Drömma går ju...
Ibland är det roligt att ställa till det lite i den vardagliga vardagen och titta på ett helt fantastiskt väl renoveringsbehövligt hus.
Lite lagom till att ens eget börjar bli klart.
Huset ligger ett tiotal meter från oss mitt i ett område av hundratals andra men ändå ensamt på något sätt.
Jag har aldrig tänkt på hur det skulle vara att bo där , har inte ens tänkt tanken,men när det dök upp på Hemnet kom tanken "varför inte" och slog rot i mig på nåt vis.
Det är ett hus med många fina små detaljer.
Och otroligt mycket att göra.
Men det finns en värme i huset som inte alla hus har. Och det är inget man kan köpa eller renovera sig till. Vem skulle inte vilja gå mot den här dörren i solljuset på morgonen?
Jag intalar min härliga ADhd-hjärna att jag inte skulle ha ett dugg emot att bo i ett hus ock renovera samtidigt: men samtidigt vet jag ju att jag har ett stort behov av lugn och harmoni runt mig.... så.
Inne o huset blandas vackra -20 talsdörrar med slitna heltäckningsmattor från 70-talet. Eller som här i det stora luftiga köket, en oas av furu, korkmatta och rött tegel blandat med en massa härliga fönster! Och i rummet intill hägrar ståtligt 20-tal.
Kontraster.
Men ändå lugn.
Jag har ju inte förmågan att se/ förstå ta in innebörden av allt renoveringsslit som detta hus skulle innebära. Men det har min man. Som tur är kanske...
Jag tänker, lite vit färg ock laminatgolv på korkmattan så är ju köket högst beboeligt!
Medan han liksom ser bakom fasaden och klirret av pengar som rullar förbi i hans tankar kan höras där vi står och ser så helt olika saker när vi ser oss omkring.
om vi båda var som jag så hade vi nog köpt ett hus för länge sen. Men i ock med att han kan förutse att det antingen blir för dyrt eller kommer ta alldeles för mycket tid, som vi ju inte har, så blir det liksom aldrig något av våra husplaner.
På visningen var en hel drös med trettio-taggare som med sina höga inkomster och låga åldrar har betydligt större möjligheter än oss att orka med arbetet det skulle innebära att fixa till ett sådant renoveringsbehovs hus.
Några har säkert redan lagt ett alldeles för högt bud, så troligtvis är hela det här inlägget i onödan.
Men ändå.
Drömma går ju .
Och just nu väljer jag att drömma på.
Lite så där lagom, mitt i vardagen som är så vardaglig och van.
Dags för förändring på nåt sätt känns det som. Vi får se hur det blir..
