till Sandviken för att yoga på bryggan, men jag kommer inte iväg. 
(null)Jag får liksom inte fram motivationen eller lusten att åka, får lite dåligt samvete för det men landar sedan i att det är så det är..
(null)
En av svårigheterna med ADhD kan ju vara just att förmå sig att ta sig iväg till saker som inte motiverar eller ger snabb - direkt belöning. 
Det är kemi helt enkelt...
Jag ligger i soffan istället och njuter av att kunna ligga i soffan, känner mig tacksam över att jag har en soffa att ligga  och att jag själv kan bestämma över att jag ska ligga kvar här.
(null) Jag brukar tänka mycket på  kemi de dagar då jag vill sluta med min medicin och intalar mig sjäv att den inte behövs. (Vilket den iofs inte gör om jag levde ett lugnt, helt inrutat liv utan utmaningar och frustrationer där jag bestämmer precis alla förutsättningar😂)  (null) 
 Jag tänker att jag kommer att komma dit så småningom, men att just nu behöver min hjärna hjälp med att hantera ( stänga ute faktiskt) alla intryck, att kunna tänka mer rationellt, ta beslut och gå hem på eftemiddagen med lite mer energi än för bara ett år sedan...
(null)
Blommor plockade av den Lille Filosofen på vägen hem... 🙏🏼
En nackdel med medicinen skulle kunna vara att jag inte är lika känslosam.. Jag blir rörd och tårar kan komma, men jag är inte alls lika känslig längre. 
Eller, det kanske är en fördel förresten.... 
Det gör ju att jag inte går igång på allt som i vanliga fall triggar mig... (fast jag har extremt svårt att hantera orättvisor.... jobbar på det, eventuellt, eller så bråkar jag färdigt tills någon får mig att förstå logiken i det orättvisa...)  😁.. (null)
Den här veckan har varit en intensiv känsloladdad vecka med många nya och gamla möten och avsked. Våra elever lämnar oss för nya äventyr på mellanstadiet. Sorgligt, tomt och annorlunda men ändå så bra och i rättan tid..
(null)
Så kloka små ord från en individ som gett mig så mycket under åren tillsammans 🙏🏼
(null)
Nästa år slutar den lille filosofen trean och vi kommer behöva säga hejdå till världens bästa pedagoger som verkligen går in för att se varje barn och möta dem där de behöver bli mötta. Det kan bli tufft och sorgesamt...Men den dagen den sorgen .... 
(null)
Vi har varit extremt trötta den här veckan, sovit långt längre än lagom. Haft så där en halvtimme på oss att fixa alla morgonsysslor vilket innebär en del stress. Men vi har haft den under kontroll ändå så dagarna har ändå blivit bra.  (null) 
 man märker h
ur "hemma" blir bortrationaliserat dagar då jobbet kräver mycket fokus.... överlämningar hit, mottagande dit, nya laget här, gamla laget där och där och där... gamla klassrummet ska tömmas. Nya ska fyllas. gamla arbetsplatsen ska flyttas, men vart!? Äsch, det får vänta en stund!  (null)
Avslut med kollegor, ett enkelt sätt att umgås på, då alla tog med sig något att äta!!  Att vi inte tänkt på det förut ❤️  
I höst väntar nya lag, nya kollegor och nya utmaningar. Jag ser fram emot det med stor spänning och förväntan. Det är en helt fantastisk känsla. Något jag saknat i flera år märker jag nu när den kommer åter! 
(null)
Jag har redan nu lagt ribban nere vid fotknölarna, jag har aldrig gjort det jag ska göra i höst förut, men jag vågar erkänna det för mig själv, jag vågar be om hjälp och har utvecklat en förmåga att arbeta i lag. Vi är ett lag och tillsammans ska vi ... jag är inte ensam ock måste lnte klara allt själv! En underbar insikt!  (null)
Det är extra viktigt i intensiva perioder som dessa att man försöker se en stund på allt det vackra runt omkring. Bara genom att vända blicken uppåt en sekund eller två så kan man bli lite lugnare och varmare om hjärtat....
(null)

(null)
Eller titta neråt och se de vackra som finns runt omkring oss.  (null)

Ha en fin lördag! 
Själv ska jag styrka mina sommarkläder ock ladda för fest med släkten då morbror Pelle fyller år idag 🙏🏼