Lusse lelle
Jag har inte så mycket reflekterat över det, mer än att det kan vara riktigt plågsamt att öva sånger inför julspel och lucia och sånt och att vakna på morgonen med refrängen ur Jul jul strålande jul... det jag däremot reflekterat över är att man
kan ana en viss oro hos vissa människor så här års.
Mer och mer börjar jag förstå hur tufft det här med lucia och juslpel kan vara för någon som behöver rutiner och sammanhang i sitt liv.
Hur trött man kan vara i slutet av en termin och hur viktigt det är just då med just rutiner och vanlighet, och hur det just då är schemabrytande akiiviteter och en massa kul saker som kan få en del av oss att flippa helt.
Det är oerhört viktigt med kloka inkännande personer runt en som lyssnar och förstår och som är "som vanligt". Det krävs oerhört mycket energi (iallafall för mig) att hålla ihop och möta de oroliga med lugn. Men är så viktigt.
Imorse var det panik här hemma.
Lucia tåget har skavt i själen i flera veckor nu. Vi har pratat lugnt och sansat om det. Mött oro. Försökt förstå, förklara. Acceptera framförallt att alla inte gillar läget. Att alla inte fixar att bara köra på och så.
Det funkar, jag sa, vi skulle aldrig utsätta dig för något som vi vet skulle skada dig.
Nu är han lugnare.
Vi har haft tur att få en klok pedagog att samarbeta med kring detta. En som förstår att man känner vad man känner och är som man är samtidigt som hon utmanar på lagom nivå.
Så idag kan vi väl skänka en tanke till alla som har lite att kämpa med.
Till alla som trots magvärk och oro står där i ledet och gör sitt bästa, även om det i andras ögon inte ser så ut.
Kram