Hippo-Friday

Fredagen den här helgen började sisådär. 
Som om en flodhäst satt sig rakt över mig fick jag snällt gå och lägga mig igen en stund efter frukost .
(null)
På bilden kan ni se mig och fina C där vi ligger under hippon! 
Med hjälp av min 
(för närvarande, eller kommer jag alltid att behöva äta den🤔)
....viktiga funktionshjälpande medicin och en Ipren lättade stämningen något efter en stund ock jag tog mig iväg till jobbet. 
iklädd mina nya hudfärgsrosa byxor från Kappahl som glatt visar varenda cellulit på mina ben. 
Jag frågade mig själv, att om jag inte bryr mig vem 17 behöver då göra det ? Så bestämde jag mig för att ta dem på mig ändå . 
(null)
Men jag kände mig ju extremt modig som vågade gå i dem ska ni veta
😝
👊🏽
Hade sedan trots den tunga morgonen, 
en väldigt  bra dag på jobbet. 
En anledning till Hippo-känslan kan vara att jag varit ensam med barnen i fyra dagar och hållt ihop, haft ansvar, klarat av en hel del själv. 
Och så fick jag en Ledig kväll med pärlande hos fina A då min man kommit hem igen, och BAM!!! 
så slappnade jag av och blev aptrött på en gång! 
🙏🏼
Fredagskvällen spenderade vi med min bror ock hans familj hemma hos dem i Stockholm.
(null)
Jag älskar att vara där, ta ett glas vin, laga mat, sitta ner & prata i en varm ock härlig atmosfär! 
(null)
Kyckling med vitlökspotatis stod på menyn, tillsammans med en tomat, basilika & mozzarella sallad! 
(null)

(null)
Medan killarna bastade vilade jag min lekamen i fåtöljen framför brasan, smålyssnande på alla ljud runt mig. Min svägerska och hennes kusin småpratade på franska, barnen spelade musik på paddor ock telefoner och TVn sorlade, en härlig kakafoni av ljud! 
(null)

(null)
När klockan närmade sig elva var jag så hjärntrött att jag behövde gå undan och sova. Jag känner när medicinen går ur kroppen att ljud blir högre, och att jag inte orkar hålla ihop längre. 
Crazy. 
Men så är det ju. 
Bara att gilla läget och gå och sova.
(null)      (null)
Kusiner❤️


Natti (null)

 natti Hippo-Friday









Let´s be honest!

Nu är det hög tid att vara ärlig känner jag,
både mot mig själv men också mot andra!
Jag var en sväng på jobbet i morse, skulle lämna lilleman och ett papper till imorgon. Stämningen var lite uppjagad, det fattades folk, vilket är vardagsmat, men ändå. Där stod jag som ett UFO och kände mig så jävla dum!
Jag, en välutbildad kvinna i mina bästa år som behövs på mitt arbete, och så kan jag inte jobba! 
Just nu iallafall och det ger mig så himla dåligt samvete! 
 
Jag har kollegor som pushar sig, som utrrycker att "det är bara att ta en Ipren och bita ihop", "aldrig ge upp" och "skriver GRIT i panan på oss alla med svart spritpenna", den som inte biter ihop och kommer igen är en soffpotatis som inte vill nåt med sitt liv typ det känns så fånigt att vara jag då.
 
Men jag vet ju vad de menar, jag förstår dem, hur många år höll inte jag på så? 
Bet ihop.
Swipa tårarna både åt vänster och höger varje morgon.
Tog Ipren för att lindra värken som höll på att äta upp mig inifrån men även för att få energi och ork att ta mig igenom dagen.
Drog på ett smile för att dölja kaoset inom mig.
Jag vet ju hur det är att vara stark och bara köra på.
Eller svag på nåt vis,
för om man aldrig stannar upp och möter sig själv och sitt mående är man inte så stark tänker jag nu.
 
Jag var ju som dem förut, jag gav aldrig upp! 
Sket fullständigt i mig själv för att inte sluta prestera, för att fixa allt som kom i min väg, för att göra livet så bra som möjligt för alla andra.
Och nu, nu är jag här. 
Hemma varannan dag för att landa och laga de revor av stress som uppstår inom mig varje gång jag jobbar.
Hemma för att lära mig mer om hur hjärnan funkar, hur jag ska träna för att orka läka de skador som uppstod i min hjärna under alla de år som jag bet ihop.
Lära mig leva med de svårigheter jag dragit på mig efter att ha varit stark och duktig alldeles för länge.
Lära mig andas på rätt sätt för att kunna hantera stressen som skjuter upp inom mig varje gång jag upplever att kraven på mig är större än vad jag kan hantera. 
Jag kan inte jobba heltid nu för jag har två jobb, och det ena handlar om att få livet att fungera för en person som kommit att betyda massor för mig.
Jag.
Den där levnadsglada härliga tjejen som klarade allt förutom att tänka på sig själv. 
Som jobbar hårt på att okeja det faktum att hon är stark som vågar stanna upp mitt i allt, kliva av tåget och stå kvar på perrongen medan alla andra susar förbi i sina livsflöden. 
FIlsofiskt kanske men ni som vet ni vet! 
Jag har släppt det dåliga samvetet nu, jag har lättare och lättare varje dag nu att släppa taget om det dåliga samvetet och fortsätta kämpa på den vägen som jag på sätt och vis varit tvungen att välja, vägen till ett nytt hållbart liv. 
Så Fuck Jante lite grann typ! 
 
Jag tränar mig också en hel del på att inte bryta ihop och gråta när jag ser bilder som dessa.^^^
Det är så klart viktigt att man väljer lycka ( om man kan) och att man (i vanliga fall) är den som är  ansvarig över sitt eget mående...
MEN, när stunderna kommer och man är nedsatt av för mycket; stress, adhd, oro, "för mycket", stress igen, påfrestningar eller vad det nu kan tänkas vara som bryter ner psyket en stund, så får man INTE skuldbelägga sig själv över att man inte klarar av att se positivt på livet.
Det kan vara en grundsyn i livet, det bör det vara, men ibland så går det bara inte att tänka positivt, komma igen och vara stark.
Ibland är det ok att bara bryta samman och låta andra finnas där för att lyfta dig och hjälpa dig att så småningom kunna se det positiva igen. 

Andra som stöttar dig tills du kan stå på egna ben igen och se allt det vackra omkring dig eller i dig.
Alla ni som någon gång mått riktigt dåligt vet att det är fan inte lätt och så måste det få vara!

Lägger in den här bilden igen för den är så sann.
Har du aldrig upplevt känslan av total kaos så kan du inte förstå,
Har du aldrig haft barn du fått kämpa för kan det vara svårt att förstå att vissa av oss är helt slut redan innan dagen ens börjat, våra liv innebär så mycket mer än mysiga Kelloggsfrukostar och bilskjutsande .
Innan vi lämnar huset på morgonen kan vi  ibland ha fått till oss en veckas ranson av skrik, bråk eller psykiskt dåligt mående, vilket gör att vi är i stort sett dränerade redan då dagen börjar... 
 
Har man sedan lite egna svårigheter som grädde på moset så är mental trötthet och hjärndimma ofta ett faktum.
 
"lets be honest"! 
Nu gäller det att vara stark och bita ihop kring det faktum att vi alla kan vara sjuka på olika sätt,
Vi är ju alla lika olika, vi har ju alla lika olika behov och gränser! 
 
Bestående men efter ett utmattningssyndrom i kombo med en färsk ADHD.diagnos är att respektera lika mycket som en bruten fot, migrän och influensa. 
 
Det är bara inte lika socialt accepterat.
 
än 

Helg 🙏🏼

Helg!!!! 
en sådan härlig uppfinning 
❤️. (null)
Man har tid att umgås och njuta av stunden! 
Man kan baka pizza på Liba-bröd.
 Superenkelt ock supergott! Tack fina M för den idén!! 
Jag har cremefraiche istället för tomatsås på mina pizzor. Sen pressar jag på vitlök, strösslar ut ost, rödlök, skinka och lite vad jag känner för. Liba-bröd tar bara 5 min i ugnen och man slipper allt balt med kavlar och kladdiga degar... Pizzan blir spröd oc supersmarrig! 
Jag har på räkor och ruccola efteråt för jag vill ha dem kalla. Lite sambal oelek och aioli i klickar på den var också supergott!! 
En riktigt smarrig fredagsmiddag! 
(null)
J valde lite annat på sin pizza!  (null)
Man kan också slappa i soffan och se början på en film! Men när det bara blir mörker, pang-pang ock skrikande bildäck så ger jag upp. Tappar tråden ock gör nåt annat! 
Som att koka disktrasor... 
grymt äckligt, men så nödvändigt ibland. Man kan nästan se hur bacillerna dör där i bubblet! 
(null)

(null)
Har man otur på helger så får någon för sig att rensa ur spelgarderoben där alla spel vi ALDRIG spelar  har stått inryckta sen 2005 typ.... 
total jävla ångest, men så nödvändigt att ta tag i. Jullan pushade mig, ock var ett stort stöd i processen. Det var mest hon som drev på ärligt talat, jag hade nog med att packa  om jullådorna ... (null)

(null)
Efter att ha varit så duktig en eftermiddag var jag helt klart värd en joggingtur! Jag tog med mig "my-conscience" rösten i Runkeeper och gav mig ut i mörkret... idag var det segt att springa, men jag klarade ändå 4 km utan att stanna och det gör mig grymt stolt över mig själv! Jag gav inte upp ock det är stort för mig som är en "sån" som inte springer 😜
(null)
På helger kan man också se naturprogram på TV, man kan lära sig hur uttrar bygger bo och lär sina ungar hur man jagar mat.  Av någon konstig anledning for tankarna iväg till alla som orkar gå ut och festa en lördag....
(null)
.... men ganska snabbt var jag tillbaka i nuet, jag börjar ju kunna det med nu, att vara närvarande i nuet, oftast , jag kan till ock med ligga här ock skriva nu utan att höra ett dugg av vad som säga på TV. Ganska coolt faktiskt! 
(null)
I nuet fanns en säng att bädda rent..
Där fanns också en kopp yogi-te! 
🙏🏼
(null)
Uttrar på TV som sagt...
(null)
En korg med nyvikt tvätt! 
(null)
En härligt grön växt i fönstret! 
(null)
Och en tjej med adhd utanför dörren som lockade med sig mamman upp på vinden för att leta reda på mössen vi hör springa över huvudena på oss...
(null)
Jag trodde att vi skulle spana, hon hade andra planer! 
(null)

(null)
Med rask hand slängde hon nämligen ut några bitar ost över isoleringen där uppe... hon ville se om de var borta imorrn...
(null)     Jag behöver nog inte berätta att hon inte är allt för glad över att No mOre kommer på tisdag och jagar reda på de små liven uppe på vinden.. jag har ingen aning om hur det går till. Men det är inte asbra att ha möss på vinden. Eller råttor! Vem vet vad det är där uppe egentligen!! 
(null)
Och om No more inte kan hjälpa oss så verkar jag ha en vän som kan!😜
Kram!