The big thinker

Jag är nog världsbäst på katastroftänk.
Inte när jag bara är hemma och allt är "som vanligt". För då lunkar allt på ock inget ont kan nånsin hända.
Men alltid när jag ska iväg någonstans.
När jah packar blir det alltid för mycket, för "tänk om" det blir inbrott? Eller en brand? Eller tänk om någon som inte är med på resan, blir   skadad? Ledsen? Behöver mig och jag inte kan finnas där? 
"Tänk om" fyller hela mig och tar bort en del av glädjen över att få resa bort ett tag.
Det tar liksom över och det är först nu jag börjat förstå vidden av det hela. Förstå hur mycket oro som cirkulerar i mig varje gång jag ska iväg på resa. 
Jag vet ju, det är bara tankar och jag ska försöka ersätta dem med andra, men för att kunna göra det måste jag ju först möta orosmolnen och liksom "dissikera ner dem i små atomer, låta dem få ta plats och sedan om möjligt försvinna iväg likt orangea 🍁 löv på vattnet i en strid höstflod. 
Ja så får det bli. 
Jag går och börjar nu..
Kram