Klockan är sex och solen värmer fortfarande mina kinder där jag sitter i solstolen.
Sommaren är här och alla de förväntningar jag byggt upp under året blandas med det som verkligen händer. Att vara medveten om att det är just det som sker är så befriande. Att vara medveten om saker är ju det.
Omställningar kan // Är tuffa i vår familj. Helt plötsligt står vi där, tillsammmans med en massa tid vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Helt plötsligt ska vi alla vara tillsammans ock umgås som om vi aldrig gjort annat, och det mina vänner kan vara en prövning om nåt.
Det brukar landa, så jag känner i år inte panik över oron, ilskan ock rörigheten som känns här hemma just nu . Det är skönt att vara medveten, som sagt.
Att varva spänning / stress med vila, (om det så bara är 10 djupa andetag i bilen på väg från ett stressigt köpcenter med en frustrerad ock minst lika stressad tonåring bredvid sig)
är Super-VikTigT!!!
Lugna djupa andetag kan lugna den mest stressade mamman i stan.
Så viktigt för att hålla balansen mellan lugn och fart. Stress är en kroppslig reaktion på något som händer utanför kroppen.
Jag är nu medveten om det=det är bra!
Det går att påverka ett stresspåslag. Jag har lärt mig hur det känns då kroppen försätts i stressmode och bra dagar kan jag själv ansvara för att lugna mig ock andas bort det. Skitdagar då jag blivit totalt dränerad på energi dagarna innan, eller har PMs eller nåt sånt, då är det svårare att reglera humöret. Mycket svårare.....
Jag har även börjat känna igen signalerna på när det börjar bli "för mycket".
För mycket är väldigt intressant tycker jag för det är såååååå individuellt!!!
Det är så himla jobbigt när människor i min omgivning inte förstår. När de liksom säger, "men hur kan du va trött? Du var ju ledig igår???"jag vet ju själv inte svaret på den frågan, men jag vet hur "för mycket" känns.
Det är ungefär så här. Ett extremt stort obehag kryper in ock rumsterar kring i HELA kroppen. Det blir svårt att sitta still.
Skitsvårt.
Man får en längtan bort. Vart som helst men inte stanna där man är.
Bort.
Om inte bort funkar så kan det hjälpa med hörlurar, med Bra musik. Inte skrål ock oväsen som det ofta är då det blir "för mycket". Som i fredags.
Som det här med att fira midsommar.
Om jag bara kunde förklara hur jobbigt det kan vara....
Alla människor jag inte kan låta bli att titta på.
Alla ljud.
Alla händelser.
Alla minnen.
Alla känslor.
Trubadurer som bara får mig att vilja krypa ner och gömma mig under en sten eller så.
På själva aftonen i fredags slog det mig, jag har ju gjort detta i alla år, jämt, i hela mitt liv, utan att egentligen vilja det, utan att förstå hur det egentligen har påverkat mig.
Helst ska man ju tycka att det är kul att dansa runt en stång, man ska ju gilla glatt nynnande trubadurer. Man ska ibland så himla mycket i landet lagom känns det som, saker som gör att man blir totalt himla slut i hjärnan om man är en sån som mig.
Jag orkar en stund men sen vill jag bara bort. Det blir plågsamt.
För första gången i hela mitt liv så förstod jag vad det jobbiga handlar om! Varför jag känner som jag gör, jag har vissa kognitiva svårigheter, sånt som stressar ihjäl mig är helt normala saker för andra. Det som jag klarar med bravur kan vara too much för andra. Jag har Adhd, jag har en hjärna som inte klarar för många intryck på en och samma gång, det kan innebära att midsommarfirande med trubadurer, människor överallt ock superduper många intryck blir overload. Förut har jag ju inte varit medveten om orsaken utan mer känt mig som en outsider, som en tråkmåns som aldrig vill vara social, som ett miffo som helst bara vill vara hemma, med familjen. Jag är sån fortfarande men nu vet jag åtminstone varför. Det är sån jag är och sen får folk tycka vad de vill om den saken.
Efter att ha kämpat ett tag på firandet bland alla människor, så erbjöd jag mig att gå hem till värdparets tomma hus för att sätta på kaffet till tårtan som vi skulle få avnjuta efter dansen.
Snällt va?
Så jag gick, ensam i lugn ock ro ock njöt av hur vackert det är på landet en midsommarafton ock kände mig alldeles lycklig över att ha stått upp ännu lite mer för den jag är!
Resten av dagen var hur trevlig som helst. Supergod mat och lagom utmanande spel i sällskap av härliga människor i lagom dos!
Supernajs och lagom utmanande!
Min lilla filosof och pysselmakare knåpade ihop kakfat och ljuslyktor under kvällen.