Att leva med och efter ett utmattningssyndrom

Jag är allt lite impad över hur jag utmanat, lyssnat och klarat av saker den sista tiden. Visst, Jag sover inte så bra, drömmer och oroar mig och så.
Men dagarna. De funkar bra.
Dessutom kan jag då jag vaknar helt uppjagad, lugna ner mig själv med långa djupa andetag, ligga där och andas mig lugn.
För det är ju som tur är, så , att man kan inte vara stressad och lugn på en och samma gång....

Jag återgår till nuet, till det som verkligen finns. Och just där och då, i sängens varma morgontrygghet, finns inga riktiga hot. Det finns ingen mördare bakom dörren. Eller en vildsint grizzlybjörn. Eller en misshandlande äkta man eller liknande. Det finns "bara" oro skapad av tankar.
Jag förstår ju att den här oron kommer nånstans i från.
Jag vet ju att det är mitt undermedvetna som signalerar ett rop på hjälp att våga möta de allra djupaste av rädslor som jag inte vill eller kan kännas vid.
Jag vet ju att det är så.
Men jag är inte riktigt redo, än.

Igår var vi aktiva här hemma M och jag. Jag städade inne, på riktigt liksom. Något som inte blivit gjort på lääänge mycket pga altanbyggandet som tagit mycket av "innetiden". Men nu , nu kunde jag ägna timmar åt att damma , dammsuga, plocka, fixa och pynta till det.

Bort med damm och andra onödiga prylar
, in med frisk luft och rena ytor. Jag skulle vilja flytta. Börja om från början, rensa, och bara sätta in det som man verkligen vill ha! Inte bara det man har för att man alltid haft det liksom....

Hallen på övervåningen fick nu officiellt titeln "läsrum" med en hurts full av barnböcker och en soffa med många mjuka kuddar att luta sig mot då man läser!

Medan jag dammsög passade jag på att stretcha ut i några krigar-positioner! Gör ju städningen så mycket roligare!

Jag orkade (med många raster, en god pizza och timmar av bra musik!) städa i stort sett hela huset under dagen! Det var så länge sen jag orkade det! Visst det tog hela dan. Och klockan nio var vi helt slut i soffan framför Midnattssol... men fint blev det. Och det är en underbar känsla att vara i kontakt med sin energi, sin ork, att kunna anpassa aktiviteter med vila. Leva trasmatteliv!!

I förrgår var vi på utflykt. Lilleman , jag och en vän till honom. Vi åkte till en ravin där pojkarna lekte helt galet bra i flera timmar. Jag njöt av den vackra naturen och det var en fin stund för oss alla.

Lite spännande det här med naturens krafter. Här har marken underminerats på något sätt. Kanske på grund av rinnande vatten under marken som sköljt bort sanden mellan rötterna ?
Så här ser marken ut under trädet högst upp på ravinkanten!! Wow liksom!! Man kan se lager på lager av sand.
vad händer med det här lärkträdet då marken under sakta försvinner? Kommer det stå kvar nästa år? Scary!!

Kommentarer:

1 Anna-Maria :

Åh så inspirerande!
Tack för att du på så många sätt delar med dig av din resa genom utmattningssyndrom! Det är fint att titta in här och hitta igenkänning på toppar,dalar och allt där emellan.
Hälsning från Anna-Maria

Svar: Tack för att du läser och ger mig feedback! Skrivandet är en vikitg del i min väg till ett nytt liv! ❤️
Fröken Matilda

Kommentera här: