idag blev det So-Hum meditation och mjukyoga på mattan.
idag är jag tacksam över att min hjärna är klokare än mig och att den vågar saker som jag inte gör.
Den vågar stanna när jag bara vill köra på.
Den vågar säga nej när jag säger ja.
Den vågar strunta i konventioner och normer.
Ja den vågar helt enkelt värna om mig. Eller sig eller hur man nu ska se på det...
Eftersom jag själv inte har förmågan att inse när gränsen är nådd så gör hjärnan det åt mig. Skillnaden idag mot för några år sedan är att jag lyssnar på vad den säger. Jag proppar inte i mig Ipren för dämpa huvudvärk och annat för att orka med livet, jag stannar upp istället och går tillbaka, försöker hitta tillbaka till lugnet igen. För lugnet finns ju där inom oss alla, det är bara det att när man fart omkring för mycket under en längre tid så är det svårt att hitta det. Hjärnan har på nåt sätt svårt att fungera rationellt efter en längre tids oro och stress.
Jag tror egentligen att stress inte "finns" utan "bara" är en inre reaktion på yttre stimuli. Men när man dag ut och dag in utsätter sig för yttre stimuli som man inte tar sig tid att analysera ock ta tag i, så blir de yttre stimulina till slut övermäktiga och för mycket att hantera. Man tar slut.
Serotoninivåerna i hjärnan minskar och man börjar må dåligt. Ock det gör ju inte saken bättre eller lättare att hantera direkt..
Jag har tur som varit sjuk, som vet vad jag behöver när de här dagarna kommer. Jag vet att kroppsliga symptom som yrsel huvudvärk och illamående inte är en hjärntumör. Jag vet att glömskan, förvirringen och de kraftiga humörsvängningarna beror på att jag utsatt mig för länge för saker jag inte hunnit hantera och möta på "rätt" sätt.
Jag har tur. Spänningen över bröstkorgen som gör att jag får svårt att andas är bara just en spänning i musklerna runt bröstet . Inget annat.
Jag vet ju det. Och jag hoppas att du som läser det här och befinner dig i samma situation som mig, förstår det med.
Var rädd om dig.
Meditera!
Yoga!
Njut av livet!
Istället för att lida av att "ingen" längre städar så som du vill att det ska städas, så Ändra din "standard". Huset kan inte vara lika rent som det var då du hade all tid och energi i världen.
Fokusera inte på allt du inte hinner utan på det som faktiskt sker!
Middagen med barnen.
Diskmaskinen som fungerar.
Barnen som kom hem idag.
Att du varje kan äta dig mätt.
Att du varje dag har kläder att ha på dig.
För varje tacksam tanke du känner behöver Otacksamheten och oron för det du känner att du inte har, flytta på sig.
Tacksamhet tar plats!
Så, vad är du tacksam för idag ?
Fint skrivet! Jag har också drabbats av utmattningssyndrom och tycker att yoga och meditation är underbart och hjälper en att sakta ner. Försöker också att leva mer mindful precis som du och njuta av livet. :)