Sommarsöndag- vilodag
Flera gånger.
Ser mig förvirrad omkring i det skumma sovrummet och försöker få fatt i tankarna kring vem som det skulle kunna vara där utanför.
M har åkt på skytte, tjejerna sover och Lilleman..( som inte är så liten längre) . ja var är han?
Jo just det. Han sover hos sin kompis B.
Kanske är det han?
Yrvaket och med en kropp/ knopp som just nu behöver en startsträcka på ca 60 minuter, vinglar jag nedför trappen för att se efter.
Jodå. Stora Lilleman och B står därutanför och vill in för att prata en liten stund.
B, som verkar havlite mer social finkänslighet ber om ursäkt för att de väckt mig.
Stora Lilleman stövlar in med skor rakt in i köket och vet nog inte riktigt hur han ska känna. Stor, liten, hemlängtan och "bortaledighet" allt på samma gång typ.
De har redan hunnit äta frukost berättar de.
Våfflor.
De har badat och bakat pizza igår kväll, livet leker och sommarlovet har inte ens börjat.
Jag hade en bra lördag jag med.
Jag och J körde till en sjö för att doppa oss.
Skönt och svalkande, jag var i flera gånger! Mysigt att få vara ensam en stund med min fina 18 åring. ❤️
Jag mötte en blivande elev där som sa hej jag blev lite förvånad över att han kände igen mig, vi har ju bara setts en gång. Men jag antar att det är lättare för dem att komma ihåg mig än för mig att komma ihåg alla de 22.
Själv var jag allt lite stolt över att minnas hans namn!
🙏🏼
Innan badet hade jag ägnat dagen till att såpa altaner. Fram 3 gånger och uterummet två. De nysåpade golven doftar härligt idag, de är alldeles mjuka och lena att gå på . (Ska bli spännande att se hur det blir när regnet kommer😅) Kanske
blir det värsta skumpartyt där ute på golvet.
M säger att jag borde bjuda hem folk oftare.
Jag städar alltid inför att någon ska komma hit.
☺️
Jag kan bara hålla med.
Med AdHD i sig kan det lätt bli så att man bara gör saker när man verkligen känner sig motiverad...
Att ha ordning i vardagen är viktigt för mig och något jag kämpar med dagligen. Men att ha rena toaletter och kladdfria golv (åtminstone på nedervåningen) är ett måste vid besök.
(Övervåningen får vara stökig och privat och allt inträde där uppe sker på egen risk !)
Jag förvånas och glädjs över mitt beslut att bjuda hem arbetskamraterna.
För några år sedan skulle det ha varit en omöjlighet.
Utmattningssyndrom kan göra så, stänga av all social kontakt. Man orkar inte. Man vill bara vara ifred.
Det är ett stort steg att våga, orka och klara av detta.
👊🏽
Kanske är jag snart redo att leva som "vanligt" ock ibland längtar jag efter att bjuda hem folk som förr i tiden och kan till ock med känna att det är mysigare att sitta och småprata med vänner än att kura i soffan ensam och ladda batterierna.
Jag har kommit långt nu. Längre än jag någonsin trott var möjligt åren då hjärndimman blockerade mina kognitiva förmågor och jag helt styrdes av den emotionella Reptilhjärnan.
(Eller inte hade någon som helst styrning) ...😱😅
Livet är nu.
Livet är här och allt är ok.
Man påverkar det man kan.
Man låter annat vara.
Man står sann inför sig själv ock inser att den enda man kan ändra på är sig själv.
Man inser att det som är viktigt på riktigt är relationer.
Relationer till de som är i ens familj och närmsta krets.
Men också relationer till dem små (ock stora) man möter i vardagen på jobbet.
De är viktiga på ett annat sätt och ibland berör dem mig extra mycket,
Som nu i veckan.
Jag har fått två kramar av två individer som kämpar med olika saker och som jag känner blivit bemötta på ett sådant sätt att de fått den trygghet de behövt för stunden.
Två helt skilda situationer, två helt skilda individer ock två helt skilda kramar men med så mycket värme och tacksamhet att jag fick gåshud, tårar i ögonen ock en enorm känsla av glädje.
Glad att få finnas där och att få vara en del av den vardag de blivit satta i utan att ha ett val.
Att få en slags bekräftelse på att de timmar man lagt på att skapa en relation gett något berör verkligen på djupet.
Det har det alltid gjort för mig.
Jag är ju en känslofylld människa.
❤️
Skillnaden nu är att jag lärt mig att jobb är jobb och hemma är hemma. Jag kan bli känslomässigt berörd utan att ta med mig det hem nu.
Bra jobbat!
🙏🏼
De två kramarna tar jag med mig in i framtiden som en slags bekräftelse på att jag lyckats möta åtminstone de två på ett bra sätt och gjort dagar i deras liv till bra dagar.
Jag tar också med mig små meddelande som de här!
Känslan när någon tänker på en under en fin stund är så himla fin liksom!
Tack!
❤️
Nu ska jag gå och steka korv till två 9-åringar som verkar ha en omättlig aptit. Sedan ska jag planera för IKEA-besök då sittkuddar och hängväxter ska införskaffas, en snabb titt på en husbil ska också finnas med!
Ses!
🙏🏼
Vad härligt att det numera funkar för dig att bjuda hem folk, & att du faktiskt finner nöje i det! :D