Yeajjj

Så var första dagen efter lovet till ända... (null)
Jag däckade med huvudvärk ock myror i hela huvudet vid kl 8. Aptrött ock mentalt tom. 
Gaaaaaahhhhh
Och ändå hade jag inte stressat "för mycket" på jobbet kändes det som. Det var en rätt ok dag. 
(null)

Men idag känner jag att mina axlar värker. Så troligtvis har jag gått runt med axlarna uppe vid öronen hela dagen igår och spänt mig. Trots att jag inte tänkt det...
(null)

Men idag är en ny dag. 
Idag har jag inte jobb, utan ska träffa min arbetsterapeut, gå på massage och sen följa med J på utvecklingssamtal innan jag hämtar Lilleman på Fritids. 
Den här veckan ska jag gå upp och jobba fyra dagar , 75%.  Det känns bra att ta det så här stegvis. Jag är redo. 
Ha en fin dag 
Kram 

No stress

Imorrn är det vardag igen ock jag jobbar hårt med att vända mitt synsätt och Mina tankar från "NEJ!!! SEMESTERN ÄR SLUT OCH NU ÄR DET ÄR JOBB IGEN!!!" Till "JESS, nu kör vi igen fast på ett lugnt och harmoniskt sätt".

(null)
Jag ska jobba med mitt inre lugn, även fast adhdn kan sätta käppar i det hjulet, så ska jag försöka tänka så att min hjärna ska få mer lugn. 
Andas lugnt och yoga de små stunder jag känner att jag har behov av det.
(null)
Det ska bli kul att se hur lägre det håller innan min adhd och den miljö jag dagligen till vardags vistas i, snurrar igång den inre stressen igen ... 
Det är himla intressant känner jag, hur jag efter en vecka utomlands i ett helt  främmande land, där jag varit helt ensam med ansvar för två av barnen ändå lyckas komma hem totalt avslappnad och välmående! 
(null)     Beror det på att jag inte behövt passa så seriösa tider? En middag kl20.30 eller en buss hem från Santa Maria v/s jobb 7.45 ??  (null)          
Eller är det ljuset? Dagsljus gör gott har jag hört! 
(null)
Kanske är det alla promenader ?
(null)
Den friska luften?? 
Att man får vara utomhus och utforska hur mycket man vlll??? 
Jaaaa!!! Skriker alla ADHd gener i mig!! Ut och se dig omkring hela tiden helst!! 
(null)
När jag kommer till ett nytt ställe måste jag alltid utforska. Se var hotellgränserna är. Se var stranden slutar. Hemma är det samma himla väg till jobbet varje dag och nog för att jag har fantasi, men fy vad trist det är att alltid åka till samma ställe varje dag..... 
wow.... det där var nytt men ändå gammalt.. så är det ju så klart. 
Nu fick jag lust att flytta 
😅
(null)     
(null)
Jag både vill och behöver nya saker i livet hela tiden. Nya utmaningar, nya vyer, nya insikter. Flytta, skaffa barn, byta jobb, resa, nya vänner, nya bekantskaper.
 Jamen så är det ju . 

(null)
Frågan är hur man får ihop den ekvationen, inre lugn A-U-M 🙏🏼 med ständig  förändring👊🏽. Nåja, det ena behöver ju inte utesluta det andra 
(null)
Kanske är det så enkelt som att acceptera att man vill iväg hela tiden samtidigt som man är i behov av inte frid.... fast ändå inte 😅😩🙏🏼
(null)
No stress för mig får bli att inte gå igång på all stress-stimuli runt mig. Att välja bort obekväma situationer, personer och sånt. Att skriva mer för då blir det en slags verklighetsflykt, även fast det är svårt att motivera sig till att skriva när det bara handlar om korrekturläsning och att skriva om saker... 
(null)
A little bit of this and a little bit of that. Blir en bra mix. 
(null)
Den här resan har gett mig ännu mer av mig själv tillbaka. 
Nu ska jag försöka vårda lugnet och farten lika mycket för att växa ännu mer som mig
❤️










NU

Just nu, precis just nu när jag tillbringat en dag på jobbet med mycket saker att hantera och ta intryck av, varit två timmar på BUP med föräldragruppen ock nu landar i soffan i väntrummet på mottagningen där mitt mående ska granskas och utvärderas, så känner jag mig helt lost långt där uppe i det blå. 

Jag har noll koll på läget och inte en aning om vad jag ska säga. 
huvudet bultar av trötthet men också av smällen jag fick efter att bokstavligen ha gått in i väggen igår.
Eller glasdörren om jag ska vara helt korrekt. rakt in i dörren på jobbet så att skinnet på näsan sprack. 
Jag är lika blå på näsan nu som jag känner mig uppe i det blå. 
Jag vet inte, kanske är det redan för sent att hejda. Kanske kan jag dra i nödbromsen och få hejd så att livet kan dra igång igen? Jag vet lnte. 

Det är jobbigt att inte veta. Skitjobbigt. 

Ena delen av mig vill krypa ner i en skön säng och stänga av tiden en stund. Den andra delen vill upp på barrikaderna och slåss vidare. 
Det vore så mycket enklare om man bara kunde bestämma sig för hur man egentligen mår. 

jag behöver stanna upp, så långt är jag med. Återhämtning finns inte på kartan så att säga. Jag har ett heltidsjobb på jobbet ock ett hemma. Precis som alla andra. Men just nu är det ingenstans att landa nånstans. Jag irrar runt och gör fel hela tiden. Är en pissig pedagog , mamma fru ock mig. Jag kan inte tänka, känner mig helt loj och har svårt att känna glädje inför något. En hemsk känsla. 




Så 

Så imorrn ska jag kontakta någon för att diskutera vidare för en hållbar framtid. Gillar inte det. Vill vara som jag brukar och må som alla andra 🙏🏼