Vissa mornar
Ibland när jag vaknar så är hela jag fylld av obehag.
Hela kroppen är liksom lamslagen av obehagliga tankar, rädslor och funderingar på allt jag de sista månaderna vägrat att
ta till mig och istället tryckt undan in i små vrår uppe i hjärnan.
Sånt som man inte vill kännas vid eller hantera.

Jobbiga stora saker som egentligen "inte finns" utan "bara" skapas av mig och mina tankar 💭 och som då borde gå att hantera på ett mycket bättre (och enklare) sätt än förträngning...

Det verkar handla en hel del om hur jag väljer att se på saken.
Antingen låter jag mig lamslås ock kuvas av känslan av obehag.
"Allt är kört!!! Jag kommer gå under just idag!!" Och sen låter jag saken fortgå...
Eller så väljer jag att se sakligt på det hela och liksom "göra något" åt saken även fast ångesten liksom slagit klorna i hela mig.
Idag testar jag den här varianten,
Jag går upp och äter samma frukost jag alltid äter.
Sedan tar jag på mig regnjackan och går ut, för det är ok att gå ut och njuta även om molnen ligger mjukt fluffiga över våra huvuden idag.(speciellt om man impulsköpt en galet fin senapsgul sådan)

Sen sitter man där ute en stund och liksom låter naturen göra jobbet.
Dofterna av nybryggt kaffe blandas med alla vackra synintryck av blommande växter....
🌱
.... i bakgrunden drillar fåglarna och bina suger nektar eller nåt från de lila blommorna på vår gamla Timjanväxt.



"Kaninöronen" blommar även dem .



Det är också uppiggande och häftigt att se hur humlen brer ut sig mer och mer och klänger sig fast i allt den kommer åt !

Bönorna blommar ock sockerärtan likaså, att se hur de klättrar vidare uppåt mot ljuset ger hopp och framtidstro!



Vi får se hur det går under resten av dagen.
jag ska försöka pysa ut lite lagom med ångest, möta några obehagliga tankar och sedan blanda in lite nya fina intryck.
Då borde det ju bli en rätt ok dag ändå tänker jag.
Alla känslor får finnas
Ingen får ta större plats än den andra och resultatet får bli en dag med känslor helt enkelt.
Underbara bilder. Vilka fina plantor du har i din trädgård :)
Det där med obehagskänslan känner jag alltför bra igen. Ibland vaknar jag också med den. Eller ganska ofta faktiskt. Vet inte vad det beror på.
Den är svår att skaka av sig. Som du säger att förtränga den är ingen bra lösning.
Jag tycker du gör helt rätt som låter naturen hjälpa dig. Jag gör likadant. Naturen ( och djuren) har verkligen en läkande inverkan. Kram