Sommarlov!

Som dehar längtat, lillebror & storasyster.. . Längtat till Dagen D. Sommarlov för lilleman och Bråvalla festival för storasyster.

Balkongen är redo för övernattning med kompis, i värsta myskojan vi har byggt med lite täcken och myggnätet från partytältet.

Själv är jag lite förvirrad så där som såna som mig blir då förändringar är på G. Jag är överallt och ingenstans och stt försöka prestera några sidor i Word på datorn är skitsvårt! Jag kämpar på men ibland går jag litr vilse i huset och hittar på något annat, glömmer bort det jag skulle göra och börjar på något nytt någon helt annanstans....

Sovrummet, köket, arbetsplatsen, hallen, ute, inne, här och där och ingenting blir klart nånstans...

Mitt i allt snurr förstår jag att vila lite hjärna är nödvändigt, men det är såå svårt att stilla sig då jag blir så här rörig. Jag är en sån som skulle behöva rutiner och struktur men samtidigt så ostrukturerad och dålig på att skapa hållbara rutiner.. Personlig assistent vore rätt bra tror jag ..
Kram

Midsommar med många fina .

I år var det midsommarfirande hos släkt och vänner strax utanför stan. Så här i efterhand kan jag känna att det var första gången sen min svägerska gick bort för 11 år sedan, som jag hade en "riktig" midsommar. Jag har tänkt jobbiga tankar varje år för midsommar är så starkt förknippad med henne för mig. Men i år kändes det bra. Mina fina tonårsdöttrar befann sig på annan plats och jag hade förlikat mig med det också! Jag kunde verkligen slappna av! Sååå skönt.

Lunchen var fantastisk med italiensk sill, pajer, matjestårta och mängder av annat gott!

det var en väldigt varm och kvav dag, men inget regn eller annat obehagligt. Kroatien-värme som vi sa. M åkte traktorsläp med barnen, värdparet hade fixat tårta till firandet på fotbollplan och efter dans krong stången ( som för övrigt ingen av oss deltog i..) gick vi hem till svärfar och BM för andra aktiviteter och grill frampå kvällen.

Jag lärde ut hur man står på huvudet. Jag är så glad att jag kan stå utan vägg eller annat stöd, nu! Så glad!

Medan de sociala och aktiva människorna roade sig med timmar av lek och spel, satte jag mig i en Baden-Baden och vilade på sidan av. Den var nog lite trasig för ena stunden satt man upp, nästa hade man fötterna mot skyn och huvudet ner i gräset... Helt upp och ner.

I den ljumma sommarkvällen skickade vi iväg en ljuslykta. Den steg snabbt rakt upp i skyn och det blev en fin stund för en förlorad dotter, syster och svägerska.

Morgonmys med farfar

Midsommardagen innehöll lite bilkörning för att hämta hem dotter nr 2 och hennes pojkvän ute i skärgården.

Underbara Kolmården!

Sedan blev det mys hos mamma och pappa med lillebror och hans fina familj. Lilleman ser lite upp till sin morbror och de gick på snigeljakt tillsammans.... Jag är så tacksam för helgen som gick. Så fina människor det finns i vår omgivning.
❤️💕❤️

Utan min telefon ....

Jag har en sak att erkänna.
Jag är blogg-beroende.
Eller kanske ska jag säga skrivberoende...
Det gör mig på dåligt humör då jag inte kan skriva, jag verkar ha ett behov av att skriva, att skapa, att kreera, men med en kraschad mobil är det svårt att få till det....

Jag har inte riktigt förstått hur beroende jag är av att få skriva av mig förrän nu då det inte går längre. Glaset ramlar av mer och mer för varje dag, och displayen mår nog inget bra av att inte vara helt täckt. Man kan ju så klart skriva på datorer eller iPad, men då blir det ju som sagt strul med alla fotografier som ligger på telefonen.. Men nu, nu har jag lyckats föra alla foton till det där lilla molnet i skyn där de lagras på nåt mystiskt sätt, vilket gör att jag kommer åt dem även från plattan, så nu kör vi igen!!

Just nu är klockan så där halv fyra på eftermiddagen. Vi har nyss kommit hem från stan där vi handlat och besökt tandläkaren.. Lilleman skulle fylla sina nya sexårständer med plast för att undvika att få karies i dem.. Jag skulle på årlig koll. Allt såg sååå bra ut och mitt flitiga tandtrådsanvändande de sista dagarna gav resultat för jag har aldrig fått så mycket beröm som idag... Men, så kom då tandläkaren och fick se att jag tappat en stor bit av en gammal lagning. Aj då. Laga nu lite snabbt kanske.? Ont om tider innan semestern ... Ok. Vi kör, skit i bedövning, hur farligt kan det vara att fylla igen ett hål liksom?
Hm, man var ju förstås tvungen att borra ur lite. Och lite till. "går det bra ? Undrar tandläkaren, och jag nickar med saliv i hela ansiktet och fruktansvärda ilningar ner i tanden. Käkarna värker av att ha varit öppna så länge och den hemska ställningen hon tvingat ner mellan mina tänder skaver. Men jag ger mig inte. Tre gånger är borren nere så djupt att hela min kropp bågnar av obehag, varje gång ber hon om ursäkt att hon ger mig obehag. Men jag bara blundar och djupandas. Tar mig igenom eländet medan jag sjunger gayatri mantra tyst för mig själv inne i huvudet. Eller tyst och tyst förresten, jag hummar i kapp med slemsugens fräsande och borrens ilande. Men jag klarade det! Jag borrade utan bedövning, jag tog tag i problemet och härdade ut.. Lite stolt över mig själv faktiskt.

Men återigen... Det tar på krafterna att vara stark, att orka lite extra. Jag får betala för det nu, hemma, i sängen.. Men i kväll är det mycket som händer så jag vilar nu för att orka!