Hippo-Friday

Fredagen den här helgen började sisådär. 
Som om en flodhäst satt sig rakt över mig fick jag snällt gå och lägga mig igen en stund efter frukost .
(null)
På bilden kan ni se mig och fina C där vi ligger under hippon! 
Med hjälp av min 
(för närvarande, eller kommer jag alltid att behöva äta den🤔)
....viktiga funktionshjälpande medicin och en Ipren lättade stämningen något efter en stund ock jag tog mig iväg till jobbet. 
iklädd mina nya hudfärgsrosa byxor från Kappahl som glatt visar varenda cellulit på mina ben. 
Jag frågade mig själv, att om jag inte bryr mig vem 17 behöver då göra det ? Så bestämde jag mig för att ta dem på mig ändå . 
(null)
Men jag kände mig ju extremt modig som vågade gå i dem ska ni veta
😝
👊🏽
Hade sedan trots den tunga morgonen, 
en väldigt  bra dag på jobbet. 
En anledning till Hippo-känslan kan vara att jag varit ensam med barnen i fyra dagar och hållt ihop, haft ansvar, klarat av en hel del själv. 
Och så fick jag en Ledig kväll med pärlande hos fina A då min man kommit hem igen, och BAM!!! 
så slappnade jag av och blev aptrött på en gång! 
🙏🏼
Fredagskvällen spenderade vi med min bror ock hans familj hemma hos dem i Stockholm.
(null)
Jag älskar att vara där, ta ett glas vin, laga mat, sitta ner & prata i en varm ock härlig atmosfär! 
(null)
Kyckling med vitlökspotatis stod på menyn, tillsammans med en tomat, basilika & mozzarella sallad! 
(null)

(null)
Medan killarna bastade vilade jag min lekamen i fåtöljen framför brasan, smålyssnande på alla ljud runt mig. Min svägerska och hennes kusin småpratade på franska, barnen spelade musik på paddor ock telefoner och TVn sorlade, en härlig kakafoni av ljud! 
(null)

(null)
När klockan närmade sig elva var jag så hjärntrött att jag behövde gå undan och sova. Jag känner när medicinen går ur kroppen att ljud blir högre, och att jag inte orkar hålla ihop längre. 
Crazy. 
Men så är det ju. 
Bara att gilla läget och gå och sova.
(null)      (null)
Kusiner❤️


Natti (null)

 natti Hippo-Friday









Trasmatteliv

(null)
Idag har jag haft möte med min chef. Vi skulle diskutera min partiella sjukskrivning ock hur vi bäst fördelar den tid jag ska vara där. Jag hade oroat mig en del inför mötet, Det är tyvärr fortfarande (eller kanske återigen) så att jag känner prestige förlust i att inte orka som jag en gång i tiden gjorde. Och förväntningen låg väl ungefär på den nivån att han skulle omplacera mig nånstans där jag inte är ivägen.... 
(null)
Men så blev det inte alls. 
Han hade fullt fokus på mig och mitt mående. Han pratade flera gånger om hur viktigt det är att först ock främst ha fokus på mig just nu. På att få till ett hållbart liv. 
           En fantastisk känsla.                                                     Jag kommer sakna honom när han går i pension.

Så nu ska jag som trots att jag är en ganska ego-person, lära mig att leva med att sätta mina behov före andras.. 
hur gör man det?  
Hur tänker man bort att man behövs överallt? Hur gör man sig själv umbärlig, eller iallafall tänker tanken att man är det? För det är faktiskt så att man är bara lärare, man är inte mer. Och även om jag är viktig och jobbar ihjäl mig nu, så kommer jag "bara vara" en lärare man mötte nån gång sen. 
Så är det. Vi är viktiga delar i våra elevers dagliga liv, men vi är inte så viktiga att vi inte går att ersätta! Och det måste jag förstå om jag ska orka jobba med det här. 
Hur nu det ska gå till...
(null)
Nu är jag ju på god väg att anamma det här med dynamiskt tänkande, jag har extremt bra stöd på jobbet och vänner att prata med så jag ska klara det. Det svåra är ju den inre konversationen man har med sig själv varje dag. Den kommer man inte ifrån och den är jävligt svår att ändra.... 
 Jag har lätt för att tänka i nya banor när det gäller ALLT annat än Mig själv!!! 
Jag är mer eller mindre konstant tyvärrr😜
Men. 
Som som sagt, dynamiskt tänkande är bra, det går att ändra tanken. 
Alltid. 
Jag kan vila varje dag .
Jag kan springa! 
Jag kan yoga!
Jag kan lyssna på musik! 
Jag kan njuta av vår underbara hemort! 
Jag kan tillåta mig själv att inte vara behövd överallt (Scary!!!!!!!) att inte alltid vara den viktiga.
Jag ska bara se till ATT göra det varje dag och även hemma.

(null)

Jag behöver inte alltid finnas till för alla andra.
Jag får finnas bara för mig också ibland.
 Det är okej.
❤️


Sagojul

(null)
Sen höstlovet har vi pratat om att åka till Djurparken i december för att titta på sagojul. 
Det ska vara väldigt fint säger de som varit där.
(null)
Men så kommer december, första helgen går, andra med och den så kom den tredje och sista. Lilleman deklarerar då klart och tydligt att han minsann redan på halloween berättat att han inte ville åka alls, han vill se djur om han ska till en djurpark...
(null)
Så nån sagojul blev det inte där i år heller. 
(null)
Däremot har jag haft en sagolik helg med min familj, nära och kära.
(null)
Även fast 1/5 hann med att jobba ett par timmar så hann  vi  träffas massor. Vi har ätit ihop flera gånger under helgen och det är inte så vanligt!
(null)
Jag har sprungit (gå-joggat) nästan 4 kilometer, med efterföljande Hatha-yoga, lite Yin-yoga och Savasana! 
(null)
Det har snöat stora härliga snöflingor och även fast de inte ligger kvar ger det en härlig känsla att se dem dala! 
(null)
Adventsljusstaken brinner som den ska. Nu ialllafall 😉 (null)
Mysfrukost med alla fina ❤️
(null)
Igår kom mamma ock pappa på middag.
(null)
En härlig bild från ett slott i Tyskland 
(null)
Istället för sagojul blev det övningskörning för W , besök på Dollar-store ock en kram med min fina Moster som fyller 81 imorgon.
(null)

Så även fast vi inte fick sagojul på djurparken blev det en sagohelg med de finaste 

Imorgon bitti ska jag testa det här: 
(null)Jag hittade tipset i Jennie Liljefors underbarabok Healing Yoga. (null)

(null)