Hej till dig som lever med en sån som jag.

Hej. 
Tänkte bara säga att jag är tacksam över att du finns. Att du orkar leva med alla mina ups and downs. Jag orkar knappt med mig själv. 

Att gå in i väggen mitt i livet har varit skittufft, att hitta tillbaka till den man en gång var utan att hamna i hjärndimman igen är så svårt att man ibland bara vill skita i allt och lägga sig ner och sova resten av livet.

Jag kämpar med att förstå mig själv utifrån den diagnos jag nyss fått, samtidigt som jag försöker balansera allt det med utmattningssyndromet som fortfarande sätter stopp för så mycket  som jag vill göra i livet. Jag har så stora begränsningar pga allt detta att jag ibland som sagt inte orkar med mig själv.  

Hur du gör det är för mig ett mysterium. 
Jag skulle inte orka med att leva med en sån som jag.   Bara så att du vet. 

Jag kommer troligtvis aldrig hitta tillbaka till den struktur och disciplin över hur saker "ska vara" som jag en gång hade, då tjejerna var små. Jag tog med dem ut, såg till att de lärde sig simma, fixade kalas och allt, hade koll på allt, höll ordning hemma, skötte saker som man skulle liksom. Nu är jag glad att jag kan komma ihåg när barnen fyller år.

 Att leva med en hjärna som min är inte lätt. Jag har otroligt svårt få ihop saker. 
Men jag är på väg att få lite ordning. Jag planerar mer och tror att om jag kan få till än mer planering kommer jag att få livet att funka ännu bättre. Men det verkar vara långt dit, och det tar så mycket tid som jag känner att jag inte har. Jag vill ju att allt ska bli klart typ igår. Men jag är på väg. Jag lär mig sakta att skynda långsamt.

På vägen kommer det dyka som det gjort nu. Jag kommer köra på för hårt och kroppen kommer att säga stopp. Bakslag, som man kan kalla dem, då huvudet känns som om det ska sprängas bara någon ber mig tänka på något. Då varje ord skär genom hjärnan som vassa knivar allt som sker gör ont i huvudet liksom. 
För mycket Tilt. Stopp..  typ. Jag förstår att du tycker att det är jobbigt att jag däckar och jag har så svårt att förklara hur jag mår just då i stunden. Men nu tror jag att jag fått ner en del av det på pränt. 
Som att allt som kräver hjärnverksamhet gör ont. Minsta lilla krav drar igång enorma stressreaktioner i kroppen och att jag själv inte bestämmer över vad jag kan och klarar av  längre. System shut-down liksom. Allt är avstängt och fungerar inte alls, kroppen lyder mig inte och i värsta fall blir det som nu i helgen, jag tar mig upp ur sängen. 

Utmaningen nu är att hitta en livsstil med inplanerad återhämtning, planerad struktur, att försöka undvika infall och plötsligheter. 
Ja att  i stort sett planera varenda minut av mitt liv för att få det hållbart. Och det är svårt när man har adhd. Super svårt. 
Detta upptar dessutom tyvärr så mycket tankeverksamhet att det inte finns utrymme för mycket annat i min hjärna ☹️

Tack för att du orkar finnas. 
Säg till när du inte orkar mer för det är högst naturligt🙏🏼

Kram❤️

No stress

Imorrn är det vardag igen ock jag jobbar hårt med att vända mitt synsätt och Mina tankar från "NEJ!!! SEMESTERN ÄR SLUT OCH NU ÄR DET ÄR JOBB IGEN!!!" Till "JESS, nu kör vi igen fast på ett lugnt och harmoniskt sätt".

(null)
Jag ska jobba med mitt inre lugn, även fast adhdn kan sätta käppar i det hjulet, så ska jag försöka tänka så att min hjärna ska få mer lugn. 
Andas lugnt och yoga de små stunder jag känner att jag har behov av det.
(null)
Det ska bli kul att se hur lägre det håller innan min adhd och den miljö jag dagligen till vardags vistas i, snurrar igång den inre stressen igen ... 
Det är himla intressant känner jag, hur jag efter en vecka utomlands i ett helt  främmande land, där jag varit helt ensam med ansvar för två av barnen ändå lyckas komma hem totalt avslappnad och välmående! 
(null)     Beror det på att jag inte behövt passa så seriösa tider? En middag kl20.30 eller en buss hem från Santa Maria v/s jobb 7.45 ??  (null)          
Eller är det ljuset? Dagsljus gör gott har jag hört! 
(null)
Kanske är det alla promenader ?
(null)
Den friska luften?? 
Att man får vara utomhus och utforska hur mycket man vlll??? 
Jaaaa!!! Skriker alla ADHd gener i mig!! Ut och se dig omkring hela tiden helst!! 
(null)
När jag kommer till ett nytt ställe måste jag alltid utforska. Se var hotellgränserna är. Se var stranden slutar. Hemma är det samma himla väg till jobbet varje dag och nog för att jag har fantasi, men fy vad trist det är att alltid åka till samma ställe varje dag..... 
wow.... det där var nytt men ändå gammalt.. så är det ju så klart. 
Nu fick jag lust att flytta 
😅
(null)     
(null)
Jag både vill och behöver nya saker i livet hela tiden. Nya utmaningar, nya vyer, nya insikter. Flytta, skaffa barn, byta jobb, resa, nya vänner, nya bekantskaper.
 Jamen så är det ju . 

(null)
Frågan är hur man får ihop den ekvationen, inre lugn A-U-M 🙏🏼 med ständig  förändring👊🏽. Nåja, det ena behöver ju inte utesluta det andra 
(null)
Kanske är det så enkelt som att acceptera att man vill iväg hela tiden samtidigt som man är i behov av inte frid.... fast ändå inte 😅😩🙏🏼
(null)
No stress för mig får bli att inte gå igång på all stress-stimuli runt mig. Att välja bort obekväma situationer, personer och sånt. Att skriva mer för då blir det en slags verklighetsflykt, även fast det är svårt att motivera sig till att skriva när det bara handlar om korrekturläsning och att skriva om saker... 
(null)
A little bit of this and a little bit of that. Blir en bra mix. 
(null)
Den här resan har gett mig ännu mer av mig själv tillbaka. 
Nu ska jag försöka vårda lugnet och farten lika mycket för att växa ännu mer som mig
❤️










Yoga

En av de viktigaste saker yogan gett mig är inte att klara av olika invecklade positioner som handstående eller gräshoppan.
(null)Nej. 
Det allra viktigaste för mig har varit att våga stanna upp i livet och känna saker. 
Att vara i nuet och låta allting bara skölja över mig.
Gott som ont. 
Att låta en känsla av sorg få finnas likväl som känslan av glädje. 
På mattan kan man låta saker få vara som de är en stund, men efteråt kan det komma som flodvågor med känslor man inte ens visste att man har.
(null)
Känslor man inte tillåter sig att känna kommer tillbaka ändå på nåt sätt. Antingen som en känsla av oro och inre stress eller huvudvärk eller annans kroppslig reaktion men den kan också jaga ikapp oss som en rejäl härdsmälta då allt liksom bara rasar samman.  (null)
Forograf: Rebecca.selin.se @yogalivingstudio 
Idag landar jag hemma och ska vila min hjärna en stund innan det är dags att jobba igen i morgon. Jag tänker inte ge mig ut och springa eller svettas på yogamattan för att känna mig "duktig", jag tänker rulla ut mattan, ta djupa andetag, landa i hur kroppen känns just nu. Andas  ock låta mig föras med  i vad kroppen behöver.  (null)Ock eftersom mina axlar och nacke är så spända att jag helt tappat orken att tänka ock må  så tar jag hjälp av boken Healing Yoga av Jennie Liljefors där det finns ett program som mjukar upp de muskler som liksom stelnat till och dränerat mig på min livsork (null)
Det är galet egentligen hur några spända muskler, på "fel" ställe kan göra att all ork dräneras. Jag har varit så down ett par dagar nu på grund av huvudvärk ock orkeslöshet. 
Crazy... 
(null)
Så...
Släpp ner tungan
Andas djupt
Slappna av i käkarna
Andas ännu djupare 
Släpp spänningen mellan ögonbrynen 
Andas in  igen, andas långsamt ut.
Släpp ner axlarna 
Andas in
Andas ut 
Andas in, till hjärtat 
Andas ut till den del av din kropp som mest behöver det. 
Släpp fokus från det som gör ont ock är obehagligt och rikta fokus mot den mjuka avslappnade känslan som sakta börjar sprida sig i kroppen.
Namaste 
Djup sidostretch, som inte blev så djup på vänster sida... så långt bort var tårna.....
(null)

Liggande rotation

Pranayama Nadi shodana

(null)