Tusen tankar đ
PÄ fem dagar har jag nu hunnit tÀnka igenom fjorton miljoner tankar , bÄde dÄtida och framtida som blandats i en hÀrligt obehaglig mix innanför pannbenet..
Det blir lÀtt sÄ nÀr jag mÄste vara hemma frÄn jobbet för att jag inte mÄr bra.
Jag Àr varken hÀr eller dÀr. Samvetet gnager för allt jag missar, att mina kollegor och mina elever drabbas, ock Ängesten över allt som mÄste tas igen nÀr jag kommer tillbaka finns dÀr som en stÀndig följeslagare.

Men ibland har man inget val.
MigrÀnen varnade sitt intÄg pÄ tisdagen dÄ ett vitt ljussken lÄg som en keps över mig hela dagen. Mina 23 smÄ Àr en förstÄende skara som bryr sig om pÄ riktigt sÄ bÄde ljudnivÄ och ordning fungerade riktigt bra fram till skolslut. Sen
tog det stopp.
Jag Äkte hem och stekte toast. Av nÄgon mÀrklig anledning blir jag extremt sugen pÄ stekt toast med massor av ost nÀr migrÀnen nalkas. Kanske vet kroppen att det Àr pÄ gÄng ock vill ladda upp inför ett dygn utan mat ?
Efter att fyllt mig med mat sÄ gick jag och la mig I ett mörkt , tyst och doftfritt rum.
Alldeles ensam.
VÀrken tog över och det kÀndes som om mina ögon var hÄrda som pingisbollar och liksom ville poppa ut ur skallen pÄ mig.

Jag sov sedan bort hela onsdagen den 6 maj, vilket var superhemskt eftersom min dotter fyllde 20 Är den dagen.
allt jag orkade med den födelsedagsmorgonen, var att sjunga för henne och Àta en halv skiva ananas. Det gjorde ont i mammahjÀrtat...
men hon har som tur Àr en pappa, tvÄ syskon ock en pojkvÀn som tog hand om allt och fick dagen att bli en bra dag för henne ÀndÄ.

PÄ eftermiddagen kom M hem med tvÄ tabletter som jag fick prova. Det var magiskt, efter att ha tagit dem bÄda var det som om huvudvÀrken liksom plogades bort och rann ur huvudet nÄgonstans. Det tog tvÄ timmar och sedan var huvudet liksom
mjukt och ömt istÀllet för bultande.
MigrÀn ( och kanske magsjuka) Àr det enda som kan fÄ mig att tappa aptiten. Jag Àr av naturen alltid hungrig eller sugen pÄ saker. Men under migrÀndagar infinner sig en total aptitlöshet och apati överlag .


Jag orkade vara med pÄ kvÀllen nÀr vi firade med att Àta sushi och cheesecake-tÄrta. För det Àr jag evigt tacksam
đđŒ

Följande dagarna, resten av veckan till ock med, kÀnde jag mig totalt orkeslös. Att vara hemma utan ork i kroppen Àr ingen höjdare med en Adhd-hjÀrna.
Kroppen Àr tom pÄ energi men hjÀrnan förstÄr inte riktigt, den vill inte ta det lugnt, den Àr ju pÄ precis som vanligt men fÄr inget gehör frÄn sÀcken som i vanliga fall gör allt den befaller! SÄ frustrerarande!
Det Àr dÀrför jag har tÀnkt miljoner tankar. Det skapas som en Inre stress nÀr jag inte Àr sÄ dÄlig att jag sover bort en hel dag, men sÄ pass energilös att jag inte orkar gÄ upp ur sÀngen.

PÄ fredagen började jag bli lite orolig över min orkeslöshet och trycket över bröstet som liksom inte ville ge med sig, sÄ jag ringde VÄrdcentralen. Bad om ursÀkt att jag slösade pÄ deras vÀrdefulla tid och fick höra att jag hade ganska
mÄnga symptom pÄ Corona. (Min största oro var dock att jag satt en Àrta i halsen veckan innan och att den nu startat en inflammation i ena lungan)
Jag blev sÄ nervös att jag inte kunde köra bil sÄ M skjutsade upp mig.
Jag fick trĂ€ffa tvĂ„ plast- och skyddsklĂ€dda personer ( varav en Ă€r mamma till en vĂ€n som Lilleman tagit med sig hem samma dag đ) som tog prover pĂ„ mig.
Efter det besöket började energin ÄtervÀnda sÄ sakta.
Jag fick höra att min snabbsÀnka inte visade nÄgra som helst virus eller infektioner, 37,6 Àr ingen feber och mina lungor hade 100% syreupptagningsförmÄga !
"Du Àr frisk, och du mÄr troligtvis sÄ hÀr pÄ grund av stress" konstaterade dem ock sen fick jag Äka hem för att samla energi.

Jag vet att jag stressat en hel del den sista tiden. Jag vet ocksÄ att jag misskött min ÄterhÀmtning men att veta ock att göra Àr tvÄ helt skilda saker.
Jag har haft fullt opp pÄ alla plan i livets höghus ock dÄ glömt bort att andas ock njuta av det jag faktiskt mÄr bra av.
Det blir sÄ ibland och jag antar att jag borde tacka min vÀn ock följeslagare Mr Brain, för att hen Äterigen hjÀlpt mig att stanna upp i tid. För om jag inte stannar upp ibland sÄ hamnar jag ju i pusselbitsÀtar-mode och försöker förvirrat lÄsa upp huset
med bilnyckeln...
Mr Brain Àr bra pÄ att sÀtta grÀnser, det Àr inte jag. Jag Àlskar att köra livet i X2000-fart, för dÄ hinner inte kÀnslorna med.
Jag slipper kÀnna oron över allt jag oroar mig över.
Men det fungerar ju inte i lÀngden, det vet jag ju.
FrÄgan Àr ju bara hur man tar sig ur en negativ nedÄtgÄende spiral om man inte har förmÄgan att se konsekvenserna av sitt eget handlande ?
â€ïž
Idag ska jag Àgna dagen Ät att samla kraft. Förbereda mig lagom inför att möta alla mÄsten och impulser som kommer vÀlla över mig i samma sekund som jag kliver in pÄ jobbet i morgon.
Jag ska försöka i allafall
đđŒ
â€đ†Finaste vĂ€nnen â€đâ€!